Religion
Med Voltaire vill jag ungefär säga: att jag avskyr kanske din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att ha den. På samma sätt med religion (och politik)... Min vän eller fiende och medmänniska du har rätt, och mitt stöd, att få tro på vad du vill. Om du vill kan vi diskutera och debattera det. Din individuella åsikts- yttrande och religionsfrihet är just individuell. Du har den och har ett ansvar för hur du använder den så att den inom mycket vida och rimliga ramar inte skadar andra och deras frihet. Som individ har du alltid mitt stöd för dina rättigheter. Om du tillhör en organisation, samfund, sekt, parti - då är det ganska troligt att din organisation inte har mitt stöd kanske inte ens mitt stöd för att existera. Jag är motståndare t.ex. till skattefinansierat partistöd och stöd till religiösa samfund. Partistöden gör att medlemmarna passiviseras och marginaliseras. Medlemmarna blir då lätt till besvär för styrelser som ekonomiskt klarar sig utan dem. På samma sätt med religiösa samfund. Mer eller mindre statsfinansiering går stick i stäv med folkrörelsebaserad demokrati.
Jag är intresserad av religion och religionshistoria, ungefär så som jag gillar folksagor, fantasy och science fiction. Tror också att en anledning till att barndomens religion behåller greppet över vuxna är att det är en slags sagor som påminner mycket om barndomens sagor och sagostunder. I den desillusionerings-process som livet innebär så lämnar man ofta världen av tomtar och troll, men den illusoriska föreställningen om en allvetande, allsmäktig och god gud är svårare att släppa...
Jag ser i huvudsak två negativa problem med gudstroende religioner.
1/ Det första är att de används nästan uteslutande av härskarna, den religiösa och politiska makten/ eliten, för att styra och kontrollera undersåtarna. Ibland uppstår dock progressiva, dvs. framstegsvänliga motrörelser inom den religiösa kontexten. I Sverige var frikyrkorörelsen den första stora demokratiska folkrörelsen, förlöpare till nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och de andra folkliga politiska rörelserna, den liberala och bonderörelsen. Den kristna kyrkan med sin kärna inom katolicismen och de ortodoxa kyrkorna är de sista resterna av det romerska riket. De protestantiska kyrkorna är kristendomens anpassning till nationalstaten. Enkelt uttryckt är den katolska kyrkan, kejsarens religiösa företag där makten delas med påven. I de ortodoxa kyrkorna blev den historiska maktdelningen, den östromerske kejsaren och i Ryssland med Tsaren (idag med Putin!?). Inom protestantismen blev kyrkan, nationalstatens och kungamaktens kyrka, där fanns ingen maktdelning. Ärkebiskopen var också en av kungens undersåtar. Kyrkan blev också en kontrollfunktion med husförhör och katekesrabblande. I Sverige pågick detta relativt ostört i trehundra år. Sedan kom den första religiösa befrielserörelsen i Sverige för rätten att få tro på Jesus och gud på andra sätt än vad staten och kungen bestämde. Oppositionen började inom religionen. Kyrkan ledde också periodvis maktens terror mot den egna befolkningen t.ex. inkvisitionen i Europa, respektive mot andra folk genom rättfärdigande av kolonialism med kristen mission. I Sverige finns t.ex. häxprocesserna på 1600-talet. Strider inom och mellan nationer skedde i guds namn. Judendomen har inte tidigare spelat samma internationella betydelse i krigen. I ännu en mer begränsad skala används nu judendomen på liknande sätt i deras ny-nationalistiska projekt i Israel till skada för dem själv och deras grannar. Det används också för att rättfärdiga en islamsk extremism. Islam och muslimer i allmänhet har väl genom sin historia fungerat ungefär som kristendomen för sina ledare och deras följare. De senaste ca. femtio åren har dock en ny extrem islamistisk väckelse drabbat världen inom såväl den sunni- som den shiamuslimska riktningen. Det förmodligen mest extrema samhället på sidan om Nordkorea är Saudiarabien med sina hårda sharialagar och närmast rasistiska kvinnoförtryck och slavliknande arbetsförhållanden för gästarbetare. Den krigiska, militanta islamismen är ett av de största hoten mot demokratin i världen. Den kristna historien är fylld av intriger, krig och folkmord i den kristna gudens namn. Länder har startat krig - with God on their side - för att citera Bob Dylan - vi har fortfarande dyningar av det i Europa t.ex. på Nordirland med extremism och periodvis uppblossande terror. 1990-talets krig och folkmord på Balkan som också hade starka religiösa ingredienser har lämnat stora ärr. De s.k. böckernas religioner: judendom, kristendom och islam är i grunden samma monoteistiska religion. De har sedan en mängd fraktioner och tolkningsläror. Olika konvent har avtalat om vilka texter som skall accepteras och om hur de skall tolkas. Där finns en massa skrämmande primitiva berättelser blandat med goda moraliska regler om att behandla medmänniskor bra. Religionernas funktion och syfte är dock att hjälpa ledarna att styra folk, strängt behavoristiskt med morot och piska - himmel och helvete. Därför finns det också ett religiöst ledarskap som beslutar om vid vilka situationer de moraliska reglerna inte behöver följas. Du skall icke dräpa - utom då ledarna bestämmer det...
2/ Det andra problemet är att gudstro är oförnuftigt och saknar vetenskapligt stöd. Den får människor att tänka sämre. Jag använder hösten till att läsa Darwins bok från hans femåriga forskningsresa på 1830-talet. Man möter där en påläst och kunnig 20-åring med en enorm arbetskapacitet. Den unge prästsonen brottas med konsekvenserna av upptäckterna. I sjuttonde kapitlet når forskningsfartyget Beagle, Galapagosöarna. De närbesläktade arterna av bl.a. finkar som upptäcktes på de olika öarna falsifierade skapelseberättelsen. Det tog Darwin sedan ett tjugotal år för att bryta de religiösa ramarna och publicera sin upptäckt. På en vardagsnivå och på en individnivå spelar nog religiös tro i allmänhet en rätt liten roll för kunskapsutvecklingen och kompetens. Det går alldeles utmärkt att bygga hus och undervisa i engelska även om man är gudstroende. Det vi nu vet om världen och vårt/våra universum är så oerhört mycket intressantare, mer sammansatt och spännande än vad någon av de gudstroende lärorna erbjuder. Tänk så oerhört mycket mer som expeditionerna i och omkring Latinamerika betydde både för Darwin och oss alla jämfört med om han stängt in sig i fem år på en prästseminarium för att lära sig att predika... I USA förs nu striden om vetenskap skall utgöra grunden för skola och utbildning, eller om ovetenskapliga idéer och läror skall tillåtas få samma status. Ett av skälen och symptomen på att USA börjat dala som demokratisk stormakt är den stora dysfunktionella religiösa inflytandet över samhället. USA är det enda av de femtio främsta demokratiska länderna beträffande levnadsstandard som har ett stort religiöst inflytande i befolkningen.
I Västeuropa idag är det kring 5-10% som är kyrkligt aktiva. När det gäller att följa de av kristendomen präglade traditionerna gäller nog de omvända procent-talen, speciellt beträffande jul och påsk. Båda dessa är dock påverkade av äldre traditioner och religioner. De i Europa som är troende har numera ofta tillägg av s.k. new age, eller behåller en viss tro som en slags försäkring, lite uti-fall-att...
Gud finns förmodligen inte. Gud saknar vetenskapliga belägg. Det som finns i ett humanistiskt och bra perspektivt är att många goda och konstruktiva människor fyllda av kärlek och omtanke bär en god gudsbild
i sina hjärtan och i sin personliga och privata tro vägleds av anständiga etiska och moraliska regler precis som de flesta humanister, agnostiker och ateister. Den gudsbilds som styr de hatiska, de terroristiska och extremistiska i deras omänskliga handlingar påminner mer om den hornförsedde bilden av den beskrivna djävulen som tyvärr också verkar bo ett fåtal människor hjärtan... Den felinlärning och perversion av lustsystem och blodtörst som dessa konstruerar ledda av denna ideologiska vrångbild finns i alla de stora religionerna, men också i den kriminella miljön och annan inhuman extremism...
fortsättning följer
