GUD FINNS INTE - men många bär en god gudsbild i sina hjärtan

Jag uppfattar mig som agnostiker, humanist och ateist, samt icke-gudstroende buddhist. Den som kommer med ett påstående har bevisbördan. Ingen som kommit med påståendet att det finns en gud eller många gudar har kunnat föra det i bevis. Det finns dock gudaberättelser som bibeln, toran och koranens berättelser, men även andra grekiska, romerska och nordiska för att nämna några. De flesta gudar som har dyrkats i historien tror ingen längre på, men några kvarstår. De är både kultur- och litteraturhistoriska fenomen, otroligt spännande och sammansatta. Hur än historierna har uppstått har de relativt snart tagits över av den styrande eller uppstigande makteliten. Gud finns alltså i litteraturen och som politiskt och kulturellt fenomen. Det kan ge en god förebild för många, men det kan också Bamse och Pippi Långstrump göra.

Den goda gudsbilden
Jag har mött många människor som letts av en konstruktiv, människoälskande gudsbild i sina hjärtan. Jag vet inte hur många av de formellt troende som har en sådan djupt integrerad bild. Många har förmodligen en yt-anpassning till ett vanligt kulturfenomen från sin uppväxt. Forskning om hur gudsbilden framträder i psykoterapi och psykoanalys visar att den inte visar sig alls. Min andra hustru studerade till socionom på Sköndalsinstitutet. Hon var då ateist och kände sig väldigt välkommen på den högskolan för det fanns ett så starkt intresse för livs- och världsåskådningsfrågor. De önskade olika perspektiv och öppna resonemang. Det intresserade mig minst lika mycket och kanske mer än min fru. Ibland kändes det som om jag också gick igenom hennes utbildning, var involverad i hennes uppsatsskrivande. Vi hade det inte så lätt tillsammans men här hade vi ett neutralt, för oss konfliktfritt område. Jag hade tidigare haft samarbete med Peter Gerdman som var lärare på skolan, i arbetet mot en utvidgning av den psykiatriska tvångsvården och slopandet av Nykterhetsvårdlagen. För några år sedan gick jag en handledarutbildning där. Har i decennier ansett att Sköndal har den bästa socionomutbildningen i landet. När de utvecklar utbildningen får de ofta på nöten av ett mer inskränkt högskoleverk. Jag är kritisk till religiöst drivna skolor och högskolor, men få balanserar uppdraget så bra som Ersta-Sköndals högskola och jag skulle önska att de tog över lärarutbildningen i Härnösand. Under min uppväxt fanns där även en diakoniutbildning. Det kanske kunde locka.

Sätt en fenomenologisk parantes kring enskild tro - det är inget för en humanist att haka upp sig på.
En person som jag är övertygad om bar en god gudsbild i sitt hjärta var Greta Hofsten. Jag var lokal ordförande för den politiska partiförening hon var medlem i på 70-talet och ansvarig för att sköta föreningens kontakter med henne (tog bl.a. emot hennes medlemsavgift). Vi hade en vänlig och bra kontakt, men pratade inte onödigt mycket. Det här var bl.a. under hennes tid på FIB/kf med IB-affären, spionanklagelser och rättegångar. Greta var kristen marxist och så här efteråt önskar jag att vi hade haft mer tid att sitta ned och resonera om detta. Det fanns en lutheransk tradition i hennes uthålliga, etiskt-moraliska sätt att handla dvs. agera. Hennes tvillingsyster Karin Rössel som jag hade som överläkare från dag ett på Beckomberga 1966 hade många liknande personlighetsdrag med Greta. Ett enormt engagemang för utsatta människor. Både Karin och Greta var enkelt, t.o.m. asketiskt klädda. Karin var pedantisk utan att pressa det på andra. Hennes skrivbord var det bäst strukturerade jag någonsin har sett. Det fanns en hel del föremål på det, men allt låg alltid i perfekt ordning och var absolut dammfritt. Jag vet inte om Karin var troende. Gretas son Kåre, som var arbetskamrat med min sons mor, började i sin moster Karins fotspår och utbildade sig till läkare, men hoppade av och blev metallarbetare på Atlas Copco. Han kom där att arbeta med min dotters morfar, Ottorino Ferrari. Det finns kretsar av människor som genom sina intressen och personligheter har stora chanser att mötas under sina liv, trots miljoner, eller miljarder andra... Så tänker jag, andra talar utifrån de tidiga religionernas ödestro - det var förutbestämt... Karin och Greta var under sin ungdom kända som de yngsta av systrarna Bagger-Sjöbäck. FN-ambassadören Inga Thorsson var storasyster. De kände min vän Nils Bejerot. Greta och Nils hade ett gemensamt drag. Greta var den medlem i FIB som sålde flest antal av tidningen Folket i Bild/kf och Nils var den som sålde mest av RNS tidning Narkotikafrågan - så vitt jag vet hade inte Nisse någon gudstro,men han uppskattade allt vad de religiösa samfunden gjorde för att hjälpa missbrukarna ur sin situation. Karin och Nils kan jag se som mina mentorer. Karin kommenterade lite korthugget den sanning som finns i Jan Myrdals memoarer om sin uppväxt: ungefär Jan Myrdal hade det för jäkligt under uppväxten. När det gäller moralisk och etisk resning så kan jag inte se några skillnader på de som hade en gudstro och de agnostiska, humanistiska och ateistiska... Här blev det en massa s.k. namne-dropping, men det var svårt att undvika... Kort uttryckt så har vi människor som opportunistiska rovdjur och allätare en djup bio, psykosocial benägenhet till både aggressivitet och kärlek för att kunna överleva. En förmåga vi har som håller ihop oss både individuellt och som samhällsvarelser är förmågan till medkänsla och omtanke. Det förstärks ofta av de formella och informella etiskt moraliska regler vi har i de våra kulturer. Hos enskilda individer och periodvis i olika kulturer sätt detta ur spel genom att andra människor kan demoniseras och avhumaniseras. Ibland har religioner använts på ett inhumant sätt t.ex. under kolonialismen, men ibland har religiösa individer och grupperingar förföljts av rasistiska och inte religiösa skäl.

Hur jag tänker vidare i dessa frågor sker mycket utifrån en buddhistisk ram. Den icke-gudstroende delen av buddhismen och zen. Jag älskar våra jultraditioner, men också många andra traditioner kring årstider. Om man tänker det som aptitliga matrecept och julen handlar mycket om att samla släkten och eller vännerna kring mattraditioner som är säsongsbundna. Precis som en bra kock monterar ingredienserna i sina rätter är julen ett montage av olika ingredienser. Sveriges bästa måltidsuppfinning är inte köttbullar, kräftor eller surströmming utan smörgåsbordet. Smörgåsbordet tillåter alla att samlas oavsett smak - kring smörgåsbordet finns gott om utrymme och något smakfullt för alla.
Tillbaka till buddhismen. Precis som på julen har buddhismen dekorerats och pyntats. Den påverkas av lokala religioner och kulturfenomen. För att ta några exempel tog den väldigt tidigt kanske redan för 2500 år sedan intryck av hinduismen, för 1400 år sedan av shintoismen i Japan. De senaste 100 åren har den kristna kyrkan inspirerats och bl.a. i sin kontemplation används buddhistisk meditation. Min generations uppbrott från tidigare förstelnad och normativ tradition tog till sig buddhismen monterad med andra inslag i både hippierörelse, popkultur och psykoterapi, som med mindfulnes...
För min del i kärnan och det på djupare plan meningsfulla med buddhismen behövs dessa kringverk inte. Dalai Lama tituleras av sina närmaste anhängare som helig, his holines. Han behöver inte en titel och jag har svårt för den, men andra av hans anhängare de kanske behöver den. Dalai Lama som säger så mycket klokt tillhör de buddhister som konstaterar att de människor som tänker på och utforskar hur de kan uppträda på ett medmänskligt, medkännande och kärleksfullt sätt är sin egen buddha. Han talar om vetenskap, utbildning, bildning och inre-yttre upplysning. En medmänsklig, humanistisk ateist kan vara en buddha. En kärleksfull kristen, jude och muslim med en bra vägledande gudsbild kan också vara en buddha. Gandhi var en buddha. Martin Luther King var en buddha och Nelson Mandela var förmodligen samtidens största buddha. Livet är fyllt av misslyckanden, smärta och lidande. Vi behöver finna styrka i oss själva och varandra att bära detta - låta negativa tankar och känslor komma och gå utan att de uppfyller och tär oss, men inte heller avtrubbas beträffande det som skapat dem... Det finns i livet många destruktiva krafter - en del ofrånkomliga i det globala kretsloppet och universella processer. Andra onödiga och medmänskligt, sociokulturellt skadliga. Mycket av det kommer från individer och grupper med negativa inre bilder och riktlinjer byggda på hat och fientlighet - i olika tider har de beskrivits på olika sätt - i modern tid t.ex. nazism, fascism, stalinism och annan kommunism - men också genom hänsynslös råkapitalism och extrem miljöförstörelse - våldsam kriminalitet osv. Vilken inre gudsbild har en wahabit i Saudi som trampar ned halva sin befolkning alla kvinnor, en katolsk IRA-ledare som för sin tro spränger andra, en protestantisk UDF-anhängare som torterar sin katolske gisslan. En fanatisk judisk bosättare som skjuter sin palestinske granne. Gudsbilden hos dessa måste så vitt jag kan begripa mest påminna om det som i deras religiösa verk beskrivs som Guds, Jehovas, Allahs motsats - den andre- diabolo, djävulen. För det är så de yttrar sig, beskriver och handlar.
Hur kan vi tänka kring det?  Var din egen buddha! Stoppa våldet - stoppa de destruktiva. Vik inte ned dig. Se din egen och andras styrka. Om nazisterna skriker - viska eller sjung vackert! Mer hat gynnar de hatiska. Prata med folk. Håller din bror på att skrika ut en massa hat på fotbollsläktarna år efter år- fråga honom vad det ger och om han skulle vilja ha barnens dagis på sidan om sig under matcherna.

Skapa enhet kring det väsentliga
När det gäller politik slå inte i småsprickor och för upprivande skendebatter. Skruva åt kranarna och tillflödet till det destruktiva - det omänskliga och antidemokratiska. Det är extremt få som står utanför möjligheten att påverkas och räddas. I Sydafrika var Nelson Mandela mycket större än sitt parti och andra ledare. De nuvarande och kommande ledarna har små chanser att axla hans mantel. Sydafrika har så många historiska och kulturella sår och ärr. Den unga demokratin behandlas också av internationella företag som en gammal koloni. Kapitalismen är den hittills mest utvecklade ekonomiska samhällsformen, men den behöver tydliga ramar och spelregler. I It-eran har den funnit en ny svårkontrollerad form som måste styras upp därför att den utarmar allt och äter sig själv, särskilt i unga nationer som de afrikanska.

För Sydafrika kommer inte de  nya ledarna att kunna spela Mandelas roll, men de behöver vara tillräckligt bra ledare. För att tala om föräldraskap med den gamle psykoanalytikern Winnicot  - good enough parent. Barnet behöver en tillräckligt bra förälder - resten har det egen växtkraft att klara. Så är det med länder också. De politiska ledarna behöver vara tillräckligt bra, göra få allvarliga misstag och lära av dem. När det ser politiskt mörkt ut kan ofta hjälpen komma från motståndarlägret. T.o.m. i tyska nationalsocialistiska partiet fanns det motståndare till Hitler. Det finns källor om att Stalin som är den politiker i historien som lät döda flest av sitt partimedlemmar till sist blev dödad av sina egna, eller övergiven och avstäng från sjukvård. Sedan kom Gorbatjov och Jeltsin som avskaffade den kommunistiska diktaturen. Jag tror att man kan räkna med att det tar ett par hundra år att lugnt och metodiskt bygga en fredlig, demokratisk värld och ekonomisk, politisk jämställdhet. Det finns dock inget facit och kan misslyckas. Förmodligen behöver den byggas ungefär som Masslovs utvecklingspsykologiska behovspyramid. Steg ett - faktisk, fysisk överlevnad för alla - högst upp kulturellt och individuellt självförverkligande. Det går inte att ta för många genvägar utan att hamna tillbaka på gå. Jag tror att många idag saknar redskap att bli sin egen buddha. De som har kan behöva stillhet och lugn för sin fördjupning, men har också att kommunicera med andra och påverka andra. Särskilt de politiskt aktiva behöver påverka sina partivänner att besinna sig - lära av Nelson Mandela - se till det väsentliga - sök enighet och inte splitt  - fråga alltid om intresset och vem som tjänar på det både på kort och lång sikt. Det kommande århundradet kan bli mycket bättre än det tidigare, men i värsta fall mycket värre. Det går att undvika nya Hitler och massmord, men kan också ge flerfaldigt fler, effektivare och värre... De frön som sås idag kan gro till nytta för alla eller bli en dragsådd. Det är inte säkert att Hitlerismen är det värsta som historien kommer att uppvisa - det kan komma värre - det är upp till oss, våra barn, barnbarn och barnbarns barn att stoppa detta...