SOCIALISM?

Socialismen och demokratin
Jag är väldigt förtjust i den svenska folkrörelsen och ser historiskt även arbetarrörelsen som en del av denna. Nykterhetsrörelsen som såg de negativa effekterna av det gamla klassamhällets supvanor och hur både de gamla och nya uppåtstigande förtryckarna skapade sig makt och kontroll med hjälp av sprit. Min mormors morfar startade den första frireligiösa nykterhetslogen (Majblomman) i Ångermanland. Den frireligiösa rörelsen som riktade sig mot det statliga monopolet över tro och tänkande. statskyrka, statsreligion. Fredsrörelsen och den fredliga kampen mot krig och förtryck, t.ex. Svenska freds-och skiljedomsföreningen. Min morfar arbetade frenetiskt i Svenska fred för att försöka förhindra krig. Han åkte land och rike runt, höll föredrag och startade nya fredsföreningar. Bonderörelsen för att organisera bönderna t.ex. i kooperativa föreningar, mejerier m.m. Slutligen också arbetsrörelsen och fackföreningsrörelsen. Under 1800-talet växte industrialismen, politiskt och ekonomiskt ihop med den gamla överheten och makten i landet. De anställda, arbetarna hade en mycket svag och vanmäktig ställning. Bortsett från de konkreta vardagsmålen och den praktiska agendan hade de olika folkrörelserna också andra mer abstrakta och utopiska mål. Nykterhetsrörelsens mål om alkoholförbud och absolut nykterhet har testats och visat sig ohållbar och kontraproduktiv, vilket bl.a. visade sig under förbudstidens USA. Frikyrkorörelsen som hade en stark demokratisk grund dock med nya religiösa mål - drömmen om en gud och ett paradis för alla - stämmer inte med min syn på att gudar sannolikt inte finns och inte heller några religiösa paradis. Arbetarrörelsens kamp mot förtryck fick också sina utopiska mål i socialism och kommunism. Själva rörelsen har varit mycket framgångsrik i kampen för demokrati, bättre arbetsvillkor och levnadsförhållanden. Där utopierna försökt genomföras med klasslöst samhälle eller proletär diktatur har det slutat med förskräckelse och skapat några av historiens värsta tyrannier. Drömmen om en socialistisk utopi har vridits ur demokratiska kontroll och ideologi. Socialdemokraten och kommunisten Lenin vacklade en del mellan en fredlig, demokratisk väg respektive en elitistisk, kuppartad. Han strök bort det demokratiska och kallade sig sedan kommunist. !905 hade en demokratisk revolution med relativ liten blodsspillan genomförts i Ryssland och på liknande sätt mitt under brinnande krig februarirevolutionen 1917. Så långt var den en i huvudsak successivt genomförd demokratisk process förankrad i parlamentet, duman. i oktober-november 1917 genomförde Lenin och bolsjevikerna en  väpnad statskupp. Direkt så började de mörda de tidigare partikamraterna de s.k. mensjevikiska socialdemokraterna, andra socialister och demokrater. Efter Sovjetunionens fall 1989-90 beräknade ryssarna själva att kommunismen under sina 70 år vid makten hade avrättat, torterat och pinat ihjäl 34 miljoner människor enbart i Ryssland.
 Socialrevolutionären och socialisten Benito Mussolini tjänstgjorde under första världskriget som prickskytt, vilket anses ha påverkat hans politiska synsätt. Han höll kvar en del av de tidigare metoderna och synsätten som påminde delvis om den svenska socialdemokratins, men inslagen med samarbete mellan arbetsgivare och banker, korporativa idéer som återfinns t.ex. i arbetsdomstol, Saltsjöbadsavtal. Med sin nya rörelse kallad fascismen kapade Mussolini banden till demokratin och gjorde liknande genvägar som de ryska kommunisterna - gripa makten, luta sig mot gatans parlament och sedan gärna ta ledningen över polis och militär. Marschen mot Rom 1922. Tyskland som på många områden varit ett demokratiskt föregångsland och mer progressivt än andra stormakter var fullständigt slaget i spillror efter första världskriget och dessutom fortsatt plundrade av segermakterna. Där fanns en grogrund för revanschism. Den talföre och hatiske, österrikiske korpralen Adolf Hitler pekade ut de judiska bankirerna och ytterst alla judar som ansvariga till krigsförlusten och som hinder för ett stortyskt evighetsrike. Hitlers nära medarbetare, propagandisten Goebels pekade direkt på de ryska kommunisterna som en inspiration. Avtalet mellan Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen om hur delar av Europa t.ex. Polen skulle delas i den s.k. Molotov-Ribbentrop-pakten är inte så överraskande och inte heller att Sovjet inledningsvis hjälpte Tyskland att ockupera Norge. en andra sidan är att under 20-30-talet slogs man på de tyska gatorna bakom stalinisternas röda flaggor med hammaren och skäran, respektive nationalsocialisternas Röd-vita fanor med svastikan. Den fredliga, demokratiska rörelsen med socialdemokrater och liberaler trängdes bort. Redan före Hitler tog makten i Tyskland, via riksdagsvalet 1933 hade kommunisterna i Sovjet mördat 200000 judar, trots att det inte ens fanns på deras politiska tio i topp-lista. De totalitära, socialistiska riktningarna hade en gemensam grund i den populära socialismen och sitt förakt för demokratin och ett humant rättssamhälle. Samtidigt var de också bittra fiender och konkurrenter. Mussolinis forna bröder i Ryssland, socialrevolutionärerna tillhörde de politiska krafter som kommunisterna förföljde och avrättade.

I Spanien upptäckte generalen Franco den italienska fascismen och i sitt uppror mot den demokratiska och socialistiska regeringen sökte han stöd hos både Mussolini och Hitler, som ingrep bl.a. med att bomba regeringsstyrkorna. Det finns tydliga tecken på att Mussolini föraktade Hitler och nationalsocialismen, inte minst dess rasism. Fascisterna kunde nog tänkas avrätta och tortera de som motsatte dem och hade säkert fler fördomar än de flesta men inte explicit rasistiska. År för år blev dock Mussolini och Italien alltmer beroende av det betydligt starkare Tyskland. Franco verkar också haft en liknande reservation mot Nazityskland och höll sitt Spanien neutralt och utanför andra världskriget. Man ser också hos Mussolini en annan tendens eller kanske vacklan. Kring 1940 sålde han fyra jagare och en hel del annat krigsmaterial till Sverige som hade försummat att bygga sitt försvar. Det såldes i konkurrens med de egna italienska behoven. Ett skäl sägs vara att Mussolini var imponerad för att inte säga inspirerad av P-A Hanssons folkhemstanke och samhällsbygge. I transporten till Sverige stoppades konvojen av britterna som dock släppte igenom den. I trettio år patrullerade sedan dessa jagare Östersjön och värnade vår väpnade neutralitet. Det kan var något att beakta inför idéerna om att bryta avtalen med den saudiska diktaturen.

Den svenske kommunistledaren Hermansson intog många olika politiska positioner under sin karriär. Han skrev svulstiga hyllningar till både Lenin och Stalin. I våra nordiska grannländer bröt kommunisterna med sin stalinistiska historia och ideologi, bildade vänster-socialdemokratiska partier. I Sverige var det enbart enskilda medlemmar t.ex. läkaren Nils Bejerot som lämnade då Sovjetdiktaturens fasor blev kända. I Sverige pudlade Hermansson och de värsta stalinisterna kring gamle ledaren Hagberg förlorade inflytande. Partiet förändrade namnet marginellt till Vänsterpartiet kommunisterna och fortsatte sedan ungefär som tidigare och deltog på varenda kommunistkongress i Östeuropa i trettio år till och applåderade diktaturens kreatur (som Palme sa) Under Hermansson började man mer att tala om vänster än som tidigare om socialism och kommunism. Vad betyder då denna vänster-term och begrepp. Vad betyder vänster?

Den fd. VPK-ledaren C.H. Hermansson skrev en bra sammanfattning om den politiska vänstern i en minnesskrift över framlidne Nils Bejerot:

När jag talar om vänstern menar jag inte någon sekteristisk
grupp som låser in sig med sina egna åsikter
och ser allt och alla utanför det egna huset som onda
fiender. Jag avser den historiska vänsterrörelse som har
sitt ursprung i franska revolutionens och upplysningstidens
ideer och som sedan berikats med marxismens
betraktelsesätt och den anti-imperialistiska rörelsens
solidaritetsbegrepp. Till den hör både den klassiska
liberalismen och arbetarrörelsen liksom de moderna
solidaritetsrörelserna. Vänstern i denna mening har sett
många av sina idéer segra och genomsyra det allmänna
medvetandet.

Vad betyder då socialism idag?
Den totalitära socialismen som beskrivits tidigare har då ingenting kvar med Hermanssons beskrivning av vänstern. Då världen till stora delar föll samman urartade stora delar av den internationella arbetarrörelsen. Ungefär som de nykteristiska idealen i USA föll ihop under förbudstiden.
I Sverige skedde en annan utveckling. Socialdemokraterna kom i regeringsställning och inriktade sig på ett brett samförstånd. Den andra och tredje generationen socialdemokrater hade några oerhört framstående politiska tänkare och praktiker som Per-Albin Hansson, Gustav Möller och Ernst Wigfors. Istället för utopiska mål blev fokus mer på rättvisa och rättfärdighet, trygghet och välfärd. Wigfors som i sin ekonomiska teori var tidigare än Keynes om hur staten skulle investera i lågkonjunktur och spara i hög... Där fanns också tilltron om att kunna övertyga näringslivet att det hade allt att vinna på att arbetarna också hade något att hämta i sitt arbete - en rimlig dröm om en bättre framtid.

I mitten av andra världskriget fanns det bara tre demokratiska länder på Europas fastland, ett av dem Finland låg i krig med Ryssland. Det demokratiska Sverige ställde sig inte neutrala, eller alliansfria utan stödde Finland även med vapen och tusentals frivilliga varav många var försvarsanställda. Sverige förklarade sig dock vara icke krigförande gentemot Sovjet-Ryssland. I övrigt var Sverige neutralt och alliansfritt. Schweiz var den tredje demokratin och utanför kriget. Alla andra länder var totalitära diktaturer eller ockuperade av sådana. Många demokratiska politiker från övriga europeiska länder vistades som flyktingar i Sverige under kriget och speciellt den svenska socialdemokratins utveckling kom senare att påverka med i deras arbete efter kriget t.ex. Willy Brandt i Tyskland, Bruno Kreitsky Österrike, Gro Halem Brundtland Norge...
Här har vi den faktiska demokratiska socialismen, socialdemokratin under ca. 60 år mellan 1920 och 80-talet. Under större delen av denna period talade de socialdemokratiska ledarna om de fyra demokratiska riksdagspartierna, dvs. förutom (S) också Moderaterna, Centern och Folkpartiet. Kd fanns då inte i riksdagen. Det var fullständigt otänkbart för socialdemokraterna att samarbeta med kommunisterna, hur mycket v de än lade till partinamnet. Kommunisterna röstade vanligen med S och kallades skämtsamt för kamrat 4%. Det var dock otänkbart att de demokratiska partierna gav kommunisterna något stöd.

Vad står då Socialdemokratin och den demokratiska socialismen för idag?
Det är något att återkomma till. Ett intryck är dock att istället för framtida mål så används termen vänster och då kitta ihop de mest horribla politiska idéer...

Det är i dagarna (febr. 2016) 30 år sedan människan, partiledaren och Sveriges statsminister Olof Palme mördades. Det har lämnat ett ärr efter sig. Ett vidrigt brott som skadade oss alla. En av de värsta konsekvenserna är att det närmast omöjliggjort att kunna utvärdera Sverige från 60-talet och t.o.m. 1986. Det förvred också en viktig del av vårt rättssamhälle. Polisarbetet politiserades och basarbetet försummades. Domstolarna verkar ha släppt sitt normala sätt att bedöma bl.a p.ga. moderiktningar i vittnespsykologi. Lite påminnande om skandalerna kring Quick - där inga bevis fanns, men ändå en massmördare konstruerades. Vid Palmemordet fanns en tidigare känd mördare, missbrukare som var hemmastadd i området som han ett stenkast därifrån redan kallblodigt ansikte mot ansikte begått ett mord. Ett brott som han dömdes för och sedan aldrig borde ha blivit frisläppt från. Handläggningen av Palmemordet säger också mycket om både Palme och Palmes tid, utan konspirationsteorier - de visar också på en handlingsförlamning som sedan dess kännetecknar stora delar av rättsapparaten...

 Palme med sin intelligens hade haft många möjliga karriärer, precis som Carl Bildt som kom från samma krets fast en generation senare. Personligen tror jag att hans möte med verkligheten utanför Östermalm, t.ex. vid Ungdomsinternationalen, vistelsen i USA - fick honom att gå från att vara en konservativ studentpolitiker till socialdemokrat. Han lär också ha blivit mycket påverkad av Ernst Wigforrs grand final i en epokgörande debatt 1948. På femtiotalet fanns det egentligen ingen politisk toppkarriär utanför SAP. Jag fick aldrig chansen att möta Palme, en mycket intressant människa. Det skulle ha varit kul att prata med honom. Jag tog dock hand om hans mamma en kort period då hon var gammal och skröplig. Min sons dagis hade kontakt med hans fru som var expert i Sthlms stad. Vi och dagiset ville ha möjlighet till att ha kvällsöppet för barn till oss sjukhusanställda, men Lisbeth sade kategoriskt nej - det skulle vara skadligt. Utrikespolitiskt tycker jag att Palme var halvbra. Inrikespolitiskt var han usel och det är ingen slump att S under Palme, två gånger förlorade regeringsmakten efter 40 år i regering. Tyvärr fanns det då inget regeringsdugligt alternativ. Då Palme kände sig trängd eller hotad så kom hans arrogans från uppväxtmiljön fram och han levererade dråpslag som den soldat han också var. Han slog då ofta under bältet och mot bättre vetande, t.ex. vid bordellaffären, IB och ev. skattefusk efter föreläsningar i USA. Tidvis var han melankolisk och oförmögen att leda regeringen, vilket Feldt beskrivit och påverkade det katastrofala sätt som Sverige släppte valutaregleringen och mitt i en högkonjungtur slungade Sverige ned i en egenproducerad ekonomisk kris utan internationellt motstycke. Palme ledde också socialdemokratin från en folkrörelse/ arbetarrörelse med massförankring och massrörelse till det kader-parti vi ser idag, parallellt med LOs motsvarande process (tänkt dagens Kommunal). Mordet på Palme är en fortgående sorg för hela landet, en tragedi för hans familj, en skandal av uselt polisarbete och att ett trovärdigt vittne Lisbeth, viftades bort. Det har också blivit ett hinder för att kunna på ett rimligt sätt utvärdera socialdemokraterna och Palmes politik under 15-20 för Sverige, avgörande år. Kulten efter Palme är närmast religiös och t.ex. Svenska kyrkan försöker ofta uppträda som ett Palmeparti. I Palmes namn kan alla kräva allt till alla. Många har också som t.ex. Jan Eliasson gjort karriär på att ha tillhört Palmekretsen, ungefär som skådespelarna kring Ingmar Bergman. Vilket är helt ok - fast det bidrar till kanoniseringen - kan man hitta något om att han egentligen var katolik så skulle han nog så småningom kunna helgonförklaras.

Febr. 2018
En journalistprofessor klagar i tidskriften ETC. den socialistiska hipstervänsterns favoritorgan, över att den svenska pressen är borgerlig - Jag tror att han menar det jag kallar demokratisk. 
I Tyskland skall miljonen socialdemokratiska medlemmar få rösta om partiet skall ingå i en regering med Merkel. I svenska socialdemokratin pratar man på partiexpeditionen, Sveavägen. Sen bestämmer sig partiordföranden och partisekreteraren om v, mp... Ungefär som då man utsåg en ny partiordförande för stupröret. koleriske Juholt måste bytas ut. Gänget på expeditionen tittar sig omkring och ser plötsligt på sin sekreterare, men vänta hennes man då han har ju varit på verkstadsgolv och är pålitlig metallbas. Ni vet Stefan. Sen är det klart. Var finns rörelsen, arbetarrörelsen och folkrörelsen? Idag finns det ett representantskap uppifrån och ned... Vilka befolkningsskikt representerar egentligen de svenska socialisterna idag? Hur har socialisterna företrätt och förbättrat löner och arbetsvillkor för undersköterskor, hemtjänstbiträden, sjuksköterskor de senaste åren??? Vad har den socialistiska journalistiken gjort under tiden? Att de partierna fortfarande får deras röster (samt från de pensionärer de svikit) beror snarast att partierna blev som fotbollsklubbar - man håller ofta på sin barndomsklubb oavsett. Politiken, de samlade demokratiska partierna, där socialdemokratiska partiet nästan varit enväldigt långa perioder, men under lång tid lutade sig mot böndernas och landsbygdens parti Centern. För att efter katastrofen (för dagens pensionärer) med ATP så vände Centern dem ryggen omkring 1960, så man började luta sig mot kommunisterna, kamrat 4%. Efter 30 år av ATP och man upptäckte att ATP imploderade - alla hade betalat till 10- 20- och 30-talisterna, men pensionskistan började bli tom då den skulle börja betala till de största inbetalarna 40- och 50-talisterna. Prognosen framåt såg ännu värre ut. Desperat samlade då på 90-talet Göran Persson (S) riksdagens partier till en pensionsöverenskommelse - nåt måste göras - läget var desperat - en överenskommelse skedde. Persson förstod vad de gjort och sade vid något tillfälle - vänta bara till folket förstått vad vi gjort. Nu var det inte längre tal om 80% av de fem bästa åren, snarare 50-60%. Idag kontrar socialisterna med att strö lite extra bidrag till de s.k. fattigpensionärerna. Det blir en orättfärdig lösning vars budskap är att det inte lönar sig att arbeta. Det blir ingen skillnad av vad en lätting som aldrig ansträngt sig till att bidraga till samhället får ut i pension jämfört med vad en sjukvårdare eller skolvaktmästare får efter närmare 50 års yrkesarbete. Så kan inget genuint arbetarparti resonera och i längden komma undan med. Den narcissistiska socialismen svävar på hög höjd över marken. 

Glad för att vara svenne - zigenare, rom, lapp, same, svenne, svensk

Zigenare hette en pjäs skriven av Gunnar Ohrlander som spelades på Dramaten under 60-talet. En av de viktigaste politiska pjäserna i min generation. Den skulle behöva översättas, moderniseras till samtiden och spelas världen runt. Gruppen som spelade blev Dramatens Pro-teater (progressiv) som senare bröt sig ut och blev Fria Proteatern. Pjäsens tydliga budskap är att börjar man exkludera andra pga kultur, etnicitet så finns det snart inga människor kvar som duger - bara en massa jävla finnar, jävla norrlänningar (som väntar på norrsken), lapphelveten, jävla snålänningar, gröthalsar och zigenare. Illvilja och illasinnade sätt att se på andra. I Sverige vid samma tid började myndigheterna snabbt ändra termer och beteckningar. Från pigor och köksor till ekonomibiträde, utan att ändra attityder - först när manliga kockar började mäta snopp och tävla om vet vem som hade bäst så höjdes kökets status som arbetsplats och arena... De homosexuella gick en annan väg - tog tjuren vid hornen och vände glåpordet bög till något neutralt och t.o.m. positivt. Jag tror att det har varit riktigt att de bruna och svarta i Sverige också fått samhället att mönstra ut termen neger, som de flesta här tidigare har sett som neutralt - men som alltid de illvilliga missbrukat. Termen betyder helt enkel svart - men innebörden har solkats av förtrycket av de svarta i amerikanska södern och apartheits Sydafrika. Många lever också i tron att slaveri och rasism hör ihop, vilket det gjort i USA. I historien har det dock varit erövrade, försvarslösa grannar och fattiga som förslavats. Något som nu återkommer i daesh s.k. Islamska staten och kalifatet. Judarna har behållit sin beteckning, jude, oavsett all antisemitism. Lapparna önskar ha sina språks benämning som grund också för den svenska benämningen av folkgruppen - samer. På samma sätt med zigenare - romer. Det är helt ok. Samtidigt skall vi inte skriva om historien. Dock behöver alla förstå att leva i Sverige på t.ex. 1600-talet var ingen dans på rosor för någon. Befolkningen i Sverige (Svealand, Götaland och Finland) var friare än i andra länder. 95% av befolkningen, bönderna hade representanter i kungens råd och i ståndsriksdagen och hade t.ex. rätt att ha vapen i sina hem, vilket man saknade i resten av Europa. De tre folkkungarna förbjöd på 1300-talet slaveri (träldom) skyddade folket mot adeln/krigarkastens våldgästningar och införde kvinnifrid. Brott mot kvinnor sågs som de allvarligaste. Det senare var ett av tre brott som inte medgav bergsfrid, dvs. att få byta straffet mot livlångt arbete i Bergslagens gruvor där de fick arbeta, bygga hus mot samma lön som andra, men inte lämna det givna området för där var de fredslösa. Under medeltiden och framåt vimlade Sverige av människor från andra länder och kulturer. Kravet på alla var att de skulle underkasta sig staten, kungamakten och religionen. De skulle vara till nytta. Samhället var ytterst vidskepligt vilket t.ex. häxprocesserna visar. Det här drabbade också romerna som inte passade in i den modellen. Sverige ledde den protestantiska sidan i kriget i Tyskland med omnejd till stor del finansierat av det katolska Frankrike. Vi hade ytterst brutala och skickliga befälhavare som revolutionerade krigföringen. Större delen av arméerna bestod av legoknektar från t.ex. Skottland varav en del sedan slog sig ned i Sverige. Under krigen i Tyskland på 1600-talet minskade den tyska befolkning från ungefär 20 miljoner till 16. Sedan dess finns det talesätt och böner i Tyskland om att bli bevarade från svenskarnas raseri. Flertalet som dog gjorde det av sjukdomar och nöd. Dussintals städer och hundratals byar brändes. Många svenska bondsöner som skeppades ut dog av sjukdomar innan de hann bli inblandade i strid. Det är ingen idé att jag som kommer från en enkel soldatsläkt försöker få någon ersättning för vad mina förfäder ev. drabbades av på slagfältet - eller någon statlig ursäkt. Inte heller möjligt att tyskarna i efterhand kräver ersättning från oss.  Lika lite tror jag  på den nuvarande pudelpolitiken där alla dessa sårade människor skall ha ersättning och ursäkter för historiska sprickor i samhällsbygget. Beträffande de svenska samerna, romerna, Tornedals-finnarna och judarna så är det nuläget och riktningen framåt som avgör. Vi är alla människor och jämlika. Vi skall vara lika inför lagen och sträva efter ökad jämställdhet... Sensmoralen i Ohrlander pjäs är fortfarande aktuell och även den variant som fanns med i Hasse och Tages lustspel (Grön hund?). Vi sitter i samma båt. På en minsta möjliga nämnare-nivå är vi alla svenskar. En del ser sig mest som stockholmare t.ex. författaren Kurdo Bakhsi, andra som norrlänningar eller pitebor. De flesta har svenska som modermål, andra inte - man klarar sig länge på t.ex. engelska. Ibland är yrket, sportintresset, hobbyn eller föräldrarnas etniska, religiösa, ev. klassbakgrund det man mest identifierar sig med. Det finns i delar av regleringen av ursprungsbefolkningen en slag positiv rasism och rasbiologi. För native americans   (indianer) i USA och Kanada så sker det på individnivå en kartläggning av arv och gener för att fastställa om vederbörande är av äkta ursprungsbefolkning och har rätt att t.ex. ta del av inkomster från t.ex. spelverksamhet och gambling som är förbehålla de ursprungliga. Det finns i norr också ryska intressen som gärna utsår split mellan olika befolkningsgrupper på Nordkalotten, i Barensregionen. Sedan Norrskensflamman-kommunisterna finns det en extrem ryssvurm i Norrbotten och många som hoppas på att kommunisterna återtar makten i öst. I en elakartad politisk utveckling decennier framåt skulle de inre motsättningarna i Norra Sverige, Norge och Finland kunna ge ett framtida Ryssland anledning att ta
den norra delen av de tre lämderna ned till ca. 65 eller 66 breddgraden. De skulle då behärska viktiga gruvor, bergstäkter och hamnar som Narvik mot Atlanten samt till Bottenviken. Ryssarna ville ha sin gräns vid Umeälven vid fredförhandlingarna då de tog Finland för 200 år sedan, men accepterade då att gränsen blev Torneälv. Vi har alla en vinst av fred, handel och kulturellt utbyte i Barensområdet, men vara ytterst vaksamma på hur etiska och kulturella motsättningar, vänster- resp. höger populism och öppen rasism. I norr är vi nordbor: norrmän, svenskar, finnar, ryssar, samer, kväner m.fl....

Jag intervjuade svartbälten i jujutsu, från några olika stilar och klubbar för ett antal år sedan. För en del var den japanska anknytningen och kulturpåverkan väldigt viktig, andra förstod inte frågan - Vadå japanskt? Jo hur ni t.ex. är klädda i gi (de ofta vita träningskläderna) hur ni sitter och hälsar före passet... - Njaa det tänker jag inte på...  Så olika kan det vara både att vara svensk och budoka.

I samhällsvetenskaplig forskning lärde jag mig att beträffande vissa begrepp och vissa antagande (hypoteser)
var det precis som inom naturvetenskapen ytterst viktigt att vara väldigt tydlig och väldefinierad. I andra fall var det inte viktigt. Intentionen framgick ändå och det skulle sakna poäng för själva studien. Den framlidne finlandssvenske filosofen von Wright ger ett bra exempel i sin retoriska fråga: Varför är fågeln svart? Svaret han får: Det är en koltrast. Sedan resonerar han kring om det verkligen är svaret på - varför fågeln är svart. Han konstaterar sedan att på en förklaringsnivå är det svaret... men det finns andra... Inom sjukvård och medicin är det tydligt. Labbsvar, medicinering och planering av kirurgingrepp görs på en ytterst professionellt och noga. Dialogen med patienten förs på förhoppningsvis, begripligt vardagsspråk. En läkare växlar mellan att tala medicinska respektive svenska. (Mischler som i sin tur är inspirarad av språk och i viss mån musikforskaren Baktin, använder begreppen voice of medicin resp. voice of life)

Begreppet svensk kan med fördel hållas på en öppen och lagom vag nivå och gärna få vara inkluderande. Jag ser mig själv som svensk, fast det händer att jag drömmer på engelska. Min dotters morföräldrar var immigranter från Italien och hon har italienskt mellan-namn. Trots att jag varit mer i Italien än hon så ser jag henne som mer italiensk, men genom mitt ingifte en bitvis in-socialisering i en italiensk släkt har min personliga identifikation påverkats. Det har den också genom mötet med asiatisk kultur sedan barnsben och regelbunden träning av japansk budo sedan sjuttiotalet. Min tyske kompis som bodde ett tiotal år i Sverige och återvände till Tyskland för trettio år, kom sedan att kallas svensken på sin arbetsplats tills han gick i pension. I Sverige hände det att en anställd på det sjukhus vi arbetade på talade om honom som den lille dansken för att beskriva (dvs. placerade honom mitt emellan) Min svenske son har en adopterad mamma vars föräldrar kom från Finland. Hon växte sedan upp i Stockholm i en familj där adoptivmamman var inflyttad danska och pappan kom från en invandrad norsk familj - favoritkusinen flyttade till Israel. På gatan bodde de grannar med Tage Danielsson. En svenskare uppväxt får man leta efter...
På båda mina föräldrars moderslinjer så hamnar  man, några generationer bakåt, i norra Ångermanland och Västerbotten och det skulle inte förvåna mig om det finns en samisk ana där i släktleden...

Jag är svenne och det är jag glad för. Vi är alla jämlika. Ibland rätt lika, men också påfallande olika - det beror på vilken nivå vi granskar och resonerar kring  :)

Callgirl och rötan i socialdemokratins själ och hjärta

Ikväll visades den utmärkta filmen Callgirl på Svt. Pernilla August gör ett trovärdigt och begripligt porträtt av lyxbordell-mamman, Doris Hopp, charmig och hårdhänt. Den s.k. bordellaffären blottlade en häpnadsväckande röta i demokratins och statens centrum, riksdag och regering. Senare har många dribblat bort korten genom att t.ex. peka på vår naive kung eller andra förmodligen oskyldiga pampar. Doris Hopp fälldes av domstol för koppleri. Den enda kunden som dömdes i bordellhärvan var den handikappade redaktören Sigvard Hammar som fick villkorlig dom. Den domen skrämde skiten ur många journalister och massmedia rent generellt. Utländsk underrättelsetjänst lär också ha använt kontaktmöjligheter via Hopps prostituerade. Doris Hopp använde både vuxna och underåriga i sin verksamhet.
Jag arbetade inom ungdomspsykiatrin på S:t Göran från slutet av 1970 till början av 1975, men vet inte om några av ungdomarna, flickorna jag träffade under den tiden var indragna. Kliniken öppnade sommaren 1970 och tidvis i början blandades psykiskt sjuka unga med missbrukare, vilket innebar en extrem risk för de sårbara att lockas in i drogmissbruk och att utnyttjas
Jag kände via bl.a. RNS Janne Mattson som tillsammans med Deanne Rauscher skrev boken bakom filmen Callgirl. Vi pratade ibland en del i samband med möten, konferenser och sommarläger. Janne hade bl.a. gjort filmen om Hassellakollektivet där ett par ungdomar som jag varit kontaktperson för deltog. Janne var ytterst begåvad och hade på kort tid tagit steget efter ett dussintal år sitta fängelse, lägga av med sitt amfetaminmissbruk och bli framgångsrik filmare och skribent. Vi var också vid något tillfälle tillsammans till de narkotikafria avdelningarna på Österåker inbjuden av en psykolog som arbetade där. Jag frågade Janne i mitten eller slutet av 80-talet om han visste var en annan av mina f.d. patienter, Solan från den miljöterapeutiska avdelning 5b på Beckomberga tagit vägen. Jag visste att hon hade funnits i kretsar han kände.
Solan hade i likhet med Janne inte ett uns av psykisk sjukdom utan var bara vild och äventyrlig, men inte impulsiv. Utifrån sin situation var hon genomtänkt och streetsmart. Hon gillade att ha ett Rockn Roll-liv, men fick ofta leva det på gatan och gillade att knarka utan att snacka så mycket om det, tog några torskar för att sedan kunna ha sex med pojkvännen (läs Kerstin Källs avh) i nåt dygn. Solan berättade aldrig några intima detaljer och höll en värdig distans. Hon kom till avdelningen efter att ha stuckit en polis med en sax. På den tiden kunde enskilda poliser ta sig en hel del friheter med små tjejer de träffade på. Därefter hade hon förts till rättspsyk i Uppsala för utredning. Fallet kapten klänning visar att polisen inte är mer besparad från slödder än andra grupper. Hon tyckte själv att miljön där var trist och försökte skynda på förloppet genom att gå omkring i korridoren med en skokartong släpandes i ett snöre efter sig och prata med den som en hund tills rättspsykiatern skrattande sagt - Jaja Solan, det blir psyket...  Den här smarta, tuffa och humoristiska tjejen behövde inte vara inne så länge. Hon berättade att förra gången på psyket var rätt speciell och då var det Långbro. Bakgrunden var att hennes väninna och hon själv flydde in på sjukhuset för att rädda livet. En av bödlarna i den undre världen som var känd för att misshandla och även döda sina kvinnor genom o.d. men också andra, hade beordrat väninnans pojkvän att överlämna sin tjej till honom. Solan och kompisen flydde in på Långbro. Under tiden skaffade sig pojkvännen ett gevär och satte sig på vinden mitt emot busens lägenhet och när denne kom hem och tände ljuset i sitt kök blev han skjuten. Pojkvännen greps för mordet, som han sedan dömdes för. Enligt Solan hade polisen utan kommentar gett honom en blombukett. De visste rätt bra vad offret hade varit kapabel till. Jag hade tänkt kolla den här berättelsen med Nils Bejerot som bl.a. var  polisläkare på häktet, men jag kommer inte ihåg om jag gjorde det. På 5b hade vi rullande 9-dygnsschema och arbetade bl.a. två nätter av nio. Efter Solans utskrivning hände det ibland att hon dök upp och knackade på köksfönstret, på avdelningen som låg på nedre botten, efter midnatt och stannade kvar ett par timmar tills bussarna började gå igen. Hon behövde värma sig, få prata av sig en stund få lite fika, varm mjölk och en smörgås eller två. I  5b-s verksamhet kunde vi bjussa på sånt. I psykiatrin finns inga som helst behandlingsmetoder mot vare sig kriminalitet eller missbruk - alla sådana påståenden är ren bluff - däremot hade femman nånting som är bra för alla människor, där fanns genuin medkänsla och medmänsklighet. Solan hade åter sin sax i handväskan, bagen - ständigt beredd att slåss eller fly, men bara om det fanns skarpa skäl. Jag kommer inte ihåg exakt när jag frågade Janne Mattson efter henne. Det kan ha varit så sent som efter Nils Bejerots begravning 1988/89. Jannes svar överraskade mig - ja ja du menar Lennart Geijers älskarinna. Jag replikerade med att jag inte visste om att hon var hans älskarinna, men att Solan berättat att hon hade sökt kontakt med Geijer för sin pojkväns skull. Janne svarade att han visste att hon var Geijers älskarinna då denne var justitieminister, men att han nu inte visste hur det gått för henne. När jag senare upptäckte att Janne börjat rota i hela bordellaffären tänkte jag på vårt samtal. Tyvärr hann han gå bort i cancer före publiceringen. Det bör ha varit 1976 som Solan berättade att hon hade sökt upp Lennart Geijer privat. Hennes pojkvän som jag inte vet så mycket om satt då inne - jag tror det var på Kumla - och Solan ville få lättnader på hans restriktioner och lyckades på nåt sätt få kontakt med Geijer privat. Har ingen aning om hon hade kontakt med Hopp. Efter att Guillou och Bratt fängslats för IB-reportagen hade de kriminella tagit alla chanser det innebar för att lätta på kontrollen för att få in narkotika på anstalterna. Janne och kompisen Lasse Strömstedt fanns då i kretsen KRUM, RFHL och var med att skapa Ffco, dvs. fångarnas fackliga centralorganisation vars hela motivationen enligt dem låg i att få in narkotika. Från relativt narkotikafria fängelser hade det vänt till att det mot slutet av 70-talet bara fanns ett par narkotikafria avdelningar med frivilliga program och tester... Det var många politiker, mer eller mindre naiva som var engagerade för att göra fångvården trevligare - en av de första och mest namnkunniga var f.d. högerledaren Jarl Hjalmarsson. Den enda jag är övertygad om var korrupt är den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer. Hans intentioner med mildare straff vid sexualbrott, avskaffandet av det juridiska incestbegreppet och bagatelliserande av övergrepp mot barn kopplat till att själv utnyttja prostituerade. Det finns fler politiker som uppträtt omoraliskt, olämpligt, men inte olagligt t.ex. Björn Rosengren som använde tjänstemannafacket TCOs kreditkort på porrklubb - jag tror han brände 70 tusen på ett besök. Säkert deltog andra politiker på porrklubbsliknade verksamhet ordnade av Doris Hopp m.fl. och frotterade sig med den kriminella världen kring Café Opera, Kungsan och Stureplan. Fälldin hade av spaningspolisen setts vid den aktuella adressen i centrala Stockholm, vilket kan vara ren slump. Palme var ansvarig för att ha tagit in Geijer i sin regering och sedan från riksdagens talarstol fullständigt krossade journalisten Peter Bratt så att dennes redaktion vände honom ryggen och började pudla trots att Bratt hade rätt och med rikspolisens PM som grund. Svenska staten är skyldig Peter Bratt både ursäkt och ersättning för justitiebrotten då han var med och avslöjade IB-affären och fick fängelse och sedan för Palmes ohederliga hudflängning vid bordellaffären. I samma lokaler som jag träffade Solan hade jag något år tidigare vårdat en statsministers gamla mamma, vilket inte är så märkligt i sig. Det här var då Stockholms stad ansvarade för vården vid mentalsjukhusen i Stockholm, precis som för äldrevården och det fanns en klinik för gamla på sjukhuset. Det enda ovanliga var att den gamla adelsdamen vårdades som enda s.k. skötpatient på en miljöterapeutisk avdelning för unga kvinnor, men hur det kom sig vet jag inte. Det var inget som klinikchefen Lennart Ljungberg talade om. Alla var väldigt snälla mot den gamla, även de unga patienterna. Jag hade tillfälle långt senare att besöka Finland med Lennart - han hade stridit där som frivillig under kriget och det lyste om en del finska värdar då de talade med honom om de åren. De hade i sina minnen Sovjets angrepp på både Finland och Baltikum som den gamla damen kom ifrån. Allt är inte såsom man tror. Personligen anser jag att Palme var en usel inrikespolitiker. Han borde ha haft en FN-tjänst och gått i Hammarskölds fotspår. Det internationella engagemanget var strålande. Han kunde kritisera USA för att han i grunden var Amerikavän. Vita huset kunde bli sura men det gick över. Palme kunde hålla Första Majtal men var i övrigt alltför ointresserad av inrikespolitik. Det ledde till ett slappt regeringsarbete men både svaga och korrupta ministrar. Personligen har jag väldigt svårt att se min gamle lärare Bertil Zachrisson sitta i samma regering som Lennart Geijer. En styrka hos Palme var att han hade modet att byta politisk position från karriären som reservofficer i kavalleriet och ledare för studenthögern via studier I USA gå över till det demokratiska (US) och socialdemokratiska lägret. Lämna Östermalm och flytta in i radhus i Vällingby. Jag såg Palme tala på någon demonstration och vid något annat tillfälle bromsa in sin bil (SAAB?) vid Fridhemsplan. Det hade varit kul att fått prata med honom och ställa några frågor. Astrid Lindgren var väldigt skarpögd beträffande socialdemokraternas utveckling under 70-talet - ett arbetarparti utan arbetarrörelse. LO-toppen och det nyligen erövrade TCOs ledning önskade inte och behövde inte längre en massa aktiva medlemmar som krånglade till det. Medlemsdemokrati och inflytande ersattes av representativ demokrati. Finansiering via medlemsavgifter ersattes av oändligt ökade skatter. Den gamla socialdemokraten Astrid krävdes som kulturarbetare och egen företagare på 108% marginalskatt och skrev då sitt Pomperipossabrev och fällde sosseregeringen efter drygt 40 år av regeringsmakt. Från att sjunga om att arbetarna trycks ned av höga skatter till att göra skattehöjning till religiös ritual. Palme och partiledningen borde ha tagit grepp om detta om de brytt sig. Nu var partiledningen som en ett stall med startboxar som öppnar sig lite hur som helst, men inga hästar hemma när det behövdes. En hingstjävel sprang dessutom omkring och betäckte varenda föl inom räckhåll...