Ikväll visades den utmärkta filmen Callgirl på Svt. Pernilla August gör ett trovärdigt och begripligt porträtt av lyxbordell-mamman, Doris Hopp, charmig och hårdhänt. Den s.k. bordellaffären blottlade en häpnadsväckande röta i demokratins och statens centrum, riksdag och regering. Senare har många dribblat bort korten genom att t.ex. peka på vår naive kung eller andra förmodligen oskyldiga pampar. Doris Hopp fälldes av domstol för koppleri. Den enda kunden som dömdes i bordellhärvan var den handikappade redaktören Sigvard Hammar som fick villkorlig dom. Den domen skrämde skiten ur många journalister och massmedia rent generellt. Utländsk underrättelsetjänst lär också ha använt kontaktmöjligheter via Hopps prostituerade. Doris Hopp använde både vuxna och underåriga i sin verksamhet.
Jag arbetade inom ungdomspsykiatrin på S:t Göran från slutet av 1970 till början av 1975, men vet inte om några av ungdomarna, flickorna jag träffade under den tiden var indragna. Kliniken öppnade sommaren 1970 och tidvis i början blandades psykiskt sjuka unga med missbrukare, vilket innebar en extrem risk för de sårbara att lockas in i drogmissbruk och att utnyttjas
Jag kände via bl.a. RNS Janne Mattson som tillsammans med Deanne Rauscher skrev boken bakom filmen Callgirl. Vi pratade ibland en del i samband med möten, konferenser och sommarläger. Janne hade bl.a. gjort filmen om Hassellakollektivet där ett par ungdomar som jag varit kontaktperson för deltog. Janne var ytterst begåvad och hade på kort tid tagit steget efter ett dussintal år sitta fängelse, lägga av med sitt amfetaminmissbruk och bli framgångsrik filmare och skribent. Vi var också vid något tillfälle tillsammans till de narkotikafria avdelningarna på Österåker inbjuden av en psykolog som arbetade där. Jag frågade Janne i mitten eller slutet av 80-talet om han visste var en annan av mina f.d. patienter, Solan från den miljöterapeutiska avdelning 5b på Beckomberga tagit vägen. Jag visste att hon hade funnits i kretsar han kände.
Solan hade i likhet med Janne inte ett uns av psykisk sjukdom utan var bara vild och äventyrlig, men inte impulsiv. Utifrån sin situation var hon genomtänkt och streetsmart. Hon gillade att ha ett Rockn Roll-liv, men fick ofta leva det på gatan och gillade att knarka utan att snacka så mycket om det, tog några torskar för att sedan kunna ha sex med pojkvännen (läs Kerstin Källs avh) i nåt dygn. Solan berättade aldrig några intima detaljer och höll en värdig distans. Hon kom till avdelningen efter att ha stuckit en polis med en sax. På den tiden kunde enskilda poliser ta sig en hel del friheter med små tjejer de träffade på. Därefter hade hon förts till rättspsyk i Uppsala för utredning. Fallet kapten klänning visar att polisen inte är mer besparad från slödder än andra grupper. Hon tyckte själv att miljön där var trist och försökte skynda på förloppet genom att gå omkring i korridoren med en skokartong släpandes i ett snöre efter sig och prata med den som en hund tills rättspsykiatern skrattande sagt - Jaja Solan, det blir psyket... Den här smarta, tuffa och humoristiska tjejen behövde inte vara inne så länge. Hon berättade att förra gången på psyket var rätt speciell och då var det Långbro. Bakgrunden var att hennes väninna och hon själv flydde in på sjukhuset för att rädda livet. En av bödlarna i den undre världen som var känd för att misshandla och även döda sina kvinnor genom o.d. men också andra, hade beordrat väninnans pojkvän att överlämna sin tjej till honom. Solan och kompisen flydde in på Långbro. Under tiden skaffade sig pojkvännen ett gevär och satte sig på vinden mitt emot busens lägenhet och när denne kom hem och tände ljuset i sitt kök blev han skjuten. Pojkvännen greps för mordet, som han sedan dömdes för. Enligt Solan hade polisen utan kommentar gett honom en blombukett. De visste rätt bra vad offret hade varit kapabel till. Jag hade tänkt kolla den här berättelsen med Nils Bejerot som bl.a. var polisläkare på häktet, men jag kommer inte ihåg om jag gjorde det. På 5b hade vi rullande 9-dygnsschema och arbetade bl.a. två nätter av nio. Efter Solans utskrivning hände det ibland att hon dök upp och knackade på köksfönstret, på avdelningen som låg på nedre botten, efter midnatt och stannade kvar ett par timmar tills bussarna började gå igen. Hon behövde värma sig, få prata av sig en stund få lite fika, varm mjölk och en smörgås eller två. I 5b-s verksamhet kunde vi bjussa på sånt. I psykiatrin finns inga som helst behandlingsmetoder mot vare sig kriminalitet eller missbruk - alla sådana påståenden är ren bluff - däremot hade femman nånting som är bra för alla människor, där fanns genuin medkänsla och medmänsklighet. Solan hade åter sin sax i handväskan, bagen - ständigt beredd att slåss eller fly, men bara om det fanns skarpa skäl. Jag kommer inte ihåg exakt när jag frågade Janne Mattson efter henne. Det kan ha varit så sent som efter Nils Bejerots begravning 1988/89. Jannes svar överraskade mig - ja ja du menar Lennart Geijers älskarinna. Jag replikerade med att jag inte visste om att hon var hans älskarinna, men att Solan berättat att hon hade sökt kontakt med Geijer för sin pojkväns skull. Janne svarade att han visste att hon var Geijers älskarinna då denne var justitieminister, men att han nu inte visste hur det gått för henne. När jag senare upptäckte att Janne börjat rota i hela bordellaffären tänkte jag på vårt samtal. Tyvärr hann han gå bort i cancer före publiceringen. Det bör ha varit 1976 som Solan berättade att hon hade sökt upp Lennart Geijer privat. Hennes pojkvän som jag inte vet så mycket om satt då inne - jag tror det var på Kumla - och Solan ville få lättnader på hans restriktioner och lyckades på nåt sätt få kontakt med Geijer privat. Har ingen aning om hon hade kontakt med Hopp. Efter att Guillou och Bratt fängslats för IB-reportagen hade de kriminella tagit alla chanser det innebar för att lätta på kontrollen för att få in narkotika på anstalterna. Janne och kompisen Lasse Strömstedt fanns då i kretsen KRUM, RFHL och var med att skapa Ffco, dvs. fångarnas fackliga centralorganisation vars hela motivationen enligt dem låg i att få in narkotika. Från relativt narkotikafria fängelser hade det vänt till att det mot slutet av 70-talet bara fanns ett par narkotikafria avdelningar med frivilliga program och tester... Det var många politiker, mer eller mindre naiva som var engagerade för att göra fångvården trevligare - en av de första och mest namnkunniga var f.d. högerledaren Jarl Hjalmarsson. Den enda jag är övertygad om var korrupt är den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer. Hans intentioner med mildare straff vid sexualbrott, avskaffandet av det juridiska incestbegreppet och bagatelliserande av övergrepp mot barn kopplat till att själv utnyttja prostituerade. Det finns fler politiker som uppträtt omoraliskt, olämpligt, men inte olagligt t.ex. Björn Rosengren som använde tjänstemannafacket TCOs kreditkort på porrklubb - jag tror han brände 70 tusen på ett besök. Säkert deltog andra politiker på porrklubbsliknade verksamhet ordnade av Doris Hopp m.fl. och frotterade sig med den kriminella världen kring Café Opera, Kungsan och Stureplan. Fälldin hade av spaningspolisen setts vid den aktuella adressen i centrala Stockholm, vilket kan vara ren slump. Palme var ansvarig för att ha tagit in Geijer i sin regering och sedan från riksdagens talarstol fullständigt krossade journalisten Peter Bratt så att dennes redaktion vände honom ryggen och började pudla trots att Bratt hade rätt och med rikspolisens PM som grund. Svenska staten är skyldig Peter Bratt både ursäkt och ersättning för justitiebrotten då han var med och avslöjade IB-affären och fick fängelse och sedan för Palmes ohederliga hudflängning vid bordellaffären. I samma lokaler som jag träffade Solan hade jag något år tidigare vårdat en statsministers gamla mamma, vilket inte är så märkligt i sig. Det här var då Stockholms stad ansvarade för vården vid mentalsjukhusen i Stockholm, precis som för äldrevården och det fanns en klinik för gamla på sjukhuset. Det enda ovanliga var att den gamla adelsdamen vårdades som enda s.k. skötpatient på en miljöterapeutisk avdelning för unga kvinnor, men hur det kom sig vet jag inte. Det var inget som klinikchefen Lennart Ljungberg talade om. Alla var väldigt snälla mot den gamla, även de unga patienterna. Jag hade tillfälle långt senare att besöka Finland med Lennart - han hade stridit där som frivillig under kriget och det lyste om en del finska värdar då de talade med honom om de åren. De hade i sina minnen Sovjets angrepp på både Finland och Baltikum som den gamla damen kom ifrån. Allt är inte såsom man tror. Personligen anser jag att Palme var en usel inrikespolitiker. Han borde ha haft en FN-tjänst och gått i Hammarskölds fotspår. Det internationella engagemanget var strålande. Han kunde kritisera USA för att han i grunden var Amerikavän. Vita huset kunde bli sura men det gick över. Palme kunde hålla Första Majtal men var i övrigt alltför ointresserad av inrikespolitik. Det ledde till ett slappt regeringsarbete men både svaga och korrupta ministrar. Personligen har jag väldigt svårt att se min gamle lärare Bertil Zachrisson sitta i samma regering som Lennart Geijer. En styrka hos Palme var att han hade modet att byta politisk position från karriären som reservofficer i kavalleriet och ledare för studenthögern via studier I USA gå över till det demokratiska (US) och socialdemokratiska lägret. Lämna Östermalm och flytta in i radhus i Vällingby. Jag såg Palme tala på någon demonstration och vid något annat tillfälle bromsa in sin bil (SAAB?) vid Fridhemsplan. Det hade varit kul att fått prata med honom och ställa några frågor. Astrid Lindgren var väldigt skarpögd beträffande socialdemokraternas utveckling under 70-talet - ett arbetarparti utan arbetarrörelse. LO-toppen och det nyligen erövrade TCOs ledning önskade inte och behövde inte längre en massa aktiva medlemmar som krånglade till det. Medlemsdemokrati och inflytande ersattes av representativ demokrati. Finansiering via medlemsavgifter ersattes av oändligt ökade skatter. Den gamla socialdemokraten Astrid krävdes som kulturarbetare och egen företagare på 108% marginalskatt och skrev då sitt Pomperipossabrev och fällde sosseregeringen efter drygt 40 år av regeringsmakt. Från att sjunga om att arbetarna trycks ned av höga skatter till att göra skattehöjning till religiös ritual. Palme och partiledningen borde ha tagit grepp om detta om de brytt sig. Nu var partiledningen som en ett stall med startboxar som öppnar sig lite hur som helst, men inga hästar hemma när det behövdes. En hingstjävel sprang dessutom omkring och betäckte varenda föl inom räckhåll...
