Zigenare hette en pjäs skriven av Gunnar Ohrlander som spelades på Dramaten under 60-talet. En av de viktigaste politiska pjäserna i min generation. Den skulle behöva översättas, moderniseras till samtiden och spelas världen runt. Gruppen som spelade blev Dramatens Pro-teater (progressiv) som senare bröt sig ut och blev Fria Proteatern. Pjäsens tydliga budskap är att börjar man exkludera andra pga kultur, etnicitet så finns det snart inga människor kvar som duger - bara en massa jävla finnar, jävla norrlänningar (som väntar på norrsken), lapphelveten, jävla snålänningar, gröthalsar och zigenare. Illvilja och illasinnade sätt att se på andra. I Sverige vid samma tid började myndigheterna snabbt ändra termer och beteckningar. Från pigor och köksor till ekonomibiträde, utan att ändra attityder - först när manliga kockar började mäta snopp och tävla om vet vem som hade bäst så höjdes kökets status som arbetsplats och arena... De homosexuella gick en annan väg - tog tjuren vid hornen och vände glåpordet bög till något neutralt och t.o.m. positivt. Jag tror att det har varit riktigt att de bruna och svarta i Sverige också fått samhället att mönstra ut termen neger, som de flesta här tidigare har sett som neutralt - men som alltid de illvilliga missbrukat. Termen betyder helt enkel svart - men innebörden har solkats av förtrycket av de svarta i amerikanska södern och apartheits Sydafrika. Många lever också i tron att slaveri och rasism hör ihop, vilket det gjort i USA. I historien har det dock varit erövrade, försvarslösa grannar och fattiga som förslavats. Något som nu återkommer i daesh s.k. Islamska staten och kalifatet. Judarna har behållit sin beteckning, jude, oavsett all antisemitism. Lapparna önskar ha sina språks benämning som grund också för den svenska benämningen av folkgruppen - samer. På samma sätt med zigenare - romer. Det är helt ok. Samtidigt skall vi inte skriva om historien. Dock behöver alla förstå att leva i Sverige på t.ex. 1600-talet var ingen dans på rosor för någon. Befolkningen i Sverige (Svealand, Götaland och Finland) var friare än i andra länder. 95% av befolkningen, bönderna hade representanter i kungens råd och i ståndsriksdagen och hade t.ex. rätt att ha vapen i sina hem, vilket man saknade i resten av Europa. De tre folkkungarna förbjöd på 1300-talet slaveri (träldom) skyddade folket mot adeln/krigarkastens våldgästningar och införde kvinnifrid. Brott mot kvinnor sågs som de allvarligaste. Det senare var ett av tre brott som inte medgav bergsfrid, dvs. att få byta straffet mot livlångt arbete i Bergslagens gruvor där de fick arbeta, bygga hus mot samma lön som andra, men inte lämna det givna området för där var de fredslösa. Under medeltiden och framåt vimlade Sverige av människor från andra länder och kulturer. Kravet på alla var att de skulle underkasta sig staten, kungamakten och religionen. De skulle vara till nytta. Samhället var ytterst vidskepligt vilket t.ex. häxprocesserna visar. Det här drabbade också romerna som inte passade in i den modellen. Sverige ledde den protestantiska sidan i kriget i Tyskland med omnejd till stor del finansierat av det katolska Frankrike. Vi hade ytterst brutala och skickliga befälhavare som revolutionerade krigföringen. Större delen av arméerna bestod av legoknektar från t.ex. Skottland varav en del sedan slog sig ned i Sverige. Under krigen i Tyskland på 1600-talet minskade den tyska befolkning från ungefär 20 miljoner till 16. Sedan dess finns det talesätt och böner i Tyskland om att bli bevarade från svenskarnas raseri. Flertalet som dog gjorde det av sjukdomar och nöd. Dussintals städer och hundratals byar brändes. Många svenska bondsöner som skeppades ut dog av sjukdomar innan de hann bli inblandade i strid. Det är ingen idé att jag som kommer från en enkel soldatsläkt försöker få någon ersättning för vad mina förfäder ev. drabbades av på slagfältet - eller någon statlig ursäkt. Inte heller möjligt att tyskarna i efterhand kräver ersättning från oss. Lika lite tror jag på den nuvarande pudelpolitiken där alla dessa sårade människor skall ha ersättning och ursäkter för historiska sprickor i samhällsbygget. Beträffande de svenska samerna, romerna, Tornedals-finnarna och judarna så är det nuläget och riktningen framåt som avgör. Vi är alla människor och jämlika. Vi skall vara lika inför lagen och sträva efter ökad jämställdhet... Sensmoralen i Ohrlander pjäs är fortfarande aktuell och även den variant som fanns med i Hasse och Tages lustspel (Grön hund?). Vi sitter i samma båt. På en minsta möjliga nämnare-nivå är vi alla svenskar. En del ser sig mest som stockholmare t.ex. författaren Kurdo Bakhsi, andra som norrlänningar eller pitebor. De flesta har svenska som modermål, andra inte - man klarar sig länge på t.ex. engelska. Ibland är yrket, sportintresset, hobbyn eller föräldrarnas etniska, religiösa, ev. klassbakgrund det man mest identifierar sig med. Det finns i delar av regleringen av ursprungsbefolkningen en slag positiv rasism och rasbiologi. För native americans (indianer) i USA och Kanada så sker det på individnivå en kartläggning av arv och gener för att fastställa om vederbörande är av äkta ursprungsbefolkning och har rätt att t.ex. ta del av inkomster från t.ex. spelverksamhet och gambling som är förbehålla de ursprungliga. Det finns i norr också ryska intressen som gärna utsår split mellan olika befolkningsgrupper på Nordkalotten, i Barensregionen. Sedan Norrskensflamman-kommunisterna finns det en extrem ryssvurm i Norrbotten och många som hoppas på att kommunisterna återtar makten i öst. I en elakartad politisk utveckling decennier framåt skulle de inre motsättningarna i Norra Sverige, Norge och Finland kunna ge ett framtida Ryssland anledning att ta
den norra delen av de tre lämderna ned till ca. 65 eller 66 breddgraden. De skulle då behärska viktiga gruvor, bergstäkter och hamnar som Narvik mot Atlanten samt till Bottenviken. Ryssarna ville ha sin gräns vid Umeälven vid fredförhandlingarna då de tog Finland för 200 år sedan, men accepterade då att gränsen blev Torneälv. Vi har alla en vinst av fred, handel och kulturellt utbyte i Barensområdet, men vara ytterst vaksamma på hur etiska och kulturella motsättningar, vänster- resp. höger populism och öppen rasism. I norr är vi nordbor: norrmän, svenskar, finnar, ryssar, samer, kväner m.fl....
Jag intervjuade svartbälten i jujutsu, från några olika stilar och klubbar för ett antal år sedan. För en del var den japanska anknytningen och kulturpåverkan väldigt viktig, andra förstod inte frågan - Vadå japanskt? Jo hur ni t.ex. är klädda i gi (de ofta vita träningskläderna) hur ni sitter och hälsar före passet... - Njaa det tänker jag inte på... Så olika kan det vara både att vara svensk och budoka.
I samhällsvetenskaplig forskning lärde jag mig att beträffande vissa begrepp och vissa antagande (hypoteser)
var det precis som inom naturvetenskapen ytterst viktigt att vara väldigt tydlig och väldefinierad. I andra fall var det inte viktigt. Intentionen framgick ändå och det skulle sakna poäng för själva studien. Den framlidne finlandssvenske filosofen von Wright ger ett bra exempel i sin retoriska fråga: Varför är fågeln svart? Svaret han får: Det är en koltrast. Sedan resonerar han kring om det verkligen är svaret på - varför fågeln är svart. Han konstaterar sedan att på en förklaringsnivå är det svaret... men det finns andra... Inom sjukvård och medicin är det tydligt. Labbsvar, medicinering och planering av kirurgingrepp görs på en ytterst professionellt och noga. Dialogen med patienten förs på förhoppningsvis, begripligt vardagsspråk. En läkare växlar mellan att tala medicinska respektive svenska. (Mischler som i sin tur är inspirarad av språk och i viss mån musikforskaren Baktin, använder begreppen voice of medicin resp. voice of life)
Begreppet svensk kan med fördel hållas på en öppen och lagom vag nivå och gärna få vara inkluderande. Jag ser mig själv som svensk, fast det händer att jag drömmer på engelska. Min dotters morföräldrar var immigranter från Italien och hon har italienskt mellan-namn. Trots att jag varit mer i Italien än hon så ser jag henne som mer italiensk, men genom mitt ingifte en bitvis in-socialisering i en italiensk släkt har min personliga identifikation påverkats. Det har den också genom mötet med asiatisk kultur sedan barnsben och regelbunden träning av japansk budo sedan sjuttiotalet. Min tyske kompis som bodde ett tiotal år i Sverige och återvände till Tyskland för trettio år, kom sedan att kallas svensken på sin arbetsplats tills han gick i pension. I Sverige hände det att en anställd på det sjukhus vi arbetade på talade om honom som den lille dansken för att beskriva (dvs. placerade honom mitt emellan) Min svenske son har en adopterad mamma vars föräldrar kom från Finland. Hon växte sedan upp i Stockholm i en familj där adoptivmamman var inflyttad danska och pappan kom från en invandrad norsk familj - favoritkusinen flyttade till Israel. På gatan bodde de grannar med Tage Danielsson. En svenskare uppväxt får man leta efter...
På båda mina föräldrars moderslinjer så hamnar man, några generationer bakåt, i norra Ångermanland och Västerbotten och det skulle inte förvåna mig om det finns en samisk ana där i släktleden...
Jag är svenne och det är jag glad för. Vi är alla jämlika. Ibland rätt lika, men också påfallande olika - det beror på vilken nivå vi granskar och resonerar kring :)
