Syrien och Mellanösterns identitetskris. Vintern efter den arabiska våren är det en istid för oss alla?

Inledande resonemang
Är Levan`tens, arabvärldens och muslimernas vinter också en istid som sprider sig, eller kanske mera ett symptom på en global civilisationskris? Den gamla deterministiska uppfattningen om utvecklingen av samhället och mänskligheten så som t.ex. 1800- och 1900-talets historiska materialism, har visat sig vara falsk. Trots sin skenbart dialektiska  yta var den och liknande teorier ytliga och mekaniska. Historien är ingen enkel trappa som tas steg för steg. Första världskriget har visat sig inte ha behövt hända. Det hade kunnat stoppas kanske av så enkla skäl som att enstaka ledare tagit ett steg ur sitt tankemönster och inte fallit offer för grupptänkandet (eller rådande Göteborgsparadigm). Om inte arvfursten Frans Ferdinands chaufför hade haft så dåligt lokalsinne skulle han inte ha kört in på bakgator i Sarajevo och inte ha stannat nära mördarens krog. Denne skulle inte ha sett sitt hatobjekt och kunnat hämta sitt vapen... Förmodligen var det något liknande som hände då C.P. som vanligt hängde runt Sveavägen och fick syn på Palme 1986, eller Axel von Fersen blev upptäckt av den blivande lynchmobben i Gamla stan. Vetenskapsmännen vill ha mer positivistiska samband, men liknande processer kan i efterhand bättre begripas med hjälp av kaosteori. Ungefär som med John Lennons baneman.

Var utbrottet av kriget i Syrien, Jemen eller tidigare Irak och den serie av krig som utgått i och omkring Afghanistan, Israel och Palestina, oundvikliga till följd av någon universell vetenskaplig lag? Självklart inte! Vera Efrons nya bok "I huvudet på Putin"visar på allvaret i säkerhetsläget för Sverige. Det finns ett stort hot mot vår frihet och nationella oberoende. I mitt perspektiv på två sätt. 1/ Krigshot från ett trängt och aggressivt Ryssland som ökar genom bl.a. diskrimineringen av den ryska befolkningen i Baltikum eller ett politiskt ömsesidigt utnyttjandet av denna. Det finns också riktningar i de baltiska staterna som på ett farligt och orealistiskt sätt vill dra in Sverige i de spänningar som råder mellan de baltiska staterna och Ryssland. USA med sin impulsiva-cowboy politik skulle gärna  placera flygplan och trupper i Sverige. Efter de katastrofala nedskärningarna av det svenska försvaret. Där det trots andra föreställningar är mycket av de friska delarna av försvaret som skurits bort tillsammans med något antikt mob-förråd, och kostnadskrävande dödkött, dvs. dysfunktionell byråkrati sparats. Inom krigsmakten finns defaitistiska uppfattningar om sin egen möjlighet och karriär. Då ligger det nära till hands att önska sig en karriär i Nato eller USA istället. Fotbollstänkandet sprider sig. Varför nöja sig med svenska landslaget och allsvenskan om man kan få spela i Premier leage. Så där officerare emellan är det verkligen nån poäng med breddidrott, amatörfotboll - är det inte bättre att vaska fram de bästa och anställa dem. Skolgymnastik och idrottshallar lönar sig inte, dvs. bort med värnplikt och sega gubbar som snabbt kan mobiliseras vid allehanda katastrofer. Det räcker väl med lite drönare här och där, samt nån Jas (beteckningen kommer nog från Ja-s-ägare) ett par ubåtar som man över med på mässen i Karlberg och högkvarteret på Östermalm - en stark och en Jäger sen känns det riktigt morskt och den lede Fi månde bäva. Så som det verkar påminner vår tid om både 1600- och 1700-talet. Då fanns det t.ex. både relativt öppna franska, engelska, holländska partier inom hovet. Nu syns allt tydligare ryska och amerikanska partier inom staten och tredje statsapparaten (media) förutom det skiftande Europa-partiet. Deras gemensamma kamp är mot vår frihet och nationella oberoende. Där de försöker öka sitt inflytande genom söndring. Ett resultat kan bli en splittring så som med Polen på 1800-talet. Ryssland hade då redan tagit den östra landsdelen från Sverige och började sedan slita i Polen. Sverige hade haft möjlighet att ta tillbaka Finland i freden 1814 men vår då franske kronprins "Karl-Johan" Bernadotte valde istället Norge som då det slets från Danmark önskade bli fritt vilket kostade ett kort men blodigt krig innan man accepterade en union med Sverige. Efteråt har det visat sig vara väldigt konstruktivt för Norge som fick stor självständighet och kunde bygga upp en stat och rättssäkerhet i 91 år innan de kunde ta sin självständighet och släppas fria av svenskarna. Vera Efron beskriver hur kaoset i Ryssland krävde en stark ledare som kunde stoppa förfallet. Putin gick in i rollen och framträdde som en pragmatisk demokrat och trots sin skolning inom underrättelsetjänsten hade han nog en en för optimistisk förhoppning på ett ärligt bemötande från omvärlden, främst USA. Putin bjöd till men fick ofta en armbåge i ansiktet vilket inte funkar på en gammal judo-spelare. Det borde USA ha lärt sig efter deras tidigare historia med att kränka det vänskapliga Japan 1918, då de sådde vind och skördade storm. De har sedan trampat på i sina gamla spår i Latinamerika, Bin Ladin och talibanerna i Afghanistan, under deras krig mot Sovjet... Efron ställer också frågan om vad, eller vem som kommer efter Putin vars presidentmandat snart löper ut. Ryssarna i allmänhet är mycket nöjda med det Putin åstadkommit men samtidigt anser de enligt henne att hans politiska tid snart är över. Hon citerar också ett ryskt uttryck att varje land är värd den ledare de har. (så svenskarna förtjänar ingen bättre  än Löfvén och en massa stollar vill ha honom utbytt mot våpet Åkesson, eller t.o.m. den anknytnings-störde psykiater-sonen Sjöstedt vars föräldrar lät honom lifta runt i Europa vid 13-års ålder) Frågan är vem som efterträder Putin, blir det en kosackledare,en stalinist, ultranationalist eller t.o.m. en frisinnad demokrat vilket för närvarande mycket litet talar för. Ryssland har nu en allt starkare krigsmakt, som kan slå de flesta arméer. Ryssland har dock världens största territorium att försvara. Idag har Ryssland och den uppåtstigande supermakten Kina goda förbindelser, men Kina befinner sig i gränskonflikter med alla sina andra grannar och var på sjuttiotalet i öppen gränskonflikt med Sovjet.Ryssland. Ukraina som var och är i liknande kaos som det som råder i Grekland och delar av Levanten, skulle i tid ha låtit Krim få rösta om sin nationella tillhörighet vilket de begärt och lovats sedan Sovjetunionens sammanbrott - där skulle FN och EU ha varit betydligt mer aktiva. Den ryska annekteringen av Krim har på ett intressant sätt påverkat diktaturen i Belarus som nu visat ökad rädsla för att ätas upp av den tidigare vännen Ryssland. Här kan finnas en öppning för en ökad demokrati parallellt med behovet att markera den nationella friheten. Det är viktigt att både EU och Nato minskar sin aggressiva ton mot Ryssland och istället tillämpar en vaksam, rakryggad och fredlig politik gentemot både Ryssland och Belarus. Grannsämja är en ömsesidig process och i viss mån får man den granne man förtjänar. I vår del av världen så får Ryssland de grannar som man konstruerar och Europa likaså. Sedan kan man studera tur-tagandet i de processerna. Om grannsämjan helt går överstyr och uppförandekod och regelverk helt åsidosätts återstår värnandet av hemmet eller folkhemmet med hot om våld och ytterst våld. Kriget och våldet är politikens fortsättning med andra medel. All makt sitter ytterst i spjutstångs ände för att tala med de gamla landskapslagarna. I rättssamhället överlåts all inrikes våldsanvändning till polis och åklagare. Fast den enskilde har en nödvärnsrätt då rimligt självförsvar accepteras. Det innebär också rätten att värna andra som utsätts för brottsliga angrepp. Om samhället inte uppfyller sin del av detta samhällskontrakt uppstår ett tomrum och en kris. Den enskilde och allmänheten kommer då vanligen att försöka skydda sig mot brottslighet på alternativa sätt. Ett av skälen till angreppen på de liberala vapenlagarna i USA är den politiska och ekonomiska maktens rädsla för sin befolkning då samhällskontraktet angrips. om man tar det otäcka fenomenet med skolskjutningar är det ganska begränsade brott. Det dör tusenfalt fler av trafikolyckor eller legalt utskriven narkotika samt felbehandlingar, komplikationer och biverkningar inom det amerikanska sjukvårdsindustriella komplexet.

När jag nu söker svaret på några av de utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågorna använder jag en del tankar från C.H. von Wright den Finlands-svenske handlingsfilosofen (som efterträdde Wittgenstein). Han blev på äldre dar en populärvetenskaplig, pessimistisk civilisationskritiker. Innan dess skrev han dock en del banbrytande verk i filosofi. I verket om förklaring och förståelse inom historie- och samhällsvetenskap för han ett spännande och användbart resonemang i en liknelse eller sokratisk fråga: Varför är fågeln svart? Det är en koltrast! Men är det svaret på varför den är svart? Han konstaterar sedan att det kan vara svaret på en nivå. Poängen är med vilken intention frågan ställs och  på vilken nivå man söker ett svar!  Så är det med mina frågor och svar om vad som händer i världen. Varför får en borderline-fascist som Trump 30% av väljarna i ett primärval i USA. Vilken fråga är Sanderson svaret på? Hur relevant är Abd al Wahabis islamska sekt och härjningar under Osmanska väldet för att förstå Daesh. Eller är det rimliga konstaterandet att det ständigt dyker upp gäng av psykopater i historien som alla handlar på ungefär samma sätt? Man behöver inte alltid grotta ned sig i detaljer?! För närvarande driver tre kategorier totalitära psykopater omkring i samtiden - islamister - ny-national-socialister och neo-kommunister. Dessutom ligor av trasproletära gangstergäng som ofta blandar sig med de totalitära. Hårdnar samhället brukar sådana sedan skjutas av då de gjort sitt.

Inledande resonemang om de politiska strömningarna i vår tid (de senaste 250-300 åren :)
Landar den arabiska våren i en sociokulturell istid som förstärks av det samtida Ryssland våndor och pendling mellan demokrati och auktoritärt styre. Efter Sovjetunionens kollaps med kaos och famlande mot marknadsekonomi och demokrati, konfronterades Ryssland av den islamistiska terrorismen från Kaukasus och främst Tjetjenien. Den ryska ledningen som sökte samverkan med väst, Nato och USA, bl.a. upplät flygbaser för kriget mot terrorismen blev grymt svikna då Ryssland behövde stöd mot de inhemska terroristerna. Istället tog USA och Nato chansen att omringa Ryssland med baser. För att överleva det sociopolitiska och ekonomiska kaoset tvingades Ryssland till att bli mer centralstyrt och auktoritärt. Situationen upprepar mycket av hur Japan behandlades av sina allierade vänner under Första världskriget då de stred på USA, England och Frankrikes sida, men under Versaillesförhandlingarna fick USAs cowboystövel i sitt ansikte. Japan gick snabbt från att ledas demokratiskt till att bli auktoritärt - följt av de japanska bombningarna av Pearl Harbour två årtionden senare - och sedan den amerikanska vedergällningen med atomvapen efter några år. Jag är väldigt förtjust i Amerika och fylld av respekt för den amerikanska konstitutionen och demokratin. Utrikespolitiskt har USA aldrig mognad - de har räddat Europa vid två tillfällen, men annars har de en förmåga att döda myggan i din panna med en Magnum revolver. En ytlig cowboy-mentalitet bestämmer sig snabbt för vem som är bad guy eller good guy och skjuter från höften för att sedan med en beklagande axelryckning konstatera att fel guy har skjutits. 
Faktiskt är det så att internationellt blir på rätt kort tid din bittre fiende, din nästa bästa kompis. Efter att helt i onödan ha blivit fiender med varandra i tjugofem år med fruktansvärt, fruktansvärda konsekvenser, har nu USA och Japan varit bästa vänner i sextio år. Fienderna Tyskland, Frankrike och England har nu varit sina och den europeiska fredens bästa vänner i sjuttio år. Det finns exempel åt andra hållet också t.ex. Molotov-Ribbentrop-pakten mellan den totalitära ondskans kärnmakter Sovjet och det National-socialistiska Tyskland som delade Polen mellan varandra. Sovjet angrep Finland genom att oväntat bomba Helsingfors och två krig följde mot broderland. Sedan hjälpte Sovjet, Tyskland att ockupera Norge.  Vänskapen mellan psykopater varar sällan länge så Hitler angrep Stalin varvid ultradiktatorn Stalin blev fiendens fiende, varvid t.ex. vi i Sverige kom att blunda för den totalitära kommunismen, vars agenter i landet kom billigt undan. Som ledare för den internationella kommunismen var Stalin partiledare för Sveriges kommunistiska parti, nuvarande Vänsterpartiet i trettio år utan att partiet har ställts till svars för delaktigheten i de folkmord deras partiledare då utförde. Det finns fortfarande ryssvänliga stalinister i det partiet som bidar sin tid och hoppas att det kommer att våras för Stalin tids nog, även om de har Lenins ytterrock på sig. De stöder Ryssland i vått som torrt för oavsett landets utveckling är de betingade på att deras politiska utveckling skall gå via Ryssland. Frågar man om Stalin blir det nåt krystat svar - ungefär som att den där Stalin är svår att förstå, ungefär 70% bra och 30 dålig. Sedan nämns lite förvanskade fakta - om att han var tvungen bli hård pga kriget. De nämner inte att den gamle präststudenten blev maffialedare, bankrånare och mördare. Lenin höll sina egna händer rena ungefär som Goebbels - från och med 1914 förespråkade Lenin dock våld och mord mot delar av den egna befolkningen. Han slutade att kalla sig socialdemokrat och benämnde sig kommunist. Väl vid makten 1918 framträdde hans våldsamma agenda - inte minst i syfte att skrämma sina motståndare och befolkningen. Efter oktoberkuppen och det följande valet förlorade kommunisterna överraskande till Socialrevolutionärerna, vars ledning då internerades och avrättades tillsammans med många socialdemokrater (mensjevikerna). Sedan började revolutionärerna att äta sina egna, bönderna och etniska minoriteter. De ryska kommunisterna var klart antisemitiska och innan Hitler hade börjat mörda judar hade Sovjet redan mördat ca, en kvarts miljon.  Det svenska partiet satt på varenda kongress i Sovjet i sjuttio års tid och sög i sig. Det partiet har en betydligt värre historik än Sverigedemokraterna med indirekta nationalsocialistiska rötter till naziztiska Nysvenska rörelsen och Per Engdahl via Sven Davidsson. Både Sd och V har en totalitär kärna, fast Vänsterpartiets sockermantlade är värre. Sd är ett parti som jag avskyr och V är ett parti som jag dessutom föraktat i femtio års tid. För att räta ut frågan så handlar detta om politik och ansvar. Det finns säkert sverigedemokrater som jag skulle uppskatta att umgås med och många väljare har fullt begripliga skäl att rösta som de gör då de känner sig övergivna av de demokratiska partierna. Jag har träffat många vänsterpartister som är bra personer och engagerade i viktiga frågor och som aldrig skulle ha drömt om att tigga sprit på DDRs ambassad så som Werner gjorde. C.H. Hermansson som var en oerhört trevlig och intellektuell person var väldigt spännande att prata med. Han drog också sitt parti till hälften ut ur stalinismen, men hade ett stort ansvar för många handlingar som medlöpare till öststatsdiktaturerna. Han kanske hade en önskan att fullfölja sin reformpolitik längre men inte bedömde sig kunna få tillräckligt stöd för det. De öppna stalinisterna kring AKP värvade också många gammelkommunister i tex. Göteborg och Norrbotten där de var särskilt starka. Det fanns också i den sovjetiska politiken en stark önskan att vara starka både i same-rörelsen och bland gruvarbetarna i Lappland och Norrbotten. Det skulle underlätta en framtida ockupation. Gruvorna i norra Sverige är en stark maktfaktor och resurs - vilket visade sig tydligt under andra världskriget. Sovjetunionen och Warsava-pakten hade många internationella agenter och informanter. Stockholm var länge en viktig spioncentral för alla stormakter och sannolikt har Ryssland kvar en stor mullvadsverksamhet av gamla och nya. En liten detalj den framlidne Millenium-författaren Stieg Larsson hade talat om att testamentera sina tillgångar till stalinisterna APK - man kan också se hans engagemang i antirasistiska Expo ur flera perspektiv. DDR odlade också mycket kontakter i lärarkretsar och lyckades få tillgång till att hålla tusentals föreläsningar med DDR-propaganda i våra skolor. 

USA är nu i en allvarlig socio-ekonomisk och politisk kris. Efter den senaste ekonomiska krisen är det amerikanska samhället allvarligt sönderslitet. Den nya extremt hänsynslösa råkapitalismen har å ena sidan en tidigare okänd kapitalkoncentration till en liten elit på ett tusental personer. Hade det inte varit för andra konsekvenser hade man kunnat sätta dem inom parentes, bo och leva i lyx. Dock har fenomenet lett till att den s.k. medelklassen, (dvs. yrkeskunniga arbetare, hantverkare, småföretagare och bönder) samhällets stomme allvarligt har försvarats. Parallellt utvecklas också det nya slavsamhället med s.k. papperslösa migranter från främst Latinamerika via Mexico. Genom sin illegala vistelse i USA lever de inom den kriminella sektorn, den kriminella ekonomin - hur hyggliga personer de själva än kan vara så slår det mot den amerikanska demokratin och rättssamhället. De brottsliga företagarna inom olika branscher väljer bort de laglydiga yrkesarbetarna som trycks bort från arbetsmarknaden. Samtidigt värvas migranterna till droghandel, prostitution... Det som de amerikanska ultra-oligarkerna också gör är att låta de amerikanska medborgarna står för elitens kostnader som landet behöver ta gigantiska statslån för att kunna försörja. USA har ojämförbara statsskulder till främst Kina men också arabvärlden. Länder som inte har så mycket emot att ha USAs beroende som sina koppel. Den amerikanska staten och demokratin lyckas inte ta itu med detta. De främsta uttrycken är proteströrelserna Occupy Wallstreet (democracy now) och Tea Party. Trots ytligt olika framtoningar har de påfallande lika kritik mot etablissemanget. Flera av republikanernas presidentkandidater har sina rötter i Teaparty-kretsarna, Den nu ledande Trump är dock en narcissistisk borderline-fascist för att låna en beteckning från Washington Post. Han avvisar politisk demokrati och tolkar konstitutionen ungefär som KKK bibeln, eller Daesh koranen. Han förespråkar tortyr och vill bygga en järnridå mot migration och förbud mot de religioner han ogillar. Han yttrar sig drastiskt men det är uppenbart att han genuint gillar även sina skenbara skämt som att han skulle vara lika populär om han så sköt någon mitt i NY på öppen gata... Det svenska Natopartiet som genomsyrar stora delar av det politiska livet och media riskerar att sälja våra bakdelar och få Trumps kärnvapenbestyckade bombplan på Kalax, Midlanda och Gotland. Vi vet också hur USA brukar behandla sina vänner och de har ett synnerligen kort minne - de ger sig inte heller av - utan rätt som det är har vi Trumps tortyrcentrum på Muskö. I Demokraterna kliver Bernie Sanders fram - han vilar också på den utomparlamentariska rörelsen och är paradoxalt för att vara demokrat en stark anhängare av vapenlobbyn och medborgarnas konstitunära rättigheter att bära vapen. För att hitta en motsvarande politiker får man gå till Roosevelt och New deal, eller till de äkta svenska socialdemokraterna med Wigforrs i spetsen. Risken som man nu från t.ex. afroamerikanska demokraterna varnar för är att Sanders i kampanjen blivit populistisk och ofinansierat lovar allt till alla. Han saknar också helt erfarenheter av internationell politik och då kommer att styras av det militär-industriella komplexet, samt blockeras av kongress, senat, representanthus och lobbyisternas kampanjer. Han var en framgångsrik borgmästare i Burlington. Hans motståndare häcklar honom för att han i början av 80-talet gjorde sin bröllopsresa till Sovjetunionen. Fast det stämmer inte riktigt. Den gamla generalen och republikanske presidenten Eisenhower lät 1956 införa ett vänortsprogram för att gynna freden och Burlington hade en stad i närheten av Moskva. Några tiotal från stadsfullmäktige gjorde ett planerat vänskapsbesök där och Sanders tog med sin nygifta hustru. Det är väl ungefär den utrikespolitiska erfarenheten han har.

Jag följer fredskonferensen om Syrien och nästan uteslutande via internationella media. Idag talade Al Jubier på ett mycket resonerande sätt. Självklart var det mycket han inte talade om och han pekade väl ensidigt ut Asadregimens ansvar. Han beskrev en starkt progressiv utveckling i Saudi för kvinnorna. På 60-talet fick flickor börja gå i skolan. Idag är 55% av alla universitets-studenter kvinnor och 60% av de som disputerat. Majoriteten av t.ex. läkare och jurister.Han beskriver att massor återstår pga. gammal kultur och vanor som tar tid att förändra. Han bad om perspektiv och jämförde med väst, spec. USA den tid det tog från 1776 att implementera demokrati. Han utpekade Daesh (is) spm en bunt psykopater som attraherar andra psykopater - de har inget med religion att göra - de förbryter sig mot etiken och reglerna i både islam och alla andra (av bokens) religioner. På en journalistfråga - svarade Al Jubier att i alla religioner uppstår det sekter av psykopater - i den judiska, såväl som hinduistiska respektive den kristna. Hans motfråga var om journalisten betraktade Ku Klux Klan som en kristna? Han beskrev också att omvärlden måste förstå den identitets och mognadskris Mellanöstern befinner sig i (och inte göra den värre). De processer som sker i stora länder som t.ex. Egypten och Saudi respektive de katastrofala krigstillstånden i Syrien och Jemen där psykopatiska gäng, terrorister och milis härjar.... (fritt sammanfattat) Assad gjorde också uttalande - som kommenterades av journalister - där påtalades att Assad för en tid sedan erkänt att regimen hade brist på soldater. Medias analyser av detta är väldigt ytlig, även internationellt. Det viktigaste skälet bakom Al Asads uttalande är för att bjuda in Ryssland till ökade militära insatser - vilket också följdes av den senaste tidens hårda ryska bombningar.

Levantens länder ritades upp av de gamla kolonimakterna med kartblad penna och linjal under 1900-talet. De har en till stora delar konstlad nationalism. Om vi ser den progressiva europeiska nationalismen på 1800-talet, så finns där faktorer med en gammal gemensam historia, kulturell samhörighet och ofta ett gemensamt språk. Om Sverige hade lyckats erövra Norge på 1700-talet så hade norrmännen blivit lika svenska som hallänningarna, bohuslänningarna och jämtlänningarna. Då de införlivades med Sverige efter freden i Kiel 1914 och det följande korta kriget var redan fröet till den norska nationalismen född. I det av Ryssland erövrade östra Sverige började fröet till den finska nationalismen gro, även under ryskt herravälde styrdes det delvis autonoma Finland med svenska förvaltningsmetoder fast även många finlands-svenskar sökte sin nya identitet i det finska och många finska pur-svenskar bytte namn till finska och även övergick till att tala finska. Fast historien skulle ha kunnat ha sett annorlunda ut. Under den tidiga medeltiden styrde den svenska kungen Magnus Eriksson, en av rätts-statens grundare, hela norra Europa från Ladoga och Karelen, Finland, Sverige med Skåne inkluderat, hela Norge och Island. Hans makt urholkades bl.a. av katolska kyrkan, herrskaps-feministen Birgitta (den heliga - en helt fantastisk kvinna) I stället för en Skandinavisk (nordisk) nationalism på 1800-talet fick vi tre dialektala på fastlandet - samma språk krånglades till på mesta möjliga pseudo-akademiska sätt i Norge t.o.m. på dubbla sätt med nynorsk och bokmål, i Danmark med mer påverkan från kontinenten och i Sverige med en rätt misslyckad språkreform på 1910-talet där bl.a. många internationella germanska och italiska ord fick e utbytta till ä och gamla ortsnamn skulle stavas om. I mina hemtrakter kom Hernön att bli Härnön, Helsingland att bli Hälsingland och Gefle att bli Gävle. Finlands-svenskan kring Åbo-akademi anpassade sig men lyckades lite bättre :)  
I Levanten framträdde de gamla spänningarna under den postkoloniala och post-osmanska tiden på 1900-talet, ofta i pseudoreligiös dräkt. Redan då de arabiska muslimerna erövrade Persien för ett drygt millenium sedan och arierna konverterade till islam uppstod spänningarna uppstod spänningar. De högkulturella perserna läste sin Koran och upptäckte att alla muslimer skulle vara jämställda. De hävdade sitt likaberättigande och fick rätt av mullor och kalifer. Araberna fick bita i det sura äpplet men spänningarna kvarstod. Så småningom uppstod riktningarna shia och sunni. Sedan kom den turkiska och osmanska vågen. Som så ofta leder de romantiska demonstrationerna, upploppen och revolutionerna till massmord och t.o.m. folkmord. Så blev det med kritiken mot det iranska kungahuset också - från att ha haft demokratiska och även socialistiska inslag, togs den över av ett totalitärt prästerskap med Khomeini i spetsen och därefter följde massmorden på politiska och religiösa motståndare och intellektuella och statsskicket och socio-kulturen, mentaliteten slungades århundraden tillbaka i utvecklingen. De nya härskande mullorna upptäckte också att det fanns religiösa undersåtar på andra sidan gränsen i Irak. Där fanns USAs gamle skyddsling, diktatorn Saddam Hussein och hans Bat-parti som kände det nya hotet mot den Sunnimuslimska regimen. Snart var kriget i full gång - media-bevakningen i väst var väldigt skral under de åtta år kriget pågick. Det enda resultatet blev att ca. en miljon människor dog och det ömsesidiga hatet ökade - ibland pyr det bara, men så flammar det upp så som det nuvarande kriget i Jemen visar. Det har inte varit någon progressiv nationalism i Leventen eller i det gamla osmanska väldet. Den ungturkiska rörelsen var helt egennyttig och tillämpade folkmord mot andra befolkningar som assyrier, armenier, kurder och greker, vilket var otänkbart i den osmanska traditionen. Det är den grund som Turkiet vilar på. Här finns också en del av spänningen mellan dagens Turkiet och Al Asad-regimen i Syrien. 
Turkiet verkar också ha tagit omhand om mycket av den olja som Daesh har behärskat och sålt. Nu i början av 2016 har gränserna till Syrien varit stängda för flyktingar, fast långtradare med gods av diverse slag har gått i skytteltrafik. Den turkiska staten har alltsedan ungturkarnas seger varit ett sekulärt samhälle. Nuvarande regim har behållit den starkt nationalistiska kärnan, men inlett en sunnimuslimsk reaktion. Den präglas starkt av etnicitet och erkänner inte kurderna som vare sig minoritet eller folk. De har länge istället benämnts som bergs-turkar. Efter det prokurdiska partiets framgång i förra valet har den turkiska regimen svarat med att riva upp en vapenvila som rått mellan de kurdiska väpnade styrkorna. I de kurdiska delarna på andra sidan gränsen i Irak, har nämnda styrkor gått i bräschen i kampen mot Daesh. Turkiet har prioriterat att bomba kurderna istället för Daesh. Nu har de gått ihop med sunnimuslimska Saudi som tänker skicka flyg till Turkiet för att under amerikansk nato-ledning (eller parallellt) bomba Al Asads styrkor. Detta samtidigt som fredsförhandlingarna om Syrien pågår i München. Där pekas i media-propagandan ensidigt Ryssland ut som boven. Samtidigt som Ryssland varnar för en sådan upptrappning av kriget, som de menar, leder till ett fullskaligt världskrig. Bakom kulisserna har USA bett Turkiet och Saudi att besinna sig. Efter att Turkiet sköt ned ett ryskt plan som angrep Daesh i Syrien svarade turkarna på Rysslands protester med att i media bravera om att de skulle kunna invadera och besegra ryssen på en vecka. Frågan är om de räknat med risken för ett par taktiska neutronbomber mot Ankara och Istanbul? Det är oerhört dumt att angripa länder med kärnvapen. Det räcker gott med att skydda sina gränser. Tänka sig att det är det här gänget som de borgerliga partierna vill hänga med för att säkra vår säkerhet och trygghet i Norden?! Sverige skall alltså bistå Turkiet och kanske också Saudi som man inte ens anser det går att ha affärer med. Vad sjutton har de i luftrenarna i Riksdagshuset och partihögkvarteren? Är det samma kemiska medel som i myggbekämpningen i Latinamerika? Sverige dras nu på olika sätt närmare in i konflikten. I helgen var det prokurdiska demonstrationer och möten i Stockholm. Efteråt blev en av arrangörernas bilar beskjuten och en svensk-kurdisk underskötare skadades allvarligt och svävar nu mellan liv och död. Den första bedömningen, misstanken är att det var pro-turkiska terrorister som slog till i syfte att mörda samtliga i bilen.
Sverige har sedan 70-talet blivit hemvist för många eldfängda revolutionära rörelser från alla delar av världen. Det handlar i grunden om totalitära rörelser av religiös, fundamentalistiskt slag, eller renodlat politiska som kommunistiska, respektive nationalistiska, fascistiska. Idag är det ofta barn eller barnbarn till gamla nostalgiska revolutionärer som beträffande Latinamerika vill göra hela kontinenten till ett stort Kuba. Sen finns det exilkubaner som verkar rätt diskret åt andra hållet - de flesta av dem finns i USA, spec. Florida. Detta är en av få flyktinggrupper som USA tagit och tar emot med öppen famn. På 70-talet var det i Sverige helt uttalat att politiskt och religiöst förföljda kunde söka asyl och få uppehåll här, men ett villkor var då att avstå från att agera politiskt. Det var svårt att bedöma, efterleva och införa sanktioner emot. Vi har istället haft gerillaledare bosatta i Stockholm som lett krigsaktiviteter i Asien och Afrika. Å andra sidan har vi omfattande verksamheter drivna av främmande makt. I och med invandring från katolska kulturer flyttar papisterna fram sina positioner igen efter 500 år. Nu har Stockholms socialistiska styre långt gångna planer på att bygga ett stort rumänskt centrum i Hägersten. Ritningarna är som ett kvarter med höga murar runt och en borggård i mitten. Mycket märkligt och oroande. Kan inte de pengarna användas bättre för stockholmarnas skull. Det är väl bättre att sätta tummen i Rumäniens onda öga och kräva att de tar hand om sina utslagna romer på ett bättre sätt och via biståndsorganisationer satsa på konstruktiva projekt i Rumänien.  
Saudi och wahabiterna driver många moskéer i Sverige och i skuggan av dessa frodas islamismen. Där fångar Daesh upp en del relativt normala, identitetssökande unga, men särskilt unga psykopater och sociopater som redan tidigare byggt upp ett starkt våldskapital. Nu lockas de med spänning, äventyr och möjlighet att härska över andra, få utlopp för dödsdrift och orgastiskt våld, allt inom ramen för en alternativ, kulturell tolkningsram där allt som tidigare varit omoraliskt, oacceptabelt och förbjudet, nu sanktioneras och belönas. Detta är backanterna i kvadrat.




Fotnot Al Jubier är Saudis utrikesminister. Personligen skulle jag gärna se svensk vapenexport både till Syrien och Saudi. Det är min uppfattning att i ett globalt perspektiv är det bättre att små och medelstora länder som kommer att köpa vapen gör det från ett litet neutralt land än stormakter med egen agenda som Ryssland och USA. Det är den stora etiken, den stora moralen. Den lilla moraliska frågan är att vapen stjäls eller säljs vidare till psykopater.... Tyvärr finns i Sverige så många agenter och företrädare för de stora makterna och deras militära komplex. Så nästa politiker eller journalist som angriper försäljningar av JAS - fråga i vems intresse eller vems tjänst vederbörande agerar - är "hen" en nyttig idiot eller fullfjädrad företrädare för utländsk makt.?

forts. och redigering följer