Tilltro politiken - trots allt...

Detta är en av de skisser där jag tittar på den politiska demokratins möjligheter och val, den inhemska svenska och nordiska situationen, Europa, USA och globalt, dvs. spännvidden lokalt till globalt. Hur Sverige och världen ter sig.

Folk i allmänhet är bra och det gäller politiker också i högsta grad. Statsledarskap är en svår konst med en stor kompetens som måste byggas upp. Det kräver en stor kunskap och engagemang. Folkstyre, demokrati är särskilt svårt, då det handlar om en folkförankrad makt och ledarskap, utan att bli opportunistisk, feg, svajig och instabil, men samtidigt flexibel och dynamisk. Det är som att skaffa sig en körskicklighet, körkort, skepparexamen och sedan ställa sig vid ratten på en gigantisk farkost... Andelen dåliga politiker är väl ungefär som med bovar i trafiken - de finns - men de flesta kör ok. Politiken bör inte snuttifieras och fångas i kvällsmedia-snuttar. Politiker är bra personer allt annat är undantag. Dock eftersom de skall tjäna hela folket och inte bara sina partimedlemmar och väljare så har vi rätt att ställa stora krav på dem. De skall vara bättre än de flesta av oss andra, annars kunde vi lika gärna ha mentometer-demokrati och dagligen rösta på politiska tio i topp-prioriteringar utifrån någons urval. 

NOBELS LITTERATURPRIS 2016
Imorgon lördagen den 10 december kommer Bob Dylan att få Nobelpriset i litteratur. Ingen har som han varit ett soundtrack of my life och vår tids kollektiva tänkande - i 55 år. Han slog igenom i den amerikanska folkrörelsen och folkmusiken, från en kommenterande och reflekterande realism i sin samtid, medborgarrättsrörelsen, de imperialistiska krigen i gamla europeiska kolonier, som USA ärvde. Dylan öppnade upp för Martin Luther King Jr och dennes "I have a dream"-tal vid marschen till Washington. Hans språk utvecklades därefter i samklang med tillgången på litteratur och en ny omgivande ungdomskultur. Texterna blev sammansatta, nakna med en egen ton av magisk realism och surealism. En spröd skör person som för at nå ut var tvungen att skydda sig, avvisa många som inte ville lyssna på musiken och texterna utan ta sin egen bit av kakan. I denna också känsliga t.o.m. sköra personen finns en stark intelligent konstnär, en artist som oavbrutet turnerar och möter sina lyssnare och åskadare. De senaste trettio åren har han hittat en balans genom att ständigt turnera, kväll efter kväll ställa sig inför en ny publik där höstens sista föreställning var i Fort Lauderdale 26/11. 2016 har han bott i sin turnebuss och spelar i både stora och små städer i USA - mycket i den amerikanska Södern. Hans turnerande i Södern får mig att tänka på Hank Williams. Förklaringen att han inte kommer till Stockholm för att själv ta emot priset kan vara så enkelt att han inte vill svika den publik som köpt biljetter till hans föreställningar i veckan. Det kan också bero på hans blyghet och svårighet att ställa sig i rampljuset utanför sin vanliga roll som Bob Dylan. Idag 9/12 fyller hans son Jacob (Wallflowers) 48 år. På kulturens område kanske Nobelpriset till Dylan är den viktigaste händelsen i mitt liv. Inga texter har påverkat mig mer än hans. Dylan precis som Strindberg, makarna Martinsson, Beatles och Ivar Lo,  och några till, gav mig som ung språk att tänka...

FREDSPRISET 2016
Imorgon får Colombias president J.M. Santos Nobels fredspris för sin insats för att stoppa Latinamerikas längsta inbördeskrig mellan staten och Farcgerillan. Kriget har kostat närmare en kvarts miljon människor livet. Det har skett i ett relativt litet land med tidigare tunn demokrati där en marxistisk gerilla ville största regeringen och göra en socialistisk revolution. När det inte fungerade så enkelt så har stridigheterna bara fortsatt årtionde efter årtionde och befolkningen suttit i skottlinjen. Jämfört med situationen med Levanten och fientligheten mellan politiskt religiösa totalitära ledare borde Colombia ha varit en bagatell att lösa men krig och konflikter styrs inte av förnuft. I Levanten har de värsta fientligheterna efter Ibn al Wahabids uppror på omkring 1790 bara fortsatt (de benämns idag wahabiter, eller salafister). Fientligheter och strider har pågått i 225 år och kan fortsätta lika länge till. Santos visar på en lösning och den utgår från tålmodighet och uthållighet. Även om fredsavtalet nu är undertecknat och godkänt av parlamentet så återstår genomförandet av freden. I Colombia finns också coca-odling och andra gerillagrupper. I instabila samhällen växer asociala och kriminella krafter som fortsätter destabiliseringen och extrem politik blandas med lukrativ kriminalitet - både politisk makt och mycket pengar kan korrumpera och lockar till sig sociopater och psykopater, dvs. de patologiskt hänsynslösa och samvetslösa, manupulativa med negativ empatisk förmåga.

Jag har tillit och tilltro till demokratisk politik. Det är ingen mystisk, vidskeplig religion som jag tror på eller tillber. Det är rationellt förnuft. Demokratisk politik förutsätter ett bildat folk såsom Diderot hävdade. Den kräver förnuft, fakta och gott omdöme för att fungera. Samtidigt kan man konstetera att förnuftet är inte som på något självklart sätt styr mänskligheten. Historiskt har vidskepliga och oförnuftiga institutioner in i det sista kämpat för att behålla sig makt. Tänk på påvarnas maktspel, tron på ödet eller övernaturligt, idag drömmen om skyddsänglar och annat skrömt.

Den västerländska demokratin är inne i en allvarlig kris. Den påminner bara delvis om den snarlika krisen på sent 1920- tal och 30-talet. Samtidigt har i vår samtid ett stort antal länder från f.d. tredje världen skapat en grundläggande demokrati. Det har också lett till en reaktion där gamla makteliter tappar kontroll eller hotas att förlora sin makt.

I främst Europa och USA har en ny alienation och frustration uppstått i stora befolkningsgrupper som inte kan anpassa sig till utvecklingen på arbetsmarknaden, näringsliv etc. - de saknar också tillräcklig samhällelig skolning. Fast inte enbart de olika riktningar av populism fångar upp missnöje och primitivt har i vida befolkningskretsar. Delar av befolkningen som har det objektivt bra triggas till girighet, snålhet och missunnsamhet. Den amerikanska identiteten om att vara bäst i världen som nation och som individ naggas i kanten att faktiskt vara var några procent av världens befolkning och att som förebild för 1900-talets människor och nationer vara upphunna på många områden. De låter sig nu manipuleras av smartare ledarskap och faller samman i internt fiendeskap - republikaner och demokrater blir huvudfiende t.o.m. dödsfiender t.o.m. så att rädslor för ett nytt inbördeskrig börjat uppstå. Andra pekas ut som hot mot deras välfärd och trygghet. I en demagogisk era kan de manipuleras likt en fotbollspublik till starka affekter positiva som negativa. Blir de förbannade så använder de valurnorna till att spy i - samtidigt som många hoppas på en stark frälsare - en messias eller kanske antikrist. Massmedias nyhetsförmedling bygger också i stor utsträckning på att skapa emotioner, känslor och affekter i konkurrens med TV-serier, Reality-såpor, äventyrsfilmer, internets-spel och diverse appar, samt den omfattande desinformaation som sprids i sociala media som syftar till att stärka olika kotteriers uppfattningar och fördomar. Falska video och filmclip från vänster- och högerpopulister, islamister, främmande makter. Befolkningen idag, generellt sett, är ofta smalt utbildade i ett specialområde och med en låg bildning och allmänbildning...

Parallellt så har dagens demokratiska intelligentsia formats i den amerikanska universitetsvärlden med nihilistiska pedagogiska, didaktiska metoder, identitetspolitik etc. Därifrån har den spritts till Europa. Sverige har varit en ytterst öppen och naiv mottagare av dessa idéer. Inte minst beträffande edukativa, pedagogiska och didaktiska metoder och organisationer som t.o.m. i USAs flummiga samhällsvetenskap saknar stöd. Vi hade t.ex. i Västra Stockholm en pedagogisk affärsidé som helt stoppats i sin hemstat New York, men ohämmat fick drivas bekostad av Stockholms stad. En av deras metoder var att med starka aggressiva jurister krossa alla som hotade dem - alla anställda hade belagts med munkavle. För några år sedan gick ett tiotal av gymnasiets pensionerade lärare ut i rikspressen med en beskrivning av det som pågick. I dessa spår följer också en ytterst drogoffensiv hållning. Istället för tobaksindustrin försvaras nu rätten att tillverka, sälja och använda droger rakt av. Spjutspetsen idag är cannabis. I både USA och Sverige dör fler idag av läkarordinerad narkotika till knarkarna än av illegala droger. Ett sönder-rökt nedknarkat folk kommer att ha väldigt svårt att fatta mogna beslut. Får vi låt säga 10 - 20% av befolkningen hängande på gatorna utan ordnad sysselsättning gravt drogberoende så är det på sikt en stor risk för en våldsam reaktion som på Filipinerna. Övriga befolkningen tröttnade och antikrist dyker upp och skjuter av en miljon av befolkningen. Flytta över det till Sverige - vad krävs för att - t.ex. några s.k. utanförskapsområden om sju år blir ett nytt Alepo. Att en svensk militär omringar delar av Bergsjön där ungdomsgängen  blivit äldre vuxit och ockuperat sina områden. En reaktion där alla kända och misstänkta gängmedlemmar direkt dödas och deras grannar och anhöriga interneras. Rosengård? Brandbergen tagits över av kriminella, islamistiska gäng och nu bombas till grus av svenska Jas-plan med bistånd av ryska attack- och bombplan. En dystopi - det kan inte ske här, eller...?
Vem hade anat på sjuttiotalet vad som skulle hända med Jugoslavien och hur gamla OS-städer skulle bli arenor för inbördeskrig och folkmord? Vad trodde alla jublande tårögda svenskar skulle ske vid Majdan-demonstrationerna. Vilka var det egentligen som sköt ett hundratal dödade på torget?! Vad vann man på att gatans parlament drev iväg den folkligt valda presidenten? Nu har vi ett inbördeskrig, nazister i Ukrainas regering och ett förlorat Krim. (naiva dumhuvuden tjänar som nyttiga idioter i våra media). Bakom kuliserna ser vi inhemska oligarker, fraktioner från stormakter som USA, Ryssland, Kina och ambitiösa herrefolk som turkar i Turkiet, araber (sunni resp. shia) i Levanten och Nordafrika, plus olika konstellationer i Europa, alla i oheliga allianser för maktens skull)

De som jublade över den arabiska våren. Det hade räckt med den Tunisiska för där var det moget för en förändring om än osäkert. Demonstrationerna i Kairo var viktiga men möjligheten till verklig förändring tunn. Det blev nu en reaktion där först en totalitär islamistisk maktelit tog över, men sedan störtades av den sekulära militären som stabiliserade situationen. I Egypten finns långsiktigt hopp om en långsam demokratisk utveckling. I resten av Levanten och Nordafrika ser det allvarligt ut. i Libyen störtades den totalitäre socialisten Kadaffi och det lämnade ett kaos efter sig. Kritiken av regimen i Syrien som hyllades av media har lett till ett brutalt inbördes och internationellt krig med hundratusentals döda. Irak och Jemen på samma vis. Allt tyder på fortsatta blodiga strider och folkmord i årtionde framöver. En temporär (kanske ett århundrande framåt) är att förhandla om de dysfunktionella gränser som skapades efter Osmanska väldets fall. Vidga nuvarande Iran till ett större Persien med de kringliggande Shiadominerade områdena. På liknande sätt samla kärnan av det arabiska sunnidominerade området i Irak och Syrien till en ny större federalstat. Behandla irakiska Kurdistan på liknande sätt som Kosovo och låt det utvecklas självständigt. Levanten har nu en speciell ställning utifrån dels sin roll för global oljeförsörjning, vilket minskar och kanske försvinner helt under de närmast hundra åren. På sikt kan kanske en fredlig samexistens uppstå mellan shia och sunni såsom nu sker mellan lutheranska, protestantisk kristendom och den katolska, respektive de ortodoxa kyrkorna. Samtidigt hoppas jag att förnuftet i världen ökar och att de stora religionernas gudatro reduceras till symboler som i naturalistiska och animistiska religioner som shintoism.

Sverige skall ha bästa möjliga diplomatiska förbindelser och god handel med alla nationer och länder. Vi skall hålla oss till ett bildat, respektfullt språk i internationella kontakter och inte föra plakatpolitik och anta rollen som global åklagarmyndighet utan några mandat. Samtidigt behålla rätten till åsikts- yttrande och pressfrihet. Utrikesministern och UD kanske inte skall vara megafoner i dagspolitiken utan främst verka långsiktigt.

Som de som känner mig vet är jag en stor anhängare av Gene Sharp och att arbeta utomordentligt långsiktigt för att underminera diktaturer. På samma sätt att i demokratiska samhällen stärka de medborgerliga fri- och rättigheterna, tillräckligt bra politiska strukturer och att granska makten mot misshushållning och korruption. Demokratier bör vara folkhem för alla medborgare och accepterade invånare. Sociala försäkringar bör göra rimliga prioriteringar utifrån tydliga kriterier. När politiska rörelser tar till vapen och våld så är det de med starka vapen och störst våldskapital som vinner, vanligen diktatorns militär och polis, eller dennes lika hänsynslösa konkurrent och det brukar inte bli medborgarrättsrörelser. Jag är demokrat och önskar alltid mer och bättre demokrati.  Samhällen bör vara bra folkhem. Politiska beslut bör föras så nära folket och enskilda medborgare som möjligt. I Sverige finns mina tidigaste politiska rötter i den social-liberala socialdemokratin, min starkaste kvarvarande rot är till Ernst Wigforrs som var en stor tänkare, tillika finansminister i det socialdemokratiska framväxande fokhemmet från tjugotalet fram till krigsslutetn omkring 1945. En annan rot är i den socialliberala demokratiska rörelsen, senare Folkpartiet de frisinnade, nu Liberalerna. Det var vännerna de färgsprakande Hjalmar Branting (s) och Karl Staaf (l) som ledde Sverige in i modern demokrati med allmän rösträtt. Som ung inspirerades jag av de unga liberalerna många från deras ungdomsförbund som var de som ledde arbetet för medborgarrättsfrågorna och mot kolonialism och imperialism. Även mycket av det tidiga miljöengagemanget kom därifrån Per Garthon var dess ordförande i slutet av 60-talet. När han lämnade Folkpartiet blev han först socialist och sedan en av grundarna till Miljöpartiet, som förutom sin ekologiska ideologi också har demokratiska och liberala rötter, fast fortfarande naiviteten som hos ett omoget ungdomsförbund. Från 30-talet till 60-talets början var dagens liberala Centerparti, folkrörelsepartiet Bondeförbundet som blev det social-liberala Socialdemokratiska partiets främsta bundsförvant att bygga folkhemmet och en utvecklad fördelningspolitoik. De var också tillsammans kärnan i den diplomatiskt geniala koalitionsregeringen under andra världskriget. Centerpartiet är idag det parti av de gamla, som bäst har lyckats inleda omställningen till det samhälle och den vetenskap och teknologi som nu växer fram. Där finns mycket kvar, men partiet har inte tappat sin kurs och sin balans. Avgörande blir hur de lyckas skapa en bild om ett bra framtida samhälle och med rimliga nåbara mål. Bygga på det friska och progressiva för att också kunna läka och utveckla även det dysfunktionella (inte grotta in sig i det sjuka och låta offerkoftornas destruktiva och masoschistiska konkurrens dominera). Hur skall hela landet leva?! Hur kan man föra en jysst och rättfärdig politik för både stockholmar och kramforsbor. Hur får man en läkare att flytta från Göteborg till Åmål? Hur effektivt använder den gamla maktapparaten folkets skattepengar. Vad gör alla offentliga administratörer egentligen? Vad gör man åt dysfunktionella handläggare som inte gör jobbet utan mest hindrar de som arbetar? Hur behåller och rekryterar man de allra bästa på alla områden? Öka successivt kraven på producenterna, behåll rimliga regler. Pausa drömmen om batteribilar och se vad forskning och uppfinning kan åstadkomma på området. Fokusera mer på normen för privatbilar. Sätt rimliga tak för motorstorlek och energi-åtgång, t.ex. inga nyproducerade motorer och fordon inom Sverige och EU som förbrukar mer än 0.5 liter bensin 2025. Motorer som klarar alternativa bränslen som biobränsle, etanol och metanol. Kräv dock att de senare är närproducerade och inte från t.ex. majsodlingar från skövlade regnskogar i Latinamerika eller palmolja från Asien. Sätt igång att hela Östersjön från nord till syd i samverkan med Finland (innan man måste döpa om det till Dödasjön...) Harmoni-liberalen Gripenstedt som tillsammans med den förste statsministern Louis de Geer, lade på 1860-talet grunden för att fattiglandet skulle bli ett företagsamt, industrialiserat välfärdsland. Trots att han trodde marknadskrafterna skulle balansera sig själva, så hävdada han bestämt att utbyggnaden av järnvägar skulle skötas av staten. Idag så behöver staten ta ett samlat grepp om spårtrafiken. Vi behöver också kunna sparka odugliga tjänstemän och administratörer på riktigt. Se till att chefsadministratörer kan sparkas av vilket skäl som helst (any time any reason) och får lämna uppdraget omedelbart med sex månaders lön. Är de bra hittar de nytt jobb annars får de omskola sig. Bättre det än att de startar en surdeg någon annanstans i organisanionen och samlar offerkoftor runt sig.

Populism? - hur kan man se på den stora vreden här och i övriga världen

Populism?

Populism anses vara en politisk tendens som polariserar folket visavi eliten. I USA verkar det finnas en större acceptans och t.o.m. popularitet för populism, jämfört med i Europa där fenomenet mer knyts till totalitära ideologier som fascism och kommunism. Europeiska debattörer hävdar ibland att vänsterpopulism är mer oskuldsfull kanske t.o.m. progressiv jämfört med högerpopulism. Sådana enögda perspektiv pekar på en populism som urholkar demokratin och rättssamhället och gynnar fascister och rasister. Då glöms den slags populism som gynnat anarkism, kommunism, annan aggressiv socialism, samt nya fenomen som islamism. Även det marxistiska klasskampsperspektivet har ofta populistiska inslag då den pekar ut överklassen, kapitalisterna som en ondskefull elit. Likadant med radikal feminism där ibland patriarkatet och t.o.m. män rent generellt blir fiender. Andra debattörer ser populismen som ett fenomen oberoende av en vänster-  högerskala. Populismen verkar inte heller uppstå av en slump utan då befolkningsgrupper hotas eller känner sig hotade. Det verkar främst vara ett fenomen inom det yrkesarbetande folket, ofta i kriser eller övergångsfaser vid ett vetenskapligt- och produktionsparadigmskiftet. Stora grupper som då är eller känner sig överkörda av utvecklingen. De kanske inte får det materiellt sämre, men deras utveckling stagnerar, inkomsterna står stilla och de uppfattar inte att några politiska företrädare för deras talan. Annars kan det handla om nedlagda industrier och andra företag med svårigheter för de avskedade att skaffa ny försörjning, ny anställning. Svårigheter att anpassa sig och t.ex. flytta dit arbetskraften behövs. Minns den norrländska reaktionen på 70-talet, efter årtionden av socialdemokratisk, hårt driven s.k. strukturrationalism - Vi flytt int. 40 år senare finns det parallellt med svårt avfolkade orter också tusentals familjer där ingen har haft en anställning på tre generationer och inkomsterna kommit från statliga och kommunala bidrag. Det kan också handla om yrkeskategorier, livsstilar och försörjningskällor med önskemål om att behålla både behålla traditionella metoder och förhållanden, men samtidigt ta del av samtida metoder och utveckling. Vi ser det också bland konstnärer som både behöver försörja sig och vara kreativa. För 100 år sedan och tidigare handlar det om rika och mäktiga mecenater eller komma från en välbärgad familj. Sedan uppstod en marknad där olika konstarter blev tillgängliga för var och en. Den demokratiska politiken började i Sverige att avsätta procent av kostnaden för nybyggnation för konstnärlig utsmyckning. Konstnären blev som ytterligare en hantverkskategori i den offentliga byggbranschen. Så protester från konstnärer mot förändringar kan ha populistiska inslag, men pga den låga andelen av befolkningen inte själv bli en massrörelse. Hitler var en krigsveteran och misslyckad konstnär som kanaliserade all sin frustration in i energin att skapa en tysk, rasistisk socialism. Vi ser också hur äldre tiders boskapsskötsel kolliderat med jordbruk, skogsbruk och ägandet av jord och fastighet. På Sicilien och andra ställen fanns och delvis finns motsättningen mellan fårägare å ena sidan,  visavi odlarna och jordägarna på den andra. Stängsel och staket blir ett hinder för att gränslöst driva boskap. Det uttrycks i den sicilianska ordspråket - med plogen kom skammen. Missnöjet hos får-skötarna har drivit dem till att kunna användas av maffian för att utföra våldsbrott. Ett annat exempel är renskötseln i Sverige som idag bedrivs industriellt. De några hundratusen renarna vallas inte längre till fots eller med skidor, utan med motorcyklar, fyrhjulingar, snöskotrar och helikoptrar, vilket medför en mycket större belastning på naturen än för ett hundra år sedan. Samtidigt är det en förutsättning för att bedriva en samtida rennäring som renägarna idag har en chans att försörja sig av. Ungefär halva landets yta uppfattas som renbetesområde. Det här leder till nya konflikter mellan renägarnas fri- och rättigheter respektive den övriga befolkningens motsvarande. Då renskötarna dessutom vanligtvis är samer så tillkommer de etniska aspekterna. Man kan i Norrland se populism på båda sidor. Etniska motsättningar behöver inte ta sig rasistiska uttryck, men tenderar att göra det i elakartade fall. Historien kan då användas på olika sätt, utan att granskas i relation till sin samtid. Hur mycket skiljer det sig mellan gruvägarnas behandling av gruvarbetarna i Bergsslagen, respektive i Lappland under 1600 och 1700-talet. Det finns andra konflikter i samhället t.ex. med och mellan subkulturer.
Det är ofta inte lätt att se skillnad mellan t.ex. populism och etablerandet av folkrörelser, fackföreningsrörelser och uppbyggnaden av politiska partier. Lokalt uppfattas det också olika. I Sverige med vår lågmälda, masochistiska, konsensus-kultur uppfattas gärna ett höjt debattklimat som oönskat och populistiskt. I det brittiska parlamentet finns en hög närvaro under debatterna och politikerna överröstar och skriker åt varandra. Efteråt kan de gå och ta a nice cup of tea. I den svenska riksdagen sitter ett dussin riksdagsledamöter sedan sitter talmannen och protokollförare - framför dem står en minister som skall svara på en av ledamöternas frågor - vilket de sällan gör - och ingen jäkel skriker åt dem att svara på frågan då för faan! Det sker en TV-sändning - ibland med politiska kommentatorer som försöker berätta för (de debila) TV-tittarna vad som egentligen sägs... :)

Den amerikanska populismen 
I mitten av 1800-talet (1840) startade en vredgad folklig rörelse i Texas, som kom att kallas populism. Den kom att påverka politiker och andra makthavare. På 1880-talet kom nästa våg i kriserna efter inbördeskriget och förändrade produktionsförhållanden, ny vetenskap och metoder. USA var en koloni som trängt undan och förtryckt ursprungsbefolkningen, men som befriade sig och skapade en federal republik, med en demokratisk konstitution. USA var också efter befrielsen ett slavsamhälle, där både afrikaner och européer hölls som slavar samt i slavliknande förhållanden. Det var ett samhälle med stark migration och konkurrens mellan olika kategorier och migranter. Bland migranterna förekom en stark utslagning och det var också en tendens att den senast anlända gruppen såsom svenskarna i Swede Hollow, Chicago hamnade längst ned. Ett ideologiskt sätt i USA att överbrygga detta var en enorm betoning av individen (ensam är stark) den enskildes förmåga att klara allt och aldrig ge upp. Det andra var betoningen av landet, nationen och flaggan - att vara amerikan. Under industrialiseringen av USA skedde motsvarande pendling mellan den nya utvecklingen, den nya produktionen och nya rikedomen. Det kom precis som i Sverige på 1920-30 -talet ett folkligt krav på fördelning. Ångkraften, järnvägen, telegrafen, telefoni, elektrifieringen, förbränningsmotorn. Varje del skapade spänningar i befolkningen, kriser och möjligheter. Den amerikanska kapitalismen med sin storfinans och sina storföretag började ta formen av oligarki vid förra sekelskiftet.  Botemedlet mot det kom bl.a. via Roosevelt och lagar mot karteller, truster och monopol. Det följdes också upp med nationella minilöner, dvs. oavsett enskilda arbetsgivare eller avtal mellan fackföreningar och arbetsgivare så fanns en miniminivå som inte fick underskridas. Den amerikanska populismen är utomparlamentarisk men har påverkat de politiska partierna dvs. Demokraterna och Republikanerna. I de interna konflikterna mellan urbefolkningen, slavarna och olika migranter, så löstes mycket av integrationen av sig själv. De europeiska migranterna och slavarna från Europa blandades och industriernas behov av arbetskraft styrde. I Sydstaterna som inte hängde med, pressades och stängdes ut av den industriella expansionen  i norr. Efter inbördeskriget löstes inte den krisen i Sydstatarna. Parallellt i Europa dök också den nya ideologin, rasismen upp. All forskning under 1900-talet har visat att som art och ras av människoaporna är vi Homo Sapiens väldigt genetiskt lika. Fast på 1800-talets upptäckt av evolutionen så blandades det med allehanda fördomar till den väldigt inflytelserika rasismen som i sin hittills värsta form gav ideologisk grund för hitlerismens förintelse av judar. I USA kom rasismen mer att äta sig in i den amerikanska mentaliteten. Man talade om folkgrupper som raser. I passen ingår fortfarande uppgifter om ras, inte bara en neutral information om längd, ögonfärg etc. I Sydstaterna används rasismen för att förtrycka den färgade, svarta befolkningen varav mångas förfäder tagits som slavar. Det har påverkat de medborgerliga fri- och rättigheterna för alla. Det har också påverkat hur man rangordnar USA som demokrati t.ex. på Economists lista. USA ses inte som en fullvärdig demokrati, utan en demokrati med brister. Under en trettioårs period har också lagarna mot monopol, kartellbildningar underminerats och statliga stödsystem till de största bolagen bildats. Det tidigare förbudet för storföretag att skänka bidrag till politiker och politiska partier har avskaffats. Det har lett till att besluten i parlamenten, samt av presidenten inte skiljer sig ifrån om förslaget har ett folkligt stöd på 90% eller på 10%. Samtidigt har lönerna stått stilla under lika lång, men den enorma ökningen av värden och vinster koncentreras till en alltmer krympande kapitalistisk elit. I USA betecknas det som i Sverige skulle vara LO-arbetare och TCO-tjänstemän som medelklass. Den amerikanska medelklassen har pressats hårt. 2008 i samband med kraschen på Wall Street för banken, Leman bros. så uppstod nya populistiska rörelser dels Occupy Wall Str. men med liknande vrede mot samma företeelse också Tea Party- rörelsen. Populismen är en företeelsen grundad på de vanliga människornas upplevelse av att utsättas för angrepp och orättvisa. Alla protester och allt folkligt politiskt motstånd är inte populism. Det kan handla om allt från fredsrörelse till att stoppa ett enstaka politiskt beslut för att värna något i närmiljön. Populismen i sig är varken höger eller vänster. Den kan skilja sig i uttryck t.ex. om den finns inom en amerikansk katolsk befolkningen, eller en protestantisk, vill kalla sig liberal, konservativ eller socialistisk. Ibland kan den te sig anarkistisk med direkt demokrati och i andra fall sökande efter en messias eller stark man (kvinna)
USA har även efter de svåraste kriserna inte hemfallit åt totalitära lösningar så som man gjort i t.ex. Europa med fascism, nationalsocialism och kommunism. USA hade efter befrielsen från kolonialmakten England inte heller någon reaktionär kungamakt och jordägande adel att tampas med. Deras imperialism och utrikespolitik är ett annat kapitel.
Robert Reisch som var Bill Clintons arbetsmarknadsminister, men som sedan avgick för att han officiellt ville återvända till hemstaten. Han utkämpade en strid med Clintons finansminister Rubin, som han i stort förlorade. Reich ville behålla en del tidigare reglering av kapitalet och inte släppa fri och göra undantag för den ena branschen efter den andra - läkemedels och annan sjukvårdsindustri fick föra rena monopol- och kartellpolitiken som ledde till att USA har den högsta vårdkostnaden i världen per capita. De statliga sjukhusen får t.ex. inte ens förhandla för att få ned inköpskostnaden. Stora delar av befolkningen saknar sjukvårdsförsäkring eller är underförsäkrade. Det kan innebära att de vid en cancerdiagnos inte kan köpa cytostatika för tusentals dollar per månad, utan att skuldsätta sig (och sitt ev. dödsbo)...
Robert Reisch har nu skrivit en bok om hur vi kan rädda kapitalismen - Saving Capitalism. Han turnerar också oavbrutet runt i USA föreläser, bjuder in till möten och intervjuar alla. Vi ser i världen att det enda ekonomiska systemet som utvecklats de senaste 150 åren är kapitalism. Den finns i demokratier av olika kvalitet, den finns i auktoritära, fascistiska, såväl som kommunistiska samhällen, nationer och stater. Hur ser en rimlig reglering av kapitalismen ut. Hur ser en rimlig och hållbar fördelning av resurserna ut.

Den europeiska populismen
Synen på populism i Europa skiljer sig från i USA. Förmodligen för att de extrema kriserna mitt i Europa gav de reaktionära, orättfärdiga krigen 1870, 1914 och 1939. Då oheliga allianser mellan konkurrerande kungahus, kejsardömen, kolonimakter, övermogen nationalism och oreglerad krigsmakt drabbade samman i fruktansvärda blodbad. Dessa extrema trauman på både individuell och social nivå gav både populism, parallellt med kampen för liberal demokrati, folkrörelse och arbetarrörelse. Efter första världskriget var det främst de totalitära rörelserna som kunde profitera på detta. Bolsjevikerna i Ryssland kunde ta makten från tsaren och sedan slakta sina konkurrenter som Socialrevolutionärerna för att forma det kommunistiska Sovjetunionen. I Italien återvände den tidigare socialrevolutionären Mussolini och gav ett auktoritärt ansikte på den italienska populismen, den starke ledare. Precis som den ryske ledaren Lenin tyckte han inte man kunde vänta på folket utan han och avantgardet skulle ta dess ledning. 1922 efter marschen mot Rom tog han och det han nu kallade fascismen makten över Italien. En stenhård auktoritär regim. Han behåll dock idéer från socialrevolutionärer och socialister om korporativa råd på företagen mellan ägare och fackföreningar. Hade också tankar om en slags folkhem. Det gjorde honom positiv till den svenska socialdemokratin. Vilket bl.a. medförde att han sålde fyra jagare, en del andra fartyg och flygplan till den svenska regeringen som hade nedrustat och nu var desperata i att kunna bygga upp sin försvarsförmåga under den andra delen av 30-talet. I Tyskland gav den tidigare tragedin, krigsskulder som inte påverkade den gamla eliten utan medförde misär och hungersnöd för befolkningen - de begripliga populistiska stämningarna fångades upp av Hitlers nationalsocialister, vilket gav en seger i parlamentsvalet 1933. Ännu en stark man vann. Hitler vann ett demokratiskt val, sedan avskaffade han demokratin och satte världen i brand. I Västeuropa har populismen kommit att förknippats med nazismen och fascismen. Kommunisterna och radikala socialister har i stort kommit billigt undan i detta sammanhang. De marxistiska debattörerna och teoretikerna har också varit snabba med att definiera populistiska fenomen som fascistiska eller rasistiska. De har blandat ihop att den efter kriget krossade fascismen och nazismen var desperata att försöka gömma sig bakom populism, respektive populismen i sig. Att de försökte gömma sig är begripligt - de som viftat med nazistflaggor 1946 hade riskerat bli fullständigt sönderslagna och dumpade på närmaste dynghög. I Europa idag är det viktigt att skilja på spontana och begripliga populistiska reaktioner respektive de som har djupa rötter i gamla eller nya totalitära rörelser, såsom kommunism, nationalsocialism, fascism och islamism. Inget samarbete, eller någon dialog med sådana organisationer som mycket väl kunde förbjudas. Där kan på sin höjd finnas undantag vid krig eller ockupation där det ibland kan vara nödvändigt att samverka med fiendens fiende. Vanliga populistiska fenomen avspeglar dock ofta något som finns i befolkningen och de politiska partierna och ledande politiker bör lyssna på. Hur nära USA befinner sig de senaste årens regeringar och riksdag. Hur viktigt tycker vi i Sverige det är om 75% av befolkningen är för eller emot ett riksdagsbeslut, eller ett regeringsbeslut. Skulle socialdemokratin låta alla sina medlemmar delta i en landsomfattande omröstning beträffande en regeringskoalition såsom deras partivänner i Tyskland nyligen gjorde (2018)...
En summerande fråga är hur det demokratiska samhället i Sverige och Västeuropa kan använda sig av populistiska fenomen och rörelser som (äkta eller falska) signaler över att det kan finnas politiska aspekter som etablerade politiska partier, etablerade fackföreningar och folkrörelser har missat. Med Europas blodiga historia och de spår de satt genom kommunism, fascism och nationalsocialism (rasism) så har utomparlamentariska och ibland parlamentariska missnöjesyttringar mot "eliten" och "makten" ofta avfärdats eller uppfattats ha en totalitär agenda. Ett intryck är att det underlättar för den extrema (totalitära) delen av s.k. höger respektive vänster att fånga upp missnöjet för att föra in det i sin egen agenda. Ett annat intryck är att den sänkta bildningsnivån i befolkningen försvårar de enskildas möjlighet att göra rimliga bedömningar hur politiken fungerar. Några håller på sina partier som på fotbollsklubbar, eller favoritbilar oavsett. Andra bryr sig inte om utan tar ställning utifrån sin plånbok eller det aktuella opinionsläget. I den partipolitiska inre diskussionen om vad som händer i ett samhälle är medlemmarna viktiga sensorer - de lyssnar och hör samt delar vardag med andra. I en genomsnittlig kommun i landet finns omkring 40.000 invånare - i den kommunen kanske ett av de etablerade riksdagspartierna har ett drygt hundratal medlemmar förutom de som har anställning i eller genom partiet. Förr talade man om att lyssna på gräsrötterna, dvs. lyssna på de vanliga och många människorna, men också de udda.

Nya Karolinska - storlandstingets Poltava, kalabalik i Bender och dödsmarsch

 Carolus Rex

En rimligt perspektiv i Erik Bergs reflektioner över Nya Karolinska. Superhybris som verkat som crack och metamfetamin på landstingets narcissistiska elit - det botas inte med lite Concerta Det har funnits tidigare misstag av samma slag. Precis då denna i grunden dysfunktionella organisation, storlandstinget (som nu börjas döpas om till region) infördes 1971 har liknande tänkande funnits, då parallellt med Hjalmar Mehr och sossarnas skövlande av Stockholms innerstad. Projekteringen av de då två nya storsjukhusen (Huddinge sjukhus och Enskededalens) led av liknande slags elefantsjuka. Fem i tolv tvingades man inse det och Enskededalen stoppades med en projekteringsförlust på omkring 100 miljoner. Huddinge fick många problem inledningsvis men förbättrades successivt av alla engagerade anställda. Ett annat sjukhus som drabbades av pop-ideologi och management-flum "lean-hospital", var ALB som avsåg att i bantade lokaler ersätta två barnsjukhus S:t Göran och KS. Strax före invigningen 1997 bestämde sig landstinget att också lägga ned Danderyds barnklinik och slänga in det i ALB-lokalerna. Den trångbodda tappra personalen slet som djur för att klara vården och rädda barnen. Nästa idioti (från sossarna nu och deras politruker) var att till miljardkostnader slå ihop Huddinge sjukhus med Karolinska. Välfungerande kliniker med olika slags forskning och kliniska metoder slogs sönder och samman - tvingades in i en för liten sko (som Askungens systrar) forskare och klinikchefer fick slåss om sina tjänster och osämja spreds. Barnens sjukhus i Huddinge slogs samman med ALB. De nya sektionscheferna (för t.ex. gastro) fick pendla mellan Solna och Huddinge. Likaså en del andra tjänster. Mitt i denna byråkratiska hybris projekterades Nya Karolinska. Redan byggstarten var illavarslande. Då kronprinsessan talade och den första sprängningen skulle ske klarade man inte ens av att göra det på ett säkert sätt utan sprängstenar slungades tiotals meter upp i luften inte alltför långt bakom kungligheterna... Visst hade projektgrupperna tillgång till praktiker, men man visste inte hur de skulle användas. En av sektionscheferna (motsvarande klinikchef) kallades till ett möte för att bestämma placering av stickkontakter i en lokal man inte ens bestämt om barnsjukhuset skulle använda. Vi har också exemplet om hur barnpsykiatrin slogs sönder och samman 2001 - fem kliniker blev en. Kompetensbaserade verksamheter som tagit årtionden att skapa lades ned. En s.k. divisionschef för hela BUP i Storstockholm som värvats utifrån förstod aningslöst inte vad den skulle användas till. Samma mekaniska syn på sjukvård, medicin och människor fanns bakom. Idag skriker samhället efter den barnpsykiatri som slängdes i sjön och inte kan återskapas inom det närmaste årtiondet. Istället har ofta privata företag fått spelrum att sälja diagnosutredningar till skola och kommuner. En del läkare, barnpsykiatrer fick t.o.m. yrkesförbud i länet för de passade inte längre in. Enligt en av läkarförbundets representanter hade ett 50-tal högspecialiserade barnpsykiatrer lämnat Stockholms län omkring 2010. Landstingen klarar inte att driva och planera högspecialiserad sjukvård. Moderaterna hade förstått det innan fru Rheinfeldt blev sugen på landstingskarriär och nu verkar de ha tagit över betong-sossarnas gamla roll och sitter i skiten. Sedan 1971 har SLL missbrukat de sjukvårdsanställda som fram tills nu fått allt sämre löner i de kvinnodominerade yrkena. Rekryteringen har därmed blivit katastrofal - nu har man i några år desperat strött ut löneökningar lite hipp som happ utan metod - man har dock lika lite som i skolan, eller inom polisen i grunden gjort något för att trygga försörjningen av kompetenta anställda vare sig på två eller tjugo års sikt. Det påminner om de naivt upphandlade helikopterprojekten, eller om Kommunals lyxkrog på Odengatan. Smarta företagare med framtidsforskare i spetsen slår blå dunster i ögonen på naiva politiker och politiska administratörer, som oreglerat köper det storslagna som passar en narcissistisk elit - och där finns inget barn som kan utbrista att kejsaren saknar kläder - och inga åskådare som i tid kan se den bleka kroppen... Det bidde en gigantisk och väldigt dyr tumme. Undrar vad Astrid Lindgren skulle ha skrivit om detta?

Den narcissistiska eliten, vår demokrati och frihet (ett utkast)

Igår kom tidskriften Axess februarinummer 2018. Fantastiskt bra. Ett tema är robotsamhället - hur beroende kommer vi människor att bli av robotar? Stefan Fölster reflekterar och jämför med Iphone och andra smartphones - redan nu är AI på 50 Iq tillgänglig (Ifånens Siri ligger på ca. 25 Iq) Om du sedan har en robot som avläser dig, svarar på dina vanor och behov, kanske gör dina val åt dig med belönande support: bra val!!! ... Behövs något mer? Demokratin då? - som Siri svarar på frågan - allt finns i molnet :) I numret lyfter Svante Nordin upp min favorit-filosof från senare delen av 1900-talet Christopher Lasch, som började med att analysera samtidens kulturella tendens i boken Den narcissistiska kulturen med sinnebilden av människan på disco - dancing by myself... - ensam i grupp. Hans sista bok som publicerades strax efter hans död 1995 fokuserade på eliten och hur den under 1900-talet bytt dygden att återföra sin framgång till samhället, kulturen och nationen. Den har ersatts av ett narcissistiskt projekt att konsumera, vara snygg, lycklig och framgångsrik. Ha de rätta åsikterna. Idealen av den extrema eliten, enstaka på miljonen smittar av sig på skikten närmast under. Lasch utgår i första hand från USA, men med tanken att motsvarande fenomen fanns i Europa. Min intention är att granska dagens Sverige och vår geopolitiska situation, samt globala kulturella tendens utifrån Lasch. Han var en filosofisk analytiker av sin tid, kultur och mentalitet. Min tanke blir mer handlingsfilosofisk och politiskt lösningsfokuserad. Om kapitalet blivit rotlöst och demokratiskt ignorant neo-kapitalismen driver både demokratier och diktaturer. Dess överbyggnad och administratörer utgörs av en intelligentia som traskar patrullo och identifierar sig med en spolformad ytlig narcissism. Terminologin har den tagit över från den tidigare medborgarrättsrörelsen, fredsrörelsen och miljörörelsen m.fl. De delar av befolkningen som förlorat på neokapitalismen och eliternas narcissism avslöjar dem ofta och har en frontstage-tolkning av det som sägs som kan uppfattas populistisk och ibland är det. I socialantropologin talas om fenomenet backstage dvs. en person gör i situation A ett yttrande som där gynnar denne men i situation B yttrar något helt annat. På 70-talet studerade man vid SU vad unga stökiga personer sa då de besökte sin socialsekreterare. Sedan fanns det också en forskare som avlyssnade vad de yttrade till sina vänner utanför socialkontoret, vilket ofta var något helt annat. Frontstage C skulle då vara hur t.ex. olika slags åskådare, lyssnare och TV-tittare tolkar den en politiker säger från sin scen eller talarstol, samt om en reporter ställer relevanta frågor. Här har vi t.ex. skämten om de Sovjetiska ledarnas löften till folket på 1:a maj. Om fem år skall varje medborgare ha en egen bil - smattrande applåder - talaren tar ny sats och om femton år skall varje medborgare ha en egen helikopter - en åhörare (Svejk) frågar spontant - men kamrat varför skall alla ha helikopter - jo tänk dig att du är i Moskva och det finns kött och potatis i Volgograd... :) Nu förs sådana resonemang på nätet, pubar och arbetsplatser i hela västvärlden. Hur kan rimliga regler skapas för neo-kapitalismen. Analyserar man den narcissistiska kulturen djupare - hur kan man differentiera mellan den eventuellt positiva narcissismen respektive den patologiska. Likaså i den globala kapitalismen. Vilka positiva sidor finns i den narcissistiska eliten och want to be-medelklassen? Vad består den största risken i?

Sverige - kombinationen mellan elitens narcissism och en masochistisk kultur
Sverige skiljer sig från omvärlden genom sin masochistiska kultur. Den tar en del av det självplågande perspektivet i kristendomen, samt offermentaliteten i större omfattning. Trots att den traditionella gudstron närmast försvunnit verkar var och varannan svensk vara beredd att bli uppspikad på korset. Det verkar i stora grupper saknas en naturlig självbevarelsedrift. Vi saknar erfarenhet av att direkt ha drabbats av krig i 200 år. Jämför med Finland som drabbats fem krig på sitt territorium mellan 1918 - 1945. Det finns också en historisk mentalitet av skuld och skam av att vi klarade oss då andra drabbades av krig och förföljelse. Så om vi kombinerar de två begreppen narcissistisk- respektive masochistisk kultur och använder diskotek-metaforen så ser vi i Sverige en offerkofta i hörnet på diskot som dansar för sig själv - fortfarande lite som i Robyns låt Dancing by myselt - dvs. den övergivne Baby puts herself in the corner - dansar och klagar... Den andra sidan av masochismen är sadismen. Dels så provocerar den fram sadistiska reaktioner och sadister. (slå mig sa masochisten - nej sa sadisten) Även inom masochisten och den masochistiska kulturen lurar destruktiva sadistiska reaktioner och krafter.

 Den rotlösa och narcissistiska eliten

Eliterna blir alltmer elitistiska och globalt svävande, precis som kapitalet som rör sig fiktivt över alla gränser i casino-ekonomierna. Värden som skapas av att någon (individ, företag eller stat) erhåller ett lån. Neo-kapitalismen som är betydligt mer oreglerad än den traditionella med gamla tiders marknad, med finanser baserad på guldfot, råvaror, tillverkningsindustri, transporter, försäljning. Förr gick 10% av ett företags vinst till ägarna, aktieägarna - nu går ofta 90% till dem. (återfinns i kapital-molnet). Elitens delar kan också snabbt raderas som t.ex. Lehman Bros. 1800-talets harmoniliberalism som trodde att marknaden reglerar sig själv visade sig ha fel - den behöver grundläggande spelregler. Vi lever i kapitalismens tidevarv sedan 1800-talet och under överskådlig framtid. Alla världens länder är idag kapitalistiska. Kapitalismen kan anpassas till både demokratiska länder som till auktoritära diktaturer. Den förekom i forna Sovjetunionen och dagens Kina som statskapitalism. Den har medfört det bästa samhälle för flertalet, som någonsin funnits, men också det förmodligen farligaste. I Sverige tog för 150 år sedan företagsbyggandet och vårt moderna välfärdssamhälle en väldig fart. Bygget leddes av liberalerna. 30-talets socialdemokrater (och centern) löste sedan uppgiften att fördela den nya rikedomen till hela folket och fick näringslivet med sig. På företagsnivå matchade ägarna och arbetarna varandra (de lämnade den gamla reaktionära kungahus-högern bakom sig). Företagarna var just företagsamma och yrkesarbetarnas ideal var yrkesstolthet, ett ideal att vara flitiga, nyfikna och vetgiriga. Det fanns en stor begåvningsreserv. Företagsledare och fackföreningsledare möttes ofta med ömsesidig respekt. Dagens neo-kapitalism matchas av nyliberalismen som motsvarar 1800-talets harmoniliberalism och med liknande brister. Folkrörelserna inkl. arbetarrörelsen finns inte att känna igen. Ledarna tillhör den narcissistiska eliten och försöker efterlikna deras ideal - tänk Kommunals lyxkrog. De är också lika lena i munnen som Tusk, Bill Gates och vet vad de skall svara och hur de kommer undan och vill vara coola. Idealen för arbetare och anställda är inte längre yrkeskunnande, eller hårt arbete. Det som fokuseras nu är allt annat, rätt attribut, intryckskontroll, offerkofta, eller att vara dysfunktionell. Utgångspunkten är inte heller att vi alla är födda jämlika, alla vuxna har samma rösträtt och alla medborgare tillerkänns medborgerliga fri- och rättigheter. I grundlagen försöker man nu byta ut begreppet medborgare till det flummiga "var och en" , vilken gör sig bra i molnet - det är ju annars bara nåt på ett papper. I stället gäller en ökad finfördelning av identiteter där alla skall ha förstfödslorätt utifrån en historisk diskriminering, faktisk eller falsk. Nu handlar det att ta från de stora grupperna som barn, grundskolans elever, ålderspensionärer och riktigt gamla, de svårast handikappade och svårast sjuka för att strö resurser avsedda för dem på små och udda identitetsgrupper. Det handlar om mentalitet. Till det kommer också den nya breda folkvandringen, där ett fåtal Geneveflyktingar, de genuint asylsökande blandas med annan migration. Kring detta fenomen uppstår ett skymningssamhälle med ett nytt slaveri vi inte sett tidigare i Sverige på 700 år. Elitens lösning är att fly ansvar genom att säga nåt avväpnande eller röra sig som i en pist. Där det skaver mellan grupper medborgare, eller världsmedborgare sprejar man lite balsamplåster. Ur detta föds protester, ärlig höger- respektive ärlig vänsterpopulism som pekar på faktiska problem men ur olika perspektiv. Där föds också de mer extrema och radikala, totalitära neo-fascistiska, neo-nazistiska, neo-kommunistiska, neo-anarkistiska och islamistiska fenomenen. Eftersom samma värderingsskifte också färgat av sig inom rättsväsendet, försvaret, arbetsförmedlingen och försäkringskassan så får medborgarna ut alldeles för lite av sin skattepengar. Delar av politiken löser det med mer av samma metod, mer skattepengar till det dysfunktionella. Ingen tar itu med de odugliga och dysfunktionella, dvs. som inte gör sitt jobb, vilket kan vara en tredjedel av de offentligt anställa.. I kulturen är de den nya normen, inte minst bland de normkritiska. Eliten märker inget för de känner sig inte bundna - de har andra lösningar - ungefär som riksdagens avtal med Sofiahemmet. När man nu konstaterar att totalförvaret monterats ned bekymrar det inte eliten i våra större innerstäder. Passar det inte kan man flytta till Kanada, eller Australien... Att vårt grannland Finland fick utkämpa fem krig på 37 år under 1900-talet. Att broderfolket ingermanlänningarna deporterades och till 90% utplånades skulle aldrig kunna hända på Söder, Kungsholmen eller Östermalm? Sånt finns bara på TV, eller i spännande videoclips. Pussy Riot kan känna sig trygga här, där det inte kommer att finnas hemska män med oxpiskor? Vi har nu sett hur stora fredliga, välmående städer som Beirut i Libanon, Sarajevo på Balkan, Bagdad, Homsk, Raqua, Syrien, eller Libyen först tagits av en politisk identitetsgrupp och sedan bombats sönder och samman av Ryssland eller USA, i samarbete eller konkurrens. I ett proxykrig skulle det kunna hända Luleå, Sundsvall, Visby, Karlskrona eller Stockholm. 1000 gerillakrigare (stödda av Ryssland?) skulle kunna ta en stad eller delar av - som sedan bombas sönder av USA (Nato). Eller att Ryssland fruktar att Natos kärnvapenbestyckade bombplan skall placeras på Kallax och bombar ut Luleå, vilket inte vore märkligare än det som skedde i Georgien, på Krim, eller i Syrien. Är det någon I Sverige som minns att det förra Krimkriget på 1800-talet började vid Svarta havet och fortsatte i Östersjön med Gotland som flottbas... Sverige bör vara fredligt och välbeväpnat, ha en klok diplomati och bra handel. Ingen lyssnar på ett land som inte kan värna sig. En mus som ryter lockar bara katten. 

Från det allmänna till det särskilda. Hur kan man se denna allmänna globala, eller åtminstone västliga tendens i Sverige och geopolitiskt närområde?

 kronorTill den svenska narcissistiska eliten och den svenska ömsom narcissistiska, ömsom masochistiska kulturen. Lasch använde en psykoanalytisk modell och begreppsapparat för att undersöka, förstå och tolka sin samtid och de fenomen han mötte för 40 år sedan. Därefter granskade han och såg en motsvarande tendens inom makteliten och dess konsekvenser. Politiskt gick han också från sin bakgrund inom vänstern (medborgarrättskampen i USA och motståndet mot Vietnamkriget) till att förstå och i viss mån sympatisera med de populistiska protesterna mot maktelitens narcissism och ihåliga s.k. politiska korrekthet - det gällde där att säga rätt saker, inte göra det rätta, alltså ha en idealistisk, moralisk syn på att säga det goda fast inte att då konsekvent göra det rätta. Det här var före Lasch död 1995. Han blev ingen populist. Idag fortsätter den tendens han analyserade i mycket förvärrats och blivit än rotlösare. Samtidigt kan man stämma av även med Roslings beskrivning som visar att globalt har de flesta fattiga lyfts ur fattigdom och att när det gäller grundläggande behov har mänskligheten det bättre än någonsin. Parallellt med att Lasch utvecklade sin teori om den narcissistiska kulturen skedde också en utveckling av begreppen bland de ledande psykoanalytikerna i USA som t.ex. Masterson, Kohout och Kernberg. Den senare kom att skilja mellan en positiv narcissism respektive en elakartad. Det kan finnas något gott i en självuppskattning, att bespegla sig själv, självkärlek, men till en viss gräns. Det får inte skada eller allvarligt störa vare sig den egna personen eller andra. Den patologiska narcissismen är hänsynslös. En försiktig tolkningsmall över eliten skulle ge att den lokala eliten och den lokala kapitalismen var i huvudsak nationella fenomen där det fanns en symbios mellan t.ex. de äldre bröderna Wallenberg och Sverige. Familjen hade från beslutet om näringsfrihet 1864 utvecklats ur den svenska myllan. De arbetade i sitt anletes svett dygnet runt året runt. De och deras kultur var lika anonyma och grå som den gängse gråsossen.  I Saltsjöbadsanda kunde man reglera och fördela det skapade mervärdet i linje med ett tryggt folkhem. Nu har vi både en ekonomisk och politisk elit som är mer rotlös och narcissistisk. Tyvärr så gröper de senaste decenniernas in i myndigheterna och välfärdssystemen. Kunskapssamhället verkar ha stått på sin topp under 70-talet då grundskolan och det nya gymnasiet nyligen genomförts. Så länge de födda på 40- och 50-talet funnits och finns i arbetskraften på olika nivåer har det gått att parera för de uppkomna bristerna. Den generationen är stor och de började arbeta senast vid 20 års ålder. Stiliserat beskrivet: Den senaste generationen ut på arbetsmarknaden har haft tendensen att börja med tio års ungdomspension och sedan börja arbeta närmare 30-års åldern, samtidigt som en stor del av dem kommit på att de inte är arbetsdugliga och borde fortsätta få statspension. Sedan klagar man över att deras pensionsålder måste ökas med ett par år. Med migrationen har en parallell utveckling skett. Efter kriget och några årtionden framåt kom allra de dugligaste från t.ex. Finland, Italien, Jugoslavien och Grekland. De gick direkt in i industrin och arbetade från första dagen. Många kvinnor började i vården. De försörjde också med råge kostnaderna för flyktingar, asylsökande eller ev. asociala landsmän. Idag har vi också ett stort behov av konstruktiv arbetskraftsinvandring vilket haltar fram. Samtidigt har vårt perspektiv skiftat från ömsesidig solidaritet med de som kommer till att likna de religiösa välgörenhets hennen som Strindbergs snickare i Röda rummet mötte på sin tid. Alltså en mycket ytlig syn på vilka som är mest utsatta i världen och hur Sverige bäst hjälper dem. Sedan betraktar delar av eliten dem som små, svaga och hjälplösa - ungefär som 1800-talets missionärer betraktade de stackars infödingarna i Asien och Afrika. Så nu dröjer det 7-8 år innan en majoritet av de asylsökande kommer in på den reguljära arbetsmarknaden. Precis som vid helikopteraffären så tror de narcissistiska beslutsfattarna att det räcker med en påse skattepengar och ett välvilligt beslut så är allt löst. Kan man bota detta, eller är nästa fas den autistiska kulturen och eliten? Inte bara självupptagna utan ingen identifikationsförmåga, inkännande-förmåga eller avläsningsförmåga - alla i sin egen isolerade identitets-ö specialiserade i sitt egna utsnitt av universum.