Populism?
Populism anses vara en politisk tendens som polariserar folket visavi eliten. I USA verkar det finnas en större acceptans och t.o.m. popularitet för populism, jämfört med i Europa där fenomenet mer knyts till totalitära ideologier som fascism och kommunism. Europeiska debattörer hävdar ibland att vänsterpopulism är mer oskuldsfull kanske t.o.m. progressiv jämfört med högerpopulism. Sådana enögda perspektiv pekar på en populism som urholkar demokratin och rättssamhället och gynnar fascister och rasister. Då glöms den slags populism som gynnat anarkism, kommunism, annan aggressiv socialism, samt nya fenomen som islamism. Även det marxistiska klasskampsperspektivet har ofta populistiska inslag då den pekar ut överklassen, kapitalisterna som en ondskefull elit. Likadant med radikal feminism där ibland patriarkatet och t.o.m. män rent generellt blir fiender. Andra debattörer ser populismen som ett fenomen oberoende av en vänster- högerskala. Populismen verkar inte heller uppstå av en slump utan då befolkningsgrupper hotas eller känner sig hotade. Det verkar främst vara ett fenomen inom det yrkesarbetande folket, ofta i kriser eller övergångsfaser vid ett vetenskapligt- och produktionsparadigmskiftet. Stora grupper som då är eller känner sig överkörda av utvecklingen. De kanske inte får det materiellt sämre, men deras utveckling stagnerar, inkomsterna står stilla och de uppfattar inte att några politiska företrädare för deras talan. Annars kan det handla om nedlagda industrier och andra företag med svårigheter för de avskedade att skaffa ny försörjning, ny anställning. Svårigheter att anpassa sig och t.ex. flytta dit arbetskraften behövs. Minns den norrländska reaktionen på 70-talet, efter årtionden av socialdemokratisk, hårt driven s.k. strukturrationalism - Vi flytt int. 40 år senare finns det parallellt med svårt avfolkade orter också tusentals familjer där ingen har haft en anställning på tre generationer och inkomsterna kommit från statliga och kommunala bidrag. Det kan också handla om yrkeskategorier, livsstilar och försörjningskällor med önskemål om att behålla både behålla traditionella metoder och förhållanden, men samtidigt ta del av samtida metoder och utveckling. Vi ser det också bland konstnärer som både behöver försörja sig och vara kreativa. För 100 år sedan och tidigare handlar det om rika och mäktiga mecenater eller komma från en välbärgad familj. Sedan uppstod en marknad där olika konstarter blev tillgängliga för var och en. Den demokratiska politiken började i Sverige att avsätta procent av kostnaden för nybyggnation för konstnärlig utsmyckning. Konstnären blev som ytterligare en hantverkskategori i den offentliga byggbranschen. Så protester från konstnärer mot förändringar kan ha populistiska inslag, men pga den låga andelen av befolkningen inte själv bli en massrörelse. Hitler var en krigsveteran och misslyckad konstnär som kanaliserade all sin frustration in i energin att skapa en tysk, rasistisk socialism. Vi ser också hur äldre tiders boskapsskötsel kolliderat med jordbruk, skogsbruk och ägandet av jord och fastighet. På Sicilien och andra ställen fanns och delvis finns motsättningen mellan fårägare å ena sidan, visavi odlarna och jordägarna på den andra. Stängsel och staket blir ett hinder för att gränslöst driva boskap. Det uttrycks i den sicilianska ordspråket - med plogen kom skammen. Missnöjet hos får-skötarna har drivit dem till att kunna användas av maffian för att utföra våldsbrott. Ett annat exempel är renskötseln i Sverige som idag bedrivs industriellt. De några hundratusen renarna vallas inte längre till fots eller med skidor, utan med motorcyklar, fyrhjulingar, snöskotrar och helikoptrar, vilket medför en mycket större belastning på naturen än för ett hundra år sedan. Samtidigt är det en förutsättning för att bedriva en samtida rennäring som renägarna idag har en chans att försörja sig av. Ungefär halva landets yta uppfattas som renbetesområde. Det här leder till nya konflikter mellan renägarnas fri- och rättigheter respektive den övriga befolkningens motsvarande. Då renskötarna dessutom vanligtvis är samer så tillkommer de etniska aspekterna. Man kan i Norrland se populism på båda sidor. Etniska motsättningar behöver inte ta sig rasistiska uttryck, men tenderar att göra det i elakartade fall. Historien kan då användas på olika sätt, utan att granskas i relation till sin samtid. Hur mycket skiljer det sig mellan gruvägarnas behandling av gruvarbetarna i Bergsslagen, respektive i Lappland under 1600 och 1700-talet. Det finns andra konflikter i samhället t.ex. med och mellan subkulturer.Det är ofta inte lätt att se skillnad mellan t.ex. populism och etablerandet av folkrörelser, fackföreningsrörelser och uppbyggnaden av politiska partier. Lokalt uppfattas det också olika. I Sverige med vår lågmälda, masochistiska, konsensus-kultur uppfattas gärna ett höjt debattklimat som oönskat och populistiskt. I det brittiska parlamentet finns en hög närvaro under debatterna och politikerna överröstar och skriker åt varandra. Efteråt kan de gå och ta a nice cup of tea. I den svenska riksdagen sitter ett dussin riksdagsledamöter sedan sitter talmannen och protokollförare - framför dem står en minister som skall svara på en av ledamöternas frågor - vilket de sällan gör - och ingen jäkel skriker åt dem att svara på frågan då för faan! Det sker en TV-sändning - ibland med politiska kommentatorer som försöker berätta för (de debila) TV-tittarna vad som egentligen sägs... :)
Den amerikanska populismen
I mitten av 1800-talet (1840) startade en vredgad folklig rörelse i Texas, som kom att kallas populism. Den kom att påverka politiker och andra makthavare. På 1880-talet kom nästa våg i kriserna efter inbördeskriget och förändrade produktionsförhållanden, ny vetenskap och metoder. USA var en koloni som trängt undan och förtryckt ursprungsbefolkningen, men som befriade sig och skapade en federal republik, med en demokratisk konstitution. USA var också efter befrielsen ett slavsamhälle, där både afrikaner och européer hölls som slavar samt i slavliknande förhållanden. Det var ett samhälle med stark migration och konkurrens mellan olika kategorier och migranter. Bland migranterna förekom en stark utslagning och det var också en tendens att den senast anlända gruppen såsom svenskarna i Swede Hollow, Chicago hamnade längst ned. Ett ideologiskt sätt i USA att överbrygga detta var en enorm betoning av individen (ensam är stark) den enskildes förmåga att klara allt och aldrig ge upp. Det andra var betoningen av landet, nationen och flaggan - att vara amerikan. Under industrialiseringen av USA skedde motsvarande pendling mellan den nya utvecklingen, den nya produktionen och nya rikedomen. Det kom precis som i Sverige på 1920-30 -talet ett folkligt krav på fördelning. Ångkraften, järnvägen, telegrafen, telefoni, elektrifieringen, förbränningsmotorn. Varje del skapade spänningar i befolkningen, kriser och möjligheter. Den amerikanska kapitalismen med sin storfinans och sina storföretag började ta formen av oligarki vid förra sekelskiftet. Botemedlet mot det kom bl.a. via Roosevelt och lagar mot karteller, truster och monopol. Det följdes också upp med nationella minilöner, dvs. oavsett enskilda arbetsgivare eller avtal mellan fackföreningar och arbetsgivare så fanns en miniminivå som inte fick underskridas. Den amerikanska populismen är utomparlamentarisk men har påverkat de politiska partierna dvs. Demokraterna och Republikanerna. I de interna konflikterna mellan urbefolkningen, slavarna och olika migranter, så löstes mycket av integrationen av sig själv. De europeiska migranterna och slavarna från Europa blandades och industriernas behov av arbetskraft styrde. I Sydstaterna som inte hängde med, pressades och stängdes ut av den industriella expansionen i norr. Efter inbördeskriget löstes inte den krisen i Sydstatarna. Parallellt i Europa dök också den nya ideologin, rasismen upp. All forskning under 1900-talet har visat att som art och ras av människoaporna är vi Homo Sapiens väldigt genetiskt lika. Fast på 1800-talets upptäckt av evolutionen så blandades det med allehanda fördomar till den väldigt inflytelserika rasismen som i sin hittills värsta form gav ideologisk grund för hitlerismens förintelse av judar. I USA kom rasismen mer att äta sig in i den amerikanska mentaliteten. Man talade om folkgrupper som raser. I passen ingår fortfarande uppgifter om ras, inte bara en neutral information om längd, ögonfärg etc. I Sydstaterna används rasismen för att förtrycka den färgade, svarta befolkningen varav mångas förfäder tagits som slavar. Det har påverkat de medborgerliga fri- och rättigheterna för alla. Det har också påverkat hur man rangordnar USA som demokrati t.ex. på Economists lista. USA ses inte som en fullvärdig demokrati, utan en demokrati med brister. Under en trettioårs period har också lagarna mot monopol, kartellbildningar underminerats och statliga stödsystem till de största bolagen bildats. Det tidigare förbudet för storföretag att skänka bidrag till politiker och politiska partier har avskaffats. Det har lett till att besluten i parlamenten, samt av presidenten inte skiljer sig ifrån om förslaget har ett folkligt stöd på 90% eller på 10%. Samtidigt har lönerna stått stilla under lika lång, men den enorma ökningen av värden och vinster koncentreras till en alltmer krympande kapitalistisk elit. I USA betecknas det som i Sverige skulle vara LO-arbetare och TCO-tjänstemän som medelklass. Den amerikanska medelklassen har pressats hårt. 2008 i samband med kraschen på Wall Street för banken, Leman bros. så uppstod nya populistiska rörelser dels Occupy Wall Str. men med liknande vrede mot samma företeelse också Tea Party- rörelsen. Populismen är en företeelsen grundad på de vanliga människornas upplevelse av att utsättas för angrepp och orättvisa. Alla protester och allt folkligt politiskt motstånd är inte populism. Det kan handla om allt från fredsrörelse till att stoppa ett enstaka politiskt beslut för att värna något i närmiljön. Populismen i sig är varken höger eller vänster. Den kan skilja sig i uttryck t.ex. om den finns inom en amerikansk katolsk befolkningen, eller en protestantisk, vill kalla sig liberal, konservativ eller socialistisk. Ibland kan den te sig anarkistisk med direkt demokrati och i andra fall sökande efter en messias eller stark man (kvinna)
USA har även efter de svåraste kriserna inte hemfallit åt totalitära lösningar så som man gjort i t.ex. Europa med fascism, nationalsocialism och kommunism. USA hade efter befrielsen från kolonialmakten England inte heller någon reaktionär kungamakt och jordägande adel att tampas med. Deras imperialism och utrikespolitik är ett annat kapitel.
Robert Reisch som var Bill Clintons arbetsmarknadsminister, men som sedan avgick för att han officiellt ville återvända till hemstaten. Han utkämpade en strid med Clintons finansminister Rubin, som han i stort förlorade. Reich ville behålla en del tidigare reglering av kapitalet och inte släppa fri och göra undantag för den ena branschen efter den andra - läkemedels och annan sjukvårdsindustri fick föra rena monopol- och kartellpolitiken som ledde till att USA har den högsta vårdkostnaden i världen per capita. De statliga sjukhusen får t.ex. inte ens förhandla för att få ned inköpskostnaden. Stora delar av befolkningen saknar sjukvårdsförsäkring eller är underförsäkrade. Det kan innebära att de vid en cancerdiagnos inte kan köpa cytostatika för tusentals dollar per månad, utan att skuldsätta sig (och sitt ev. dödsbo)...
Robert Reisch har nu skrivit en bok om hur vi kan rädda kapitalismen - Saving Capitalism. Han turnerar också oavbrutet runt i USA föreläser, bjuder in till möten och intervjuar alla. Vi ser i världen att det enda ekonomiska systemet som utvecklats de senaste 150 åren är kapitalism. Den finns i demokratier av olika kvalitet, den finns i auktoritära, fascistiska, såväl som kommunistiska samhällen, nationer och stater. Hur ser en rimlig reglering av kapitalismen ut. Hur ser en rimlig och hållbar fördelning av resurserna ut.
Den europeiska populismen
Synen på populism i Europa skiljer sig från i USA. Förmodligen för att de extrema kriserna mitt i Europa gav de reaktionära, orättfärdiga krigen 1870, 1914 och 1939. Då oheliga allianser mellan konkurrerande kungahus, kejsardömen, kolonimakter, övermogen nationalism och oreglerad krigsmakt drabbade samman i fruktansvärda blodbad. Dessa extrema trauman på både individuell och social nivå gav både populism, parallellt med kampen för liberal demokrati, folkrörelse och arbetarrörelse. Efter första världskriget var det främst de totalitära rörelserna som kunde profitera på detta. Bolsjevikerna i Ryssland kunde ta makten från tsaren och sedan slakta sina konkurrenter som Socialrevolutionärerna för att forma det kommunistiska Sovjetunionen. I Italien återvände den tidigare socialrevolutionären Mussolini och gav ett auktoritärt ansikte på den italienska populismen, den starke ledare. Precis som den ryske ledaren Lenin tyckte han inte man kunde vänta på folket utan han och avantgardet skulle ta dess ledning. 1922 efter marschen mot Rom tog han och det han nu kallade fascismen makten över Italien. En stenhård auktoritär regim. Han behåll dock idéer från socialrevolutionärer och socialister om korporativa råd på företagen mellan ägare och fackföreningar. Hade också tankar om en slags folkhem. Det gjorde honom positiv till den svenska socialdemokratin. Vilket bl.a. medförde att han sålde fyra jagare, en del andra fartyg och flygplan till den svenska regeringen som hade nedrustat och nu var desperata i att kunna bygga upp sin försvarsförmåga under den andra delen av 30-talet. I Tyskland gav den tidigare tragedin, krigsskulder som inte påverkade den gamla eliten utan medförde misär och hungersnöd för befolkningen - de begripliga populistiska stämningarna fångades upp av Hitlers nationalsocialister, vilket gav en seger i parlamentsvalet 1933. Ännu en stark man vann. Hitler vann ett demokratiskt val, sedan avskaffade han demokratin och satte världen i brand. I Västeuropa har populismen kommit att förknippats med nazismen och fascismen. Kommunisterna och radikala socialister har i stort kommit billigt undan i detta sammanhang. De marxistiska debattörerna och teoretikerna har också varit snabba med att definiera populistiska fenomen som fascistiska eller rasistiska. De har blandat ihop att den efter kriget krossade fascismen och nazismen var desperata att försöka gömma sig bakom populism, respektive populismen i sig. Att de försökte gömma sig är begripligt - de som viftat med nazistflaggor 1946 hade riskerat bli fullständigt sönderslagna och dumpade på närmaste dynghög. I Europa idag är det viktigt att skilja på spontana och begripliga populistiska reaktioner respektive de som har djupa rötter i gamla eller nya totalitära rörelser, såsom kommunism, nationalsocialism, fascism och islamism. Inget samarbete, eller någon dialog med sådana organisationer som mycket väl kunde förbjudas. Där kan på sin höjd finnas undantag vid krig eller ockupation där det ibland kan vara nödvändigt att samverka med fiendens fiende. Vanliga populistiska fenomen avspeglar dock ofta något som finns i befolkningen och de politiska partierna och ledande politiker bör lyssna på. Hur nära USA befinner sig de senaste årens regeringar och riksdag. Hur viktigt tycker vi i Sverige det är om 75% av befolkningen är för eller emot ett riksdagsbeslut, eller ett regeringsbeslut. Skulle socialdemokratin låta alla sina medlemmar delta i en landsomfattande omröstning beträffande en regeringskoalition såsom deras partivänner i Tyskland nyligen gjorde (2018)...
En summerande fråga är hur det demokratiska samhället i Sverige och Västeuropa kan använda sig av populistiska fenomen och rörelser som (äkta eller falska) signaler över att det kan finnas politiska aspekter som etablerade politiska partier, etablerade fackföreningar och folkrörelser har missat. Med Europas blodiga historia och de spår de satt genom kommunism, fascism och nationalsocialism (rasism) så har utomparlamentariska och ibland parlamentariska missnöjesyttringar mot "eliten" och "makten" ofta avfärdats eller uppfattats ha en totalitär agenda. Ett intryck är att det underlättar för den extrema (totalitära) delen av s.k. höger respektive vänster att fånga upp missnöjet för att föra in det i sin egen agenda. Ett annat intryck är att den sänkta bildningsnivån i befolkningen försvårar de enskildas möjlighet att göra rimliga bedömningar hur politiken fungerar. Några håller på sina partier som på fotbollsklubbar, eller favoritbilar oavsett. Andra bryr sig inte om utan tar ställning utifrån sin plånbok eller det aktuella opinionsläget. I den partipolitiska inre diskussionen om vad som händer i ett samhälle är medlemmarna viktiga sensorer - de lyssnar och hör samt delar vardag med andra. I en genomsnittlig kommun i landet finns omkring 40.000 invånare - i den kommunen kanske ett av de etablerade riksdagspartierna har ett drygt hundratal medlemmar förutom de som har anställning i eller genom partiet. Förr talade man om att lyssna på gräsrötterna, dvs. lyssna på de vanliga och många människorna, men också de udda.
