Detta är en av de skisser där jag tittar på den politiska demokratins möjligheter och val, den inhemska svenska och nordiska situationen, Europa, USA och globalt, dvs. spännvidden lokalt till globalt. Hur Sverige och världen ter sig.
Folk i allmänhet är bra och det gäller politiker också i högsta grad. Statsledarskap är en svår konst med en stor kompetens som måste byggas upp. Det kräver en stor kunskap och engagemang. Folkstyre, demokrati är särskilt svårt, då det handlar om en folkförankrad makt och ledarskap, utan att bli opportunistisk, feg, svajig och instabil, men samtidigt flexibel och dynamisk. Det är som att skaffa sig en körskicklighet, körkort, skepparexamen och sedan ställa sig vid ratten på en gigantisk farkost... Andelen dåliga politiker är väl ungefär som med bovar i trafiken - de finns - men de flesta kör ok. Politiken bör inte snuttifieras och fångas i kvällsmedia-snuttar. Politiker är bra personer allt annat är undantag. Dock eftersom de skall tjäna hela folket och inte bara sina partimedlemmar och väljare så har vi rätt att ställa stora krav på dem. De skall vara bättre än de flesta av oss andra, annars kunde vi lika gärna ha mentometer-demokrati och dagligen rösta på politiska tio i topp-prioriteringar utifrån någons urval.
NOBELS LITTERATURPRIS 2016
Imorgon lördagen den 10 december kommer Bob Dylan att få Nobelpriset i litteratur. Ingen har som han varit ett soundtrack of my life och vår tids kollektiva tänkande - i 55 år. Han slog igenom i den amerikanska folkrörelsen och folkmusiken, från en kommenterande och reflekterande realism i sin samtid, medborgarrättsrörelsen, de imperialistiska krigen i gamla europeiska kolonier, som USA ärvde. Dylan öppnade upp för Martin Luther King Jr och dennes "I have a dream"-tal vid marschen till Washington. Hans språk utvecklades därefter i samklang med tillgången på litteratur och en ny omgivande ungdomskultur. Texterna blev sammansatta, nakna med en egen ton av magisk realism och surealism. En spröd skör person som för at nå ut var tvungen att skydda sig, avvisa många som inte ville lyssna på musiken och texterna utan ta sin egen bit av kakan. I denna också känsliga t.o.m. sköra personen finns en stark intelligent konstnär, en artist som oavbrutet turnerar och möter sina lyssnare och åskadare. De senaste trettio åren har han hittat en balans genom att ständigt turnera, kväll efter kväll ställa sig inför en ny publik där höstens sista föreställning var i Fort Lauderdale 26/11. 2016 har han bott i sin turnebuss och spelar i både stora och små städer i USA - mycket i den amerikanska Södern. Hans turnerande i Södern får mig att tänka på Hank Williams. Förklaringen att han inte kommer till Stockholm för att själv ta emot priset kan vara så enkelt att han inte vill svika den publik som köpt biljetter till hans föreställningar i veckan. Det kan också bero på hans blyghet och svårighet att ställa sig i rampljuset utanför sin vanliga roll som Bob Dylan. Idag 9/12 fyller hans son Jacob (Wallflowers) 48 år. På kulturens område kanske Nobelpriset till Dylan är den viktigaste händelsen i mitt liv. Inga texter har påverkat mig mer än hans. Dylan precis som Strindberg, makarna Martinsson, Beatles och Ivar Lo, och några till, gav mig som ung språk att tänka...
FREDSPRISET 2016
Imorgon får Colombias president J.M. Santos Nobels fredspris för sin insats för att stoppa Latinamerikas längsta inbördeskrig mellan staten och Farcgerillan. Kriget har kostat närmare en kvarts miljon människor livet. Det har skett i ett relativt litet land med tidigare tunn demokrati där en marxistisk gerilla ville största regeringen och göra en socialistisk revolution. När det inte fungerade så enkelt så har stridigheterna bara fortsatt årtionde efter årtionde och befolkningen suttit i skottlinjen. Jämfört med situationen med Levanten och fientligheten mellan politiskt religiösa totalitära ledare borde Colombia ha varit en bagatell att lösa men krig och konflikter styrs inte av förnuft. I Levanten har de värsta fientligheterna efter Ibn al Wahabids uppror på omkring 1790 bara fortsatt (de benämns idag wahabiter, eller salafister). Fientligheter och strider har pågått i 225 år och kan fortsätta lika länge till. Santos visar på en lösning och den utgår från tålmodighet och uthållighet. Även om fredsavtalet nu är undertecknat och godkänt av parlamentet så återstår genomförandet av freden. I Colombia finns också coca-odling och andra gerillagrupper. I instabila samhällen växer asociala och kriminella krafter som fortsätter destabiliseringen och extrem politik blandas med lukrativ kriminalitet - både politisk makt och mycket pengar kan korrumpera och lockar till sig sociopater och psykopater, dvs. de patologiskt hänsynslösa och samvetslösa, manupulativa med negativ empatisk förmåga.
Jag har tillit och tilltro till demokratisk politik. Det är ingen mystisk, vidskeplig religion som jag tror på eller tillber. Det är rationellt förnuft. Demokratisk politik förutsätter ett bildat folk såsom Diderot hävdade. Den kräver förnuft, fakta och gott omdöme för att fungera. Samtidigt kan man konstetera att förnuftet är inte som på något självklart sätt styr mänskligheten. Historiskt har vidskepliga och oförnuftiga institutioner in i det sista kämpat för att behålla sig makt. Tänk på påvarnas maktspel, tron på ödet eller övernaturligt, idag drömmen om skyddsänglar och annat skrömt.
Den västerländska demokratin är inne i en allvarlig kris. Den påminner bara delvis om den snarlika krisen på sent 1920- tal och 30-talet. Samtidigt har i vår samtid ett stort antal länder från f.d. tredje världen skapat en grundläggande demokrati. Det har också lett till en reaktion där gamla makteliter tappar kontroll eller hotas att förlora sin makt.
I främst Europa och USA har en ny alienation och frustration uppstått i stora befolkningsgrupper som inte kan anpassa sig till utvecklingen på arbetsmarknaden, näringsliv etc. - de saknar också tillräcklig samhällelig skolning. Fast inte enbart de olika riktningar av populism fångar upp missnöje och primitivt har i vida befolkningskretsar. Delar av befolkningen som har det objektivt bra triggas till girighet, snålhet och missunnsamhet. Den amerikanska identiteten om att vara bäst i världen som nation och som individ naggas i kanten att faktiskt vara var några procent av världens befolkning och att som förebild för 1900-talets människor och nationer vara upphunna på många områden. De låter sig nu manipuleras av smartare ledarskap och faller samman i internt fiendeskap - republikaner och demokrater blir huvudfiende t.o.m. dödsfiender t.o.m. så att rädslor för ett nytt inbördeskrig börjat uppstå. Andra pekas ut som hot mot deras välfärd och trygghet. I en demagogisk era kan de manipuleras likt en fotbollspublik till starka affekter positiva som negativa. Blir de förbannade så använder de valurnorna till att spy i - samtidigt som många hoppas på en stark frälsare - en messias eller kanske antikrist. Massmedias nyhetsförmedling bygger också i stor utsträckning på att skapa emotioner, känslor och affekter i konkurrens med TV-serier, Reality-såpor, äventyrsfilmer, internets-spel och diverse appar, samt den omfattande desinformaation som sprids i sociala media som syftar till att stärka olika kotteriers uppfattningar och fördomar. Falska video och filmclip från vänster- och högerpopulister, islamister, främmande makter. Befolkningen idag, generellt sett, är ofta smalt utbildade i ett specialområde och med en låg bildning och allmänbildning...
Parallellt så har dagens demokratiska intelligentsia formats i den amerikanska universitetsvärlden med nihilistiska pedagogiska, didaktiska metoder, identitetspolitik etc. Därifrån har den spritts till Europa. Sverige har varit en ytterst öppen och naiv mottagare av dessa idéer. Inte minst beträffande edukativa, pedagogiska och didaktiska metoder och organisationer som t.o.m. i USAs flummiga samhällsvetenskap saknar stöd. Vi hade t.ex. i Västra Stockholm en pedagogisk affärsidé som helt stoppats i sin hemstat New York, men ohämmat fick drivas bekostad av Stockholms stad. En av deras metoder var att med starka aggressiva jurister krossa alla som hotade dem - alla anställda hade belagts med munkavle. För några år sedan gick ett tiotal av gymnasiets pensionerade lärare ut i rikspressen med en beskrivning av det som pågick. I dessa spår följer också en ytterst drogoffensiv hållning. Istället för tobaksindustrin försvaras nu rätten att tillverka, sälja och använda droger rakt av. Spjutspetsen idag är cannabis. I både USA och Sverige dör fler idag av läkarordinerad narkotika till knarkarna än av illegala droger. Ett sönder-rökt nedknarkat folk kommer att ha väldigt svårt att fatta mogna beslut. Får vi låt säga 10 - 20% av befolkningen hängande på gatorna utan ordnad sysselsättning gravt drogberoende så är det på sikt en stor risk för en våldsam reaktion som på Filipinerna. Övriga befolkningen tröttnade och antikrist dyker upp och skjuter av en miljon av befolkningen. Flytta över det till Sverige - vad krävs för att - t.ex. några s.k. utanförskapsområden om sju år blir ett nytt Alepo. Att en svensk militär omringar delar av Bergsjön där ungdomsgängen blivit äldre vuxit och ockuperat sina områden. En reaktion där alla kända och misstänkta gängmedlemmar direkt dödas och deras grannar och anhöriga interneras. Rosengård? Brandbergen tagits över av kriminella, islamistiska gäng och nu bombas till grus av svenska Jas-plan med bistånd av ryska attack- och bombplan. En dystopi - det kan inte ske här, eller...?
Vem hade anat på sjuttiotalet vad som skulle hända med Jugoslavien och hur gamla OS-städer skulle bli arenor för inbördeskrig och folkmord? Vad trodde alla jublande tårögda svenskar skulle ske vid Majdan-demonstrationerna. Vilka var det egentligen som sköt ett hundratal dödade på torget?! Vad vann man på att gatans parlament drev iväg den folkligt valda presidenten? Nu har vi ett inbördeskrig, nazister i Ukrainas regering och ett förlorat Krim. (naiva dumhuvuden tjänar som nyttiga idioter i våra media). Bakom kuliserna ser vi inhemska oligarker, fraktioner från stormakter som USA, Ryssland, Kina och ambitiösa herrefolk som turkar i Turkiet, araber (sunni resp. shia) i Levanten och Nordafrika, plus olika konstellationer i Europa, alla i oheliga allianser för maktens skull)
De som jublade över den arabiska våren. Det hade räckt med den Tunisiska för där var det moget för en förändring om än osäkert. Demonstrationerna i Kairo var viktiga men möjligheten till verklig förändring tunn. Det blev nu en reaktion där först en totalitär islamistisk maktelit tog över, men sedan störtades av den sekulära militären som stabiliserade situationen. I Egypten finns långsiktigt hopp om en långsam demokratisk utveckling. I resten av Levanten och Nordafrika ser det allvarligt ut. i Libyen störtades den totalitäre socialisten Kadaffi och det lämnade ett kaos efter sig. Kritiken av regimen i Syrien som hyllades av media har lett till ett brutalt inbördes och internationellt krig med hundratusentals döda. Irak och Jemen på samma vis. Allt tyder på fortsatta blodiga strider och folkmord i årtionde framöver. En temporär (kanske ett århundrande framåt) är att förhandla om de dysfunktionella gränser som skapades efter Osmanska väldets fall. Vidga nuvarande Iran till ett större Persien med de kringliggande Shiadominerade områdena. På liknande sätt samla kärnan av det arabiska sunnidominerade området i Irak och Syrien till en ny större federalstat. Behandla irakiska Kurdistan på liknande sätt som Kosovo och låt det utvecklas självständigt. Levanten har nu en speciell ställning utifrån dels sin roll för global oljeförsörjning, vilket minskar och kanske försvinner helt under de närmast hundra åren. På sikt kan kanske en fredlig samexistens uppstå mellan shia och sunni såsom nu sker mellan lutheranska, protestantisk kristendom och den katolska, respektive de ortodoxa kyrkorna. Samtidigt hoppas jag att förnuftet i världen ökar och att de stora religionernas gudatro reduceras till symboler som i naturalistiska och animistiska religioner som shintoism.
Sverige skall ha bästa möjliga diplomatiska förbindelser och god handel med alla nationer och länder. Vi skall hålla oss till ett bildat, respektfullt språk i internationella kontakter och inte föra plakatpolitik och anta rollen som global åklagarmyndighet utan några mandat. Samtidigt behålla rätten till åsikts- yttrande och pressfrihet. Utrikesministern och UD kanske inte skall vara megafoner i dagspolitiken utan främst verka långsiktigt.
Som de som känner mig vet är jag en stor anhängare av Gene Sharp och att arbeta utomordentligt långsiktigt för att underminera diktaturer. På samma sätt att i demokratiska samhällen stärka de medborgerliga fri- och rättigheterna, tillräckligt bra politiska strukturer och att granska makten mot misshushållning och korruption. Demokratier bör vara folkhem för alla medborgare och accepterade invånare. Sociala försäkringar bör göra rimliga prioriteringar utifrån tydliga kriterier. När politiska rörelser tar till vapen och våld så är det de med starka vapen och störst våldskapital som vinner, vanligen diktatorns militär och polis, eller dennes lika hänsynslösa konkurrent och det brukar inte bli medborgarrättsrörelser. Jag är demokrat och önskar alltid mer och bättre demokrati. Samhällen bör vara bra folkhem. Politiska beslut bör föras så nära folket och enskilda medborgare som möjligt. I Sverige finns mina tidigaste politiska rötter i den social-liberala socialdemokratin, min starkaste kvarvarande rot är till Ernst Wigforrs som var en stor tänkare, tillika finansminister i det socialdemokratiska framväxande fokhemmet från tjugotalet fram till krigsslutetn omkring 1945. En annan rot är i den socialliberala demokratiska rörelsen, senare Folkpartiet de frisinnade, nu Liberalerna. Det var vännerna de färgsprakande Hjalmar Branting (s) och Karl Staaf (l) som ledde Sverige in i modern demokrati med allmän rösträtt. Som ung inspirerades jag av de unga liberalerna många från deras ungdomsförbund som var de som ledde arbetet för medborgarrättsfrågorna och mot kolonialism och imperialism. Även mycket av det tidiga miljöengagemanget kom därifrån Per Garthon var dess ordförande i slutet av 60-talet. När han lämnade Folkpartiet blev han först socialist och sedan en av grundarna till Miljöpartiet, som förutom sin ekologiska ideologi också har demokratiska och liberala rötter, fast fortfarande naiviteten som hos ett omoget ungdomsförbund. Från 30-talet till 60-talets början var dagens liberala Centerparti, folkrörelsepartiet Bondeförbundet som blev det social-liberala Socialdemokratiska partiets främsta bundsförvant att bygga folkhemmet och en utvecklad fördelningspolitoik. De var också tillsammans kärnan i den diplomatiskt geniala koalitionsregeringen under andra världskriget. Centerpartiet är idag det parti av de gamla, som bäst har lyckats inleda omställningen till det samhälle och den vetenskap och teknologi som nu växer fram. Där finns mycket kvar, men partiet har inte tappat sin kurs och sin balans. Avgörande blir hur de lyckas skapa en bild om ett bra framtida samhälle och med rimliga nåbara mål. Bygga på det friska och progressiva för att också kunna läka och utveckla även det dysfunktionella (inte grotta in sig i det sjuka och låta offerkoftornas destruktiva och masoschistiska konkurrens dominera). Hur skall hela landet leva?! Hur kan man föra en jysst och rättfärdig politik för både stockholmar och kramforsbor. Hur får man en läkare att flytta från Göteborg till Åmål? Hur effektivt använder den gamla maktapparaten folkets skattepengar. Vad gör alla offentliga administratörer egentligen? Vad gör man åt dysfunktionella handläggare som inte gör jobbet utan mest hindrar de som arbetar? Hur behåller och rekryterar man de allra bästa på alla områden? Öka successivt kraven på producenterna, behåll rimliga regler. Pausa drömmen om batteribilar och se vad forskning och uppfinning kan åstadkomma på området. Fokusera mer på normen för privatbilar. Sätt rimliga tak för motorstorlek och energi-åtgång, t.ex. inga nyproducerade motorer och fordon inom Sverige och EU som förbrukar mer än 0.5 liter bensin 2025. Motorer som klarar alternativa bränslen som biobränsle, etanol och metanol. Kräv dock att de senare är närproducerade och inte från t.ex. majsodlingar från skövlade regnskogar i Latinamerika eller palmolja från Asien. Sätt igång att hela Östersjön från nord till syd i samverkan med Finland (innan man måste döpa om det till Dödasjön...) Harmoni-liberalen Gripenstedt som tillsammans med den förste statsministern Louis de Geer, lade på 1860-talet grunden för att fattiglandet skulle bli ett företagsamt, industrialiserat välfärdsland. Trots att han trodde marknadskrafterna skulle balansera sig själva, så hävdada han bestämt att utbyggnaden av järnvägar skulle skötas av staten. Idag så behöver staten ta ett samlat grepp om spårtrafiken. Vi behöver också kunna sparka odugliga tjänstemän och administratörer på riktigt. Se till att chefsadministratörer kan sparkas av vilket skäl som helst (any time any reason) och får lämna uppdraget omedelbart med sex månaders lön. Är de bra hittar de nytt jobb annars får de omskola sig. Bättre det än att de startar en surdeg någon annanstans i organisanionen och samlar offerkoftor runt sig.
