Slaveriet och slavsamhället kan spåras tillbaka i minst 4000 år. Det kan ha förekommit redan under tidig stenålder. (matr. är inte färdigt för publicering. Det skedde av misstag då jag försöker lära mig det nya systemet)
Definitioner av slaveri
Vad är då slaveri och att vara slav. Kärnan är att vara ofri och ägd av en eller flera andra människor. En slav saknar avgörande rätt och möjlighet att bestämma över sig själv, sitt arbete, sitt boende, sin familjesituation och sin kropp. Ofta kännetecknas slavsamhällen av att det dåtida produktionsförhållandet och varuproduktionen krävde en ägd arbetskraft som saknade möjlighet att påverka sin situation. Vanligtvis kunde slavar säljas och få nya slavägare. Livegenskap, t.ex. livegna jordbruksarbetare och bönder, så hade de livegna ingen rätt att lämna sitt boende och skyldighet att arbeta för sin ägare/ husbonde. De livegna kunde dock inte säljas, fast gården de var bundna till kunde byta ägare och säljas. I Europa finns beskrivningar av slaveriet både i det gamla Grekland och i Romarriket. Ursprunget var då fattiga människor såldes, eller sålde sig själva som slavar, förmodligen för att kunna överleva och få mat för dagen. Ofta som tjänare till rikare personer. Dessutom tog t.ex. de romerska armeérna krigsfångar som kunde göras till slavar på kortare eller längre tid. De kunde då användas som arbetskraft eller som soldater. I Grekland fanns det en tradition att vid jubileumsår, vilka inträffade var 50:e år så skulle alla grekiskt födda slavar ges frihet, däremot inte utländska. I slutet av romarriket och början av medeltiden så fördes många krig mellan länderna i södra och västra Europa mot länder, folk och stammar i Östeuropa, ofta mot de slaviska. Det togs många krigsfångar som förslavades och termen slav kommer från att vara en slaviska person (termen i sig betydde internt i de folken bara att vara människa, dvs. en sådan som de var, typ folk som vi). Termen träl är äldre och betydde ursprungligen tjänare. I dessa europeiska krig togs både män, kvinnor och barn som byten och slavar, fast flertalet var män. Ibland var det en hårfin skillnad mellan att vara krigsfånge eller slav. Om vi rör oss söderut och sydost mot Turkiet (Osmanska väldet) Arabhalvön och Nordafrika, så är slaveriet där både tidigt, omfattande och har i vissa omräden av Nordafrika förmodligen aldrig upphört. I Bibeln, särskilt Gamla testamentet så finns det många beskrivningar och regler för slaveriet. I Bibelns Nya testamente så finns det en acceptans för slaveriet, men den enda regeln där är att man skall lyda sin husbonde. Då profeten Mohammed grundade islam på 600-talet så infördes i Koranen att den som var född muslim inte fick tas som slav. Det uppstod en snabb brist på arbetskraft, dessutom infördes många regler för muslimsk kvinnor. Hela det geografiska området från Balkan och södra Europa, Turkiet, Persien, den arabiska halvön, hela Nordafrika samt Spanien behövde arbetskraft utifrån. Till sjöss gjordes räder ända upp till Irland och Island där människor bortrövades och såldes. De flesta europeer togs dock i samband med krig och krigsplundringar. De nordiska vikingarna, främst de från Sverige upptäckte från 800-talet att de kunde sälja sina varor som päls, hudar och bärnsten på sina handelsfärder. Fast de lärde sig snabbt att det var lönsammare att sälja människor. Vikingarna tog med sig trälar (slavar) hem till t.ex. Birka kanske ursprungligen för att sälja dem vid nästa resa. Som en effekt ökade slaveriet även i Norden. Så människor rövades bort från de brittiska öarna, Irland samt i plundringsfärder i Östeuropa på väg till de muslimska slavmarknaderna. Vikingarna tog sig så långt ned som till Medelhavet och Sicilien. Den största slavhandeln till den muslimska världen skedde dock genom Afrika. Där fanns redan krigarfolk som brukade ta sina fredligare och svagare grannar som slavar. Nu öppnades en slavhandel med transporter antingen till lands genom Sahara eller längs Afrikas östkust. Den slavhandeln pågick i tolvhundra år och till viss del fortfarande pågår. Där har transporterats 15-20 miljoner afrikanska slavar till Arabvärlden och Turkiet. Genomgående har i denna slavhandel kvinnor varit mer efterfrågade och uppskattningsvis var 2/3-ar kvinnor. I den senare slavhandeln från främst Västafrika till i huvudsak Latinamerika, Mellan-amerika och Västindien men även i mindre omfattning i södra Nordamerika (sydstaterna). Där i slavhandeln till Amerika var ca. 2/3 av slavarna män. Fokus var på unga starka män som kunde arbeta hårt på bomulls- och tobaksplantager. Från 1500-talet till omkring 1800 bedrevs också en slavhandel av europeer till Nordamerika, siffrorna här är osäkra. Ibland har t.ex. irländska fångar antingen förts till fångläger/arbetsläger i Amerika, alternativt sålts eller dumpats där som slavar. Det förekom även mer moderna sätt att arbeta av en skuld för resan över Atlanten. Vi får komma ihåg att även för fria människor var livsvillkoren och arbetsförhållandena ofta extremt hårda för 100-500 år sedan. På 1600-talet kunde en majoritet värvade svenska soldater, (tidigare bonddrängar) dö av köld, svält och sjukdomar inom ett par månader, utan att de ens deltagit i strid. I den muslimska världen kunde trälar finnas på många sätt och nivåer de kunde var hårt utnyttjade sexslavar på bordeller eller högt ansedda konkubiner i sultanens harem. Den muslimska överklassen kunde pga reglerna för muslimska kvinnor kringgå det genom att ha ett harem av konkubiner varav de flesta torde ha haft europeiskt ursprung. De flesta sultaner i Osmanska väldet hade en konkubin (slav) som mor. Dessa mödrar hade ett mycket högt anseende, närmast som en drottning. Haremen administrerades och bevakades av manliga, kastrerade trälar enucker. Då Osmanska riket avvecklades efter första världskriget (1918) och utvecklades till dagens Turkiet och staten blev sekulär så förbjöd dess ledare Kemal Ataturk, slaveriet. I arabvärlden gick det långsamt och i gulfstaterna först efter andra världskriget, i Jemen 1970. I Egypten stängdes slavmarknaden i Kairo på 1920-talet. Det redan pågående slaveriet kunde ta 1-2 generationer att avveckla dvs. upp till 40 år. Förmodligen har det runt om i världen kvarstått ett slaveri mer eller mindre öppet, fast de stora slavtransporterna och de öppna slavmarknaderna släcktes ned under andra delen av 1900-talet. I Nordafrika har det nog aldrig riktigt upphört. Under IS-regimen i Levanten då människor åter rövades bort och förslavades har problemet lyfts fram igen.
Vad är då slaveri och att vara slav. Kärnan är att vara ofri och ägd av en eller flera andra människor. En slav saknar avgörande rätt och möjlighet att bestämma över sig själv, sitt arbete, sitt boende, sin familjesituation och sin kropp. Ofta kännetecknas slavsamhällen av att det dåtida produktionsförhållandet och varuproduktionen krävde en ägd arbetskraft som saknade möjlighet att påverka sin situation. Vanligtvis kunde slavar säljas och få nya slavägare. Livegenskap, t.ex. livegna jordbruksarbetare och bönder, så hade de livegna ingen rätt att lämna sitt boende och skyldighet att arbeta för sin ägare/ husbonde. De livegna kunde dock inte säljas, fast gården de var bundna till kunde byta ägare och säljas. I Europa finns beskrivningar av slaveriet både i det gamla Grekland och i Romarriket. Ursprunget var då fattiga människor såldes, eller sålde sig själva som slavar, förmodligen för att kunna överleva och få mat för dagen. Ofta som tjänare till rikare personer. Dessutom tog t.ex. de romerska armeérna krigsfångar som kunde göras till slavar på kortare eller längre tid. De kunde då användas som arbetskraft eller som soldater. I Grekland fanns det en tradition att vid jubileumsår, vilka inträffade var 50:e år så skulle alla grekiskt födda slavar ges frihet, däremot inte utländska. I slutet av romarriket och början av medeltiden så fördes många krig mellan länderna i södra och västra Europa mot länder, folk och stammar i Östeuropa, ofta mot de slaviska. Det togs många krigsfångar som förslavades och termen slav kommer från att vara en slaviska person (termen i sig betydde internt i de folken bara att vara människa, dvs. en sådan som de var, typ folk som vi). Termen träl är äldre och betydde ursprungligen tjänare. I dessa europeiska krig togs både män, kvinnor och barn som byten och slavar, fast flertalet var män. Ibland var det en hårfin skillnad mellan att vara krigsfånge eller slav. Om vi rör oss söderut och sydost mot Turkiet (Osmanska väldet) Arabhalvön och Nordafrika, så är slaveriet där både tidigt, omfattande och har i vissa omräden av Nordafrika förmodligen aldrig upphört. I Bibeln, särskilt Gamla testamentet så finns det många beskrivningar och regler för slaveriet. I Bibelns Nya testamente så finns det en acceptans för slaveriet, men den enda regeln där är att man skall lyda sin husbonde. Då profeten Mohammed grundade islam på 600-talet så infördes i Koranen att den som var född muslim inte fick tas som slav. Det uppstod en snabb brist på arbetskraft, dessutom infördes många regler för muslimsk kvinnor. Hela det geografiska området från Balkan och södra Europa, Turkiet, Persien, den arabiska halvön, hela Nordafrika samt Spanien behövde arbetskraft utifrån. Till sjöss gjordes räder ända upp till Irland och Island där människor bortrövades och såldes. De flesta europeer togs dock i samband med krig och krigsplundringar. De nordiska vikingarna, främst de från Sverige upptäckte från 800-talet att de kunde sälja sina varor som päls, hudar och bärnsten på sina handelsfärder. Fast de lärde sig snabbt att det var lönsammare att sälja människor. Vikingarna tog med sig trälar (slavar) hem till t.ex. Birka kanske ursprungligen för att sälja dem vid nästa resa. Som en effekt ökade slaveriet även i Norden. Så människor rövades bort från de brittiska öarna, Irland samt i plundringsfärder i Östeuropa på väg till de muslimska slavmarknaderna. Vikingarna tog sig så långt ned som till Medelhavet och Sicilien. Den största slavhandeln till den muslimska världen skedde dock genom Afrika. Där fanns redan krigarfolk som brukade ta sina fredligare och svagare grannar som slavar. Nu öppnades en slavhandel med transporter antingen till lands genom Sahara eller längs Afrikas östkust. Den slavhandeln pågick i tolvhundra år och till viss del fortfarande pågår. Där har transporterats 15-20 miljoner afrikanska slavar till Arabvärlden och Turkiet. Genomgående har i denna slavhandel kvinnor varit mer efterfrågade och uppskattningsvis var 2/3-ar kvinnor. I den senare slavhandeln från främst Västafrika till i huvudsak Latinamerika, Mellan-amerika och Västindien men även i mindre omfattning i södra Nordamerika (sydstaterna). Där i slavhandeln till Amerika var ca. 2/3 av slavarna män. Fokus var på unga starka män som kunde arbeta hårt på bomulls- och tobaksplantager. Från 1500-talet till omkring 1800 bedrevs också en slavhandel av europeer till Nordamerika, siffrorna här är osäkra. Ibland har t.ex. irländska fångar antingen förts till fångläger/arbetsläger i Amerika, alternativt sålts eller dumpats där som slavar. Det förekom även mer moderna sätt att arbeta av en skuld för resan över Atlanten. Vi får komma ihåg att även för fria människor var livsvillkoren och arbetsförhållandena ofta extremt hårda för 100-500 år sedan. På 1600-talet kunde en majoritet värvade svenska soldater, (tidigare bonddrängar) dö av köld, svält och sjukdomar inom ett par månader, utan att de ens deltagit i strid. I den muslimska världen kunde trälar finnas på många sätt och nivåer de kunde var hårt utnyttjade sexslavar på bordeller eller högt ansedda konkubiner i sultanens harem. Den muslimska överklassen kunde pga reglerna för muslimska kvinnor kringgå det genom att ha ett harem av konkubiner varav de flesta torde ha haft europeiskt ursprung. De flesta sultaner i Osmanska väldet hade en konkubin (slav) som mor. Dessa mödrar hade ett mycket högt anseende, närmast som en drottning. Haremen administrerades och bevakades av manliga, kastrerade trälar enucker. Då Osmanska riket avvecklades efter första världskriget (1918) och utvecklades till dagens Turkiet och staten blev sekulär så förbjöd dess ledare Kemal Ataturk, slaveriet. I arabvärlden gick det långsamt och i gulfstaterna först efter andra världskriget, i Jemen 1970. I Egypten stängdes slavmarknaden i Kairo på 1920-talet. Det redan pågående slaveriet kunde ta 1-2 generationer att avveckla dvs. upp till 40 år. Förmodligen har det runt om i världen kvarstått ett slaveri mer eller mindre öppet, fast de stora slavtransporterna och de öppna slavmarknaderna släcktes ned under andra delen av 1900-talet. I Nordafrika har det nog aldrig riktigt upphört. Under IS-regimen i Levanten då människor åter rövades bort och förslavades har problemet lyfts fram igen.
Slaveriet i Ostasien
Slaveri och slavhandel har förekommit i alla delar av Asien.
Indien Det första dokumenterade slaveriet i indien är från 700- och 800-talet efter den muslimska invasionen. Den ledde till en omfattande handel med hinduiska indier, både inom Indien men även internationellt. Arabiska slavhandlare förde också östafrikanska slavar till Indien. Det indiska Siddifolket är ättlingar till dessa afrikanska slavar. Efter den brittiska koloniseringen av Indien så förbjöds att nya personer förslavades från 1774, men inte att det redan pågående slaveriet fortsatte. 1841 beräknades det finnas upp till nio miljoner slavar i Indien. Slaveriet förbjöds 1863 och kriminaliserades 1861.
Indokina I Vietnam så förslavades vietnamesiska flickor av kineserna som förde dem till Kina som sexslavar. Det var under den period Vietnam dominerades av stormakten Kina. Den tidigare amerikanska utrikesministerna McNamara har beskrivet att amerikanerna inte förstod de historiska spänningarna mellan Kina och Vietnam. Hade man gjort det skulle kanske den amerikanska delen av Vietnamkriget ha kunnat undvikas. Den amerikanska övertygelsen om att det kommunistiska Kina skulle förenas med ett kommunistiskt Vietnam bortsåg från de både folkens historia. En historisk erfarenhet av att faktiskt ha blivit förslavade av ett grannfolk lämnar en lång historisk skugga över internationella relationer. I samtliga de ostasiatiska länderna, Kambodja (Kmer), Vietnam, Laos, Burma och Thailand förekom att man gjorde slavräder mot oberoende bergsfolk. Dessutom förslavades krigsfångar i de lokala krigen. Thailand avskaffade slaveriet 1905. I de övriga länderna avskaffades slaveriet då kolonialmakterna erövrade dem.
Japan I Japan har slaveriet varit inhemskt och knappt någon slavhandel till landet har förekommit. Från 200-talet beskrivs en viss handel av japanska slavar till Kina. Den japanska slavklassen kallades nuhi. På 700-talet kom de första lagarna som reglerade det japanska slaveriet. Anhöriga till avrättade kriminella kunde göras till slavar och så även koreanska krigsfångar. Från att shogunatet infördes i början av 1600-talet sjönk slaveriet och betraktades som något förlegat. Efter Meiji-restaurationen så uppstod under slutet av 1800-talet ett system av trafficing av ofria kvinnor för prostitution i delar av Ost-asien och ända till Kalifornien. Militärregimen under 2:a världskriget förslavade både krigsfångar och civila för slavarbete i Kina, Korea, Java, samt även på de japanska öarna.
Kina Under Han-dynastin var ca. 5% av befolkningen i Kina slavar. Det förekom slavar som köptes i Filippinerna och andra länder. Det starka feodalsystemet i Kina tvingade bönderna att också arbeta för godsägarna vilket gjorde slavägandet onödigt inom jordbruket. De slavar som förekom fanns som tjänare i hushållen eller som sexslavar. Under Tang-dynastin förekom slavhandel med Vietnam och Korea för sexindustrin. Under Manchudynastin var slavarna uteslutande hushållsslavar. På 1720-talet frigav kejsaren flertalet kinesiska slavar för att jämna ut de sociala skillnaderna. Under 1800-talet infördes det slavliknande kuli-systemet. Officiellt avskaffades slaveriet i Kina 1909, men i praktiken var det först efter Mao Tsetung och kommunisternas maktövertagande 1949 som det definitivt sattes stopp för.
Korea Slaveri var vanligt och socialt fanns en nobi-klass vars medlemskap var ärftligt. Fattiga personer kunde sälja sig in i nobi-klassen. En nobi hade rätt till egendom och lön och kunde köpa sig ut ur nobi-slaveriet. Deras materiella levnadsstandard var ungefär samma som den fria delen av befolkningen som fanns under adeln. Från 1775 började systemet avvecklas fast det tog drygt hundra år innan hela systemet var avvecklat 1894. Fast de finns beskrivningar av slaveri i Kina fram till 1930-talet.
Norden Så som inledningsvis beskrivits förekom slavar, eller i form av träldom i Sverige under vikingatiden. Här behandlades de som arbetskraft, men de såldes också på slavmarknader i öst. Det avvecklades efter vikingatiden. I samband med Magnus Ladulås och Magnus Erikssons allmänna landslag kom flera lagar för att skydda befolkningen. Kvinnofrid infördes och adelns våldgästning av bönder förbjöds. 1337 förbjöds slaveri (träldom) då Skara stadga antogs. Då Sverige bildades av de finska och svenska folken (finnar, svear och göter) skedde det på grunden av att vara fria folk, utan träldom och livegenskap såsom förekom i grannländerna Ryssland och Danmark, samt i olika former i Polen och Tyskland. Som fria folk hade individerna rätt att ha vapen hemma för att skydda sig samt för att jaga i skog och mark. I kombination med detta kom också det första parlamentet och ståndsriksdagen med deltagande för adel, präster, borgare och bönder. Alla var de kungens undersåtar. sedan fanns det en ständig kamp mellan stånden om inflytande, livsvillkor och makt. Det fanns en basal jämlikhet under kronan, dvs. kungamakten, staten. Levnadsvillkoren för alla var dock generellt mycket hårda och kärva. Man levde dessutom i ett klimat som inte var förlåtande. Landet var ständigt indraget i krig med omgivande makter. Ibland i rättfärdigt försvar mot utländska aggressorer, ömsom angripare för att erövra. Livegenskapen fanns kvar i Ryssland fram till 1900-talet och i Danmark fram till mitten av 1800-talet. Kristian ll (tyrann) skrev tillsammans med sin fru drottning, samt holländska älskarinna och hennes mor, två lagböcker, en för städerna samt en för landsbygden. I den senare förbjöds det danska slaveriet, livegenskapen. Förbudet varade i ett år, men sedan revolterade adeln och avsatte kungen så det danska slaveriet fortsatte i ytterligare tre hundra år.
Efter 1200-talet har det i Sverige inte funnits något primärt intresse för slaveri, träldom, livegenskap eller handel med slavar. I gränslandet mellan att bli tagna som krigsfångar och utföra arbete så finns exemplen från ryska krigsfångar i Sverige. De kunde sättas att utföra en slags straffarbete med att bygga kanaler och slussar som vid Stäket. Efter nederlaget i slaget vid Poltava fördes 12000 svenska soldater till Toblovsk i Sibirien där de kvarhölls i tolv år. I Siberien som helhet har fortfarande 75% av befolkningen svenska gener. Det utfördes arbete på alla nivåer. De välutbidade officerarna startade skolor En del stannade kvar som ämbetmän hos tsar Peter den store. Den första ryska ambassadören till Kina var en f.d. svensk krigsfånge. En annan skrev den första sibiriska encyklopedin och gjorde den första kartan över Sibirien där Berings sund ritades in och evidensen för att inte Euroasien gick över till Alaska och Nordamerika utan skiljdes av ett sund. Så ibland är villkoren för ofrihet komplicerad.
Sverige må ha haft lagar mot slaveri, men handlade dock med länder som hade kolonier med slavar. Under den korta tiden då Sverige hade kolonin vid Wilmington i Delaware så utvecklades en väldigt bra relation till det lokala folket. De senare varnade t.ex. sina svenska vänner då de fick kännedom om komplotter från holländarna och engelsmännens sida. De sista fartygen till Delaware kapades av ett spanskt fartyg, trots att Sverige då var lierat med Spanien i 1600-talets krig i Europa (30-åriga kriget med föregångare och uppföljande stridigheter). Den svenska besättningen och passagerarna fördes till Västindien och såldes som slavar. Endast ett par svenskar lyckades efter många år köpa sig fria och ta sig hem till Sverige. Efter den afrikanska västkusten härjade muslimska pirater som fångade slavar och även svenska sjömän som arbetade på transportfartyg till Västafrika fängslades och såldes som slavar i Marocko och Tunisien, samt även i det Osmanska riket. Det finns även här exempel på sjömän som förslavades men gjorde karriär i arabiska handelsföretag och så småningom återvända rel. välbeställda till Sverige. Landet hade också en handelsstation i Västafrika som efter den svenska perioden användes i den transatlantiska slavhandeln. Sverige var också den ledande exportören av järn och många järnprodukter. Det var järn som användes till både köksgeråd och vapen, till spikar, hammare, yxor och byggredskap. Det kunde användas till ankarkättingar på t.ex. slavskeppen samt till kedjor att låsa fast fångar. Under stormaktstiden var Sverige mycket för att erövra andra länder och utveckla sitt territorium och inflytande i Europa. Efter franska revolutionen tog Sverige 1784, över ägarrätten av den lilla ön S:t Bartolomey i Karibien. Där förekom slaveri så efter 450 år av svenskt förbud så fanns plötsligt åter slaveri på svensk mark, om än inte på fastlandet. Det dröjde nästan trettio år innan Sverige avskaffade slaveriet på S:t Bartolemey, samt allt deltagande i slavhandel år 1813. Sedan tog det lång tid till att alla slavar var friköpta och hela systemet avvecklat. Svenska sjöhandelsföretag som det svenska Västindiska kompaniet fick tillåtelse av den svenska kronan att bedriva transatlantisk slavhandel på slutet av 1700-talet och använda S:t Bartolemey i den. Det skedde under en kort period och beräknas ha stått för ett par tiotusendelar (0.02%) av slavhandeln - en ful fläck på den svenska historien. Kungamakten i Sverige har varierat mycket i styrka från det att en central stat började etableras under Gustav Wasa på 1520-talet. Maktbalansen inom staten mellan ståndsriksdagens fyra ständer och kungen har varierat. Den starkaste okrönte var nog Axel Oxenstierna, som tog över efter Gustav den ll Adolfs död 1632. Han styrde inte bara Sverige utan satt tidvis utanför Köln och styrde halva Europa i samverkan med sin franske kollega kardinal Richelieu. Sverige var mellan 1500-talet och 1900-talet både fattigt och rikt. Sverige var en av Europas ledande gruvländer beträffande metall och mineraler t.ex. järn, koppar och silver, kanske t.o.m. det ledande. Här fanns en stor skogsnäring och ett självförsörjande jordbruk. Fast rikedomen hamnade i huvudsak hos kungahuset, staten (kronan) och adeln, en del hos kyrkan och prästerna. Allmogen, borgarna och bönderna slet ont. Kungen och staten såg positivt på alla som kunde försörja dem oavsett var de kom ifrån. Det fanns inget utrymme, medkänsla eller skyddsnät för de som inte kunde bidraga genom att t.ex. betala skatt eller delta i krig. De grövsta brottslingarna som inte avrättades behövde försörjas med statens vatten och bröd, samt bevakas. Samtidigt behövde den svenska gruvnäringen arbetskraft, men inte ens fångarna fick hållas som slavar. Lösningen blev att i den diffusa regionen Bergslagen bestående av landskaps-delar från Sörmland, Närke, Värmland, Dalarna, Gästrikland, Uppland och hela Västmanland, så kunde dömda förbrytare byta sitt straff mot att bosätta sig vid en gruva och arbeta där på nästan samma villkor som andra gruvarbetare. De fick hjälp med bostad, möjlighet till familj och även lön. De fick dock inte lämna trakten. Även om det var hårt för de flesta så fanns det kategorier som levde vid eller utanför marginalen. En av medeltidens stora förtryckare av de europeiska folken var påvedömet och den katolska kyrkan, som korrumperades alltmer fram till de protestantiska upproren. I slutet av medeltiden då den sammanvävdes med renässansen kom också den katolska terrorn mot olika befolkningar och vanor. Inkvisitionen och jesuiter skickades ut till områden som Sicilien och Spanien, inte minst var påvedömet oroat av konkurrenterna från böckernas folk, muslimer och judar. t.o.m. de av dessa som konverterade till kristendom behövde tryckas ned så de inte fick för mycket inflytande. Man försökte hitta skäl inför staten (t.o.m. den begynnande rätts-staten) att kunna diskriminera dem. Lösning blev att uppfinna blodsbandet - det var något med deras blod som inte kunde göra dem äkta kristna, inte ens deras barn (blut und bund). Denna påhittiga, alternativa uppfinning skedde i Spanien på 1480-talet. Även om Sverige kastade ut påvedömet på Gustav Wasas tid så kvarstod kristendomen som en lutheransk statsregion. Landet kunde ha handelskontakter judar, fast de fick inte bosätta sig i här förrän under 1800-talet. Romerna var en grupp som ställdes utanför det svenska samhället och levde på en slags marginal. De exotiserades på både ett romantiskt och avfärdande, diskriminerande sätt. Om det fanns en allemansrätt så gällde den inte för dem. Det var först efter näringsfriheten i mitten av 1800-talet och i huvudsak från mitten av 1900-talet som en förändring till det bättre började. Samerna - till skillnad från det finländska folket så stod samerna vid sidan då Sverige utvecklades ihop under senare delen av medeltiden. Sverige är en konstruktion av finnar och svenskar. Sedan styckades Finland av från resten av Sverige då Ryssland segrade 1809. Alla tre folken är ursprungsfolk och även genetiskt mycket närstående varandra om än med kulturella och språkliga särdrag. Samerna har aldrig varit någon stor befolkningsgrupp. Idag utgör den omkring en promille av befolkningen i Sverige. Fram till att fynden av metaller i Lappland upptäcktes så fanns det ett ljumt intresse för samerna från statens sida. Statsideologin via Svenska kyrkan var intresserade - de behövde alla proselyter de kunde finna. Så från 1600-talet och framåt översattes bibeltexter och psalmer till de större samiska språken. Man började också hitta samiska klockare och "kyrkvaktmästare" i de norrländska kyrkorna. 100-200 år senare då folkskolan infördes så ser man tydligare ett projekt att försvenska och assimilera samerna. Skolbarnen var då inte tillåtna att tala sitt samiska modersmål då de var i skolan. Särskilt hårt blev det för de samiska barn som bodde på internatskolor. De minnena lever fortfarande starkt kvar hos de drabbade och deras närstående. Tidigare, historiskt kunde staten komma med hårda krav mot samerna i samband med gruvnäringen. Det handlade då ofta om att bidra vid gruvnäringen med transporter osv. Fast jämför man de berättelserna med motsvarande behandling av gruvarbetarna och befolkningen i Bergslagen så är det mest detaljerna som skiljer sig.
Slavhandeln med Amerika
Den transatlantiska slavhandeln bedrevs mellan 1525 och 1867. Portugiserna upptäckte på 1500-talet det slaveri som då redan fanns i Västafrika. De behövde arbetskraft i sina kolonier i både Karibien och Brasilien. Samt fick affärsidéer att göra vinster på andra kolonier. Portugiserna samarbetade med afrikanska kungariken och började köpa slavar från de redan befintliga slavhandlarna och därifrån utvecklades det. Den handeln ledde till att omkring 12 miljoner fängslade afrikaner förslavades och transporterades över Atlanten, av dem dog omkring 1,5 miljon under transporten. Omkring åtta miljoner av dem var män. Hälften av transporterna, 6 miljoner skedde på portugisiska/ brasilianska fartyg. Storbritannien transporterade 3,3 miljoner, Frankrike 1,4 miljoner. Spanien/Uruguay 1 miljon. Nederländerna 0,6 miljoner. Nästan alla de förslavade fördes till Karibien och Latinamerika. Omkring 4% av dem fördes till Nordamerika (mest sydstaterna). Det innebär att ca. en halv miljon människor fördes som slavar från Västafrika till USA under trehundra år. Utan andra jämförelser är det ungefär hälften av det antal som sökt asyl i Sverige under 2000-talet. (Då Sverige har brustit i sin integration, ansökningsprocesser och överklaganden har gått i stå, så har många hamnat i ofria situationer med skulder till kriminella smugglar-organisationer ibland knutna till islamism och terrorism) Vi ser i Sverige nu många tecken till ett nytt slavsamhälle för första gången på sjuhundra år. Även i ungdomsspråket har slavtänkandet slagit sig in med termer som att äga andra - jag äger dig. Vi ser också kriminella ligor smuggla "skuldsatta" tiggare hit för att sedan expandera till narkotikahandel och sexhandel med påtvingad prostitution. Det afrikanska slaveriet har också återkommit genom den nigerianska smugglingen av prostituerade sexslavar som beskylls vara skyldiga de kriminella, miljonbelopp. Sverige har hittills varit lika oförmögna att ta itu med detta nya slaveri som man varit och är under C-19 pandemin. De som drabbas är de mest utsatta människorna i vårt land. Det ger också en grogrund för främlingsfientlighet, rasism och olika former av fascism. Förutom ny national-socialism gynnar det både islamo-fascismen och social-fascistiska rörelser som kommunism och annan revolutionär socialism, anarkism.
Med legedariske Hans Rosling och andra kan man konstatera att människans levnadsvillkor generellt har förbättrats från stenåldern och framåt, årtionde för årtionde. Det är dock ingen spikrak väg utan komplikationer. Tvärtom kan man i bästa fall beskriva det som två steg framåt och ett tillbaka. Villkoren har dock aldrig varit lika för alla. De som haft gynnsammare villkor har handskats med det på mycket olika sätt. De med ekonomisk och politisk makt , vilad på att "makt sitter i spjutstångs ände" dvs. makten i samhället finns hos de som rent konkret kan förvara den med vapen i hand (själv och med tillräckligt antal beväpnade relaterat till den tid och de villkor som gäller). Den relativa frihet, självbestämmande respektive tvång, upplevt våld och förtryck som funnits för folkflertalet har skiftat stort inom samma tidsepok. Vi vet rätt lite om hur det sett ut under jägar- och samlarepokerna, men kan föreställa oss det genom socialantropologiska skildringar de senaste 150-200 åren. Om vi skulle jämföra det med dagens situation och relationen mellan arbetare och s.k. arbetsgivare, som finns det strukturer som t.ex. stat och rättssystem. De och tillgången på teknik, råvaror etc. sätter vissa ramar. Klyftorna mellan olika befolkningsgrupper och deras relation till produktionen har varit mycket stora. Man ser dock att i alla tider har ägarna till produktionsmedlen skiftat individuellt i sin inställning till sina anställda, sina tjänare, torpare, bönder och slavar. Ungefär som vi inom idrotten kunnat se
Med legedariske Hans Rosling och andra kan man konstatera att människans levnadsvillkor generellt har förbättrats från stenåldern och framåt, årtionde för årtionde. Det är dock ingen spikrak väg utan komplikationer. Tvärtom kan man i bästa fall beskriva det som två steg framåt och ett tillbaka. Villkoren har dock aldrig varit lika för alla. De som haft gynnsammare villkor har handskats med det på mycket olika sätt. De med ekonomisk och politisk makt , vilad på att "makt sitter i spjutstångs ände" dvs. makten i samhället finns hos de som rent konkret kan förvara den med vapen i hand (själv och med tillräckligt antal beväpnade relaterat till den tid och de villkor som gäller). Den relativa frihet, självbestämmande respektive tvång, upplevt våld och förtryck som funnits för folkflertalet har skiftat stort inom samma tidsepok. Vi vet rätt lite om hur det sett ut under jägar- och samlarepokerna, men kan föreställa oss det genom socialantropologiska skildringar de senaste 150-200 åren. Om vi skulle jämföra det med dagens situation och relationen mellan arbetare och s.k. arbetsgivare, som finns det strukturer som t.ex. stat och rättssystem. De och tillgången på teknik, råvaror etc. sätter vissa ramar. Klyftorna mellan olika befolkningsgrupper och deras relation till produktionen har varit mycket stora. Man ser dock att i alla tider har ägarna till produktionsmedlen skiftat individuellt i sin inställning till sina anställda, sina tjänare, torpare, bönder och slavar. Ungefär som vi inom idrotten kunnat se
hur tränare, ledare och ägare till föreningar och lag skiftar i hur de bemöter idrottare, spelare. I den professionella lukrativa idrotten, så förekommer kontrakt och belöningar som påminner om de för de allra mest gynnade slavarna. I de värsta råkapitalistiska industrierna med svaga eller obefintliga fackföreningar finns villkor som är likartade med bland de värsta i slavsamhället och ibland kan vara ett slaveri i alla dess bemärkelser, med fullständigt rättslöshet. Det kan gälla textilindustrin i Asien, eller barnarbetet i gruvindistrin i Kongo där kobolt och andra metaller till batterier grävs fram under vidriga omständigheter. Det verkar också finnas en tendens i att då levnadsvillkoren från en tidigare samhällsepok dröjer kvar eller drivs av en över- och medelklass som historien kört över så förstärks de omänskliga och brutala sidorna i ett redan befintligt förtryck.
Rasismen
Rasismen har en annan historia än slaveriet. När det gäller förhistorisk tid som stenålder och bronsålder så får man gå till de data som erbjuds via arkeologi etc. Man kan dessutom notera de socialantropologiska beskrivningar som finns från de senaste århundrandena, då våra sentida observatörer mött människor och kulturer som levt på liknande villkor som under t.ex. stenåldern. Det verkar som om de flesta däggdjur har ett starkt motstånd mot att döda andra djur av samma art och undergrupp (ras). Dock förekommer det. Bland människor så finns det en utbredd företeelse att i tidiga språk kallar man de i sin egen by, sin egen stam och klan för "människa", fast betecknar de utomstående som något annat. Ibland har det fortsatt fram till vår egen tid. Går man till kulturer där det förekommit jakt på människor och kannibalism, så verkar det vara ett sätt att handskas med det tabu det innebär att döda andra människor och t.o.m. äta dem. - kalla sig själv människa och andra o-människa. Vi ser det sedan återkomma i historien fram till våra egna dagar. Krigssituationer där motståndarna demoniseras för att underlätta krigspropaganda och att motivera de egna soldaterna. Vi ser också fördomar mot grannar och grannbyar, dvs. personer som man kan vara involverad i intressekonflikt med. Det verkar också finnas en inneboende tvehågsenhet till "andra" - de som inte är vi i byn eller vi på ön. De främmande inger både hopp och rädsla. De kan komma till oss med varor och tjänster vi behöver om de är handelsmän av båda kön. De kanske kommer med expertis, snickare, stenhuggare, smeder, skomakare och vi önskar att de stannar hos oss. Vi kanske behöver deras gener och DNA för att inte drabbas av inavel. Dessa aspekter kan ha utvecklat vanor och seder av gästfrihet och t.o.m. positiv diskriminering. Rädslan, försiktigheten och även fientligheten har liknande helt begripliga rötter. I de kollektiva minnena och berättelserna kan finnas flera hundra år av negativa erfarenheter. Främlingar som tagit med sig sjukdomar och smitta, pest, digerdöden, kolera, TBC. Främlingar som kommit för att skada genom plundringar, stölder, mord och rån. Främlingar som är fiender i ett krig.
Den både formulerade och praktiserade rasismen finner man först i Spanien mot slutet av 1400-talet. Den ger ingen biologisk grund utan är religiöst, politisk. Den uppstår inom den katolska kristendomen och inkvisitionens uppgörelse med s.k. kättare. På 1480-talet jagar inkvisitionen kättare som samlas ihop, förs genom gatorna och bränns på bål. Spanien hade i århundranden varit en smältdegel och relativt samhälle med samexistens mellan judendom, kristendom och islam. Den spanska halvön hade annekterats i den arabisk muslimska expantionen på 700-talet, kalifatet Cordoba grundades och var sedan under muslimskt styre i århundranden, men kristnades åter. Under 1300-talet var det stora kristna förföljelser av judar, som sedan dämpades och det var vanligt att de konvertarade till kristendomen, men i praktiken till största delen utövade judendom. De som konverterade betraktades som kristna. På liknande sätt gällde för muslimska konvertiter. Grunden fanns i nya testamentets jämställdhetsbegrepp att alla människor är guds barn. Med inkvisitionen förändrades tolkningen av detta ungefär till rättroende kristna. En tanke snarlik den om arvssynd medförde att konvertiter fick en lägre status och likaså barn till konvertiter. Det finns ett nyckelår för detta, 1492, då både det formulerades. Spanien formellt bildades genom att Aragonien och Kastilien slogs samman. 1492 var också det år då Columbus på uppdrag Spaniens kungapar Ferdinand och Isabella kom till Västindien och upptäckte den "nya världen" som kom att benämnas Amerika. Rasismen hade då fått två av sina tre grundläggande komponenter de politiskt och religiösa. Det var först under 1800-talet som biologismen tillfördes som en avart till socialdarwinismen. Det gällde inte enbart religiös tro och kultur längre utan också helt annorlunda människor, en annan ras som var "fel". Nu räckte det inte längre med att omvända. Det fanns i blodet. Det handlade inte längre om stridigheter mellan "böckernas folk" och olika uppfattningar om en gemensam gud. Nu började man beräkna en slags rena människor gentemot människor som var fel, mindervärdiga. I USA så vinner Nordstaterna och det industrialiserade samhället gentemot Sydstaternas jordbruks- och slavsamhälle. I USA övergår samhället från slavsamhälle till en rasistisk kapitalism. Vid inbördeskriget var flertalet slavar svarta med rötter i Afrika. Under samma period i Europa började de livegna att sättas fria och alltfler blev arbetare. Efter kort tid skiljde de inte ut sig nämnvärt från de övriga i befolkningen. I USA var det enklare att se de svarta och bruna f.d. slavarna och slavättlingarna. Från att inte ha haft något rättsvärde hade de fått det till hälften, men mentaliteten att se dem som underlägsna kvarstod från slaveriet, men gavs nu istället en rasistiskt politisk dräkt. Parallellt med detta tog USA också klivet fram som en ekonomisk och politisk stormakt. Sydstaternas nederlag i inbördeskriget gav avtryck i en offer-ideologi med ett synsätt där förbudet mot slaveri istället sågs som ett våld mot fina traditionella vanor, söderns sätt att leva. Rättfärdigande av slavsamhället skedde nu genom ett rasistiskt hat mot svarta afroamerikaner.
Den antisemitiska rasismen.
Rasismen har en annan historia än slaveriet. När det gäller förhistorisk tid som stenålder och bronsålder så får man gå till de data som erbjuds via arkeologi etc. Man kan dessutom notera de socialantropologiska beskrivningar som finns från de senaste århundrandena, då våra sentida observatörer mött människor och kulturer som levt på liknande villkor som under t.ex. stenåldern. Det verkar som om de flesta däggdjur har ett starkt motstånd mot att döda andra djur av samma art och undergrupp (ras). Dock förekommer det. Bland människor så finns det en utbredd företeelse att i tidiga språk kallar man de i sin egen by, sin egen stam och klan för "människa", fast betecknar de utomstående som något annat. Ibland har det fortsatt fram till vår egen tid. Går man till kulturer där det förekommit jakt på människor och kannibalism, så verkar det vara ett sätt att handskas med det tabu det innebär att döda andra människor och t.o.m. äta dem. - kalla sig själv människa och andra o-människa. Vi ser det sedan återkomma i historien fram till våra egna dagar. Krigssituationer där motståndarna demoniseras för att underlätta krigspropaganda och att motivera de egna soldaterna. Vi ser också fördomar mot grannar och grannbyar, dvs. personer som man kan vara involverad i intressekonflikt med. Det verkar också finnas en inneboende tvehågsenhet till "andra" - de som inte är vi i byn eller vi på ön. De främmande inger både hopp och rädsla. De kan komma till oss med varor och tjänster vi behöver om de är handelsmän av båda kön. De kanske kommer med expertis, snickare, stenhuggare, smeder, skomakare och vi önskar att de stannar hos oss. Vi kanske behöver deras gener och DNA för att inte drabbas av inavel. Dessa aspekter kan ha utvecklat vanor och seder av gästfrihet och t.o.m. positiv diskriminering. Rädslan, försiktigheten och även fientligheten har liknande helt begripliga rötter. I de kollektiva minnena och berättelserna kan finnas flera hundra år av negativa erfarenheter. Främlingar som tagit med sig sjukdomar och smitta, pest, digerdöden, kolera, TBC. Främlingar som kommit för att skada genom plundringar, stölder, mord och rån. Främlingar som är fiender i ett krig.
Den både formulerade och praktiserade rasismen finner man först i Spanien mot slutet av 1400-talet. Den ger ingen biologisk grund utan är religiöst, politisk. Den uppstår inom den katolska kristendomen och inkvisitionens uppgörelse med s.k. kättare. På 1480-talet jagar inkvisitionen kättare som samlas ihop, förs genom gatorna och bränns på bål. Spanien hade i århundranden varit en smältdegel och relativt samhälle med samexistens mellan judendom, kristendom och islam. Den spanska halvön hade annekterats i den arabisk muslimska expantionen på 700-talet, kalifatet Cordoba grundades och var sedan under muslimskt styre i århundranden, men kristnades åter. Under 1300-talet var det stora kristna förföljelser av judar, som sedan dämpades och det var vanligt att de konvertarade till kristendomen, men i praktiken till största delen utövade judendom. De som konverterade betraktades som kristna. På liknande sätt gällde för muslimska konvertiter. Grunden fanns i nya testamentets jämställdhetsbegrepp att alla människor är guds barn. Med inkvisitionen förändrades tolkningen av detta ungefär till rättroende kristna. En tanke snarlik den om arvssynd medförde att konvertiter fick en lägre status och likaså barn till konvertiter. Det finns ett nyckelår för detta, 1492, då både det formulerades. Spanien formellt bildades genom att Aragonien och Kastilien slogs samman. 1492 var också det år då Columbus på uppdrag Spaniens kungapar Ferdinand och Isabella kom till Västindien och upptäckte den "nya världen" som kom att benämnas Amerika. Rasismen hade då fått två av sina tre grundläggande komponenter de politiskt och religiösa. Det var först under 1800-talet som biologismen tillfördes som en avart till socialdarwinismen. Det gällde inte enbart religiös tro och kultur längre utan också helt annorlunda människor, en annan ras som var "fel". Nu räckte det inte längre med att omvända. Det fanns i blodet. Det handlade inte längre om stridigheter mellan "böckernas folk" och olika uppfattningar om en gemensam gud. Nu började man beräkna en slags rena människor gentemot människor som var fel, mindervärdiga. I USA så vinner Nordstaterna och det industrialiserade samhället gentemot Sydstaternas jordbruks- och slavsamhälle. I USA övergår samhället från slavsamhälle till en rasistisk kapitalism. Vid inbördeskriget var flertalet slavar svarta med rötter i Afrika. Under samma period i Europa började de livegna att sättas fria och alltfler blev arbetare. Efter kort tid skiljde de inte ut sig nämnvärt från de övriga i befolkningen. I USA var det enklare att se de svarta och bruna f.d. slavarna och slavättlingarna. Från att inte ha haft något rättsvärde hade de fått det till hälften, men mentaliteten att se dem som underlägsna kvarstod från slaveriet, men gavs nu istället en rasistiskt politisk dräkt. Parallellt med detta tog USA också klivet fram som en ekonomisk och politisk stormakt. Sydstaternas nederlag i inbördeskriget gav avtryck i en offer-ideologi med ett synsätt där förbudet mot slaveri istället sågs som ett våld mot fina traditionella vanor, söderns sätt att leva. Rättfärdigande av slavsamhället skedde nu genom ett rasistiskt hat mot svarta afroamerikaner.
Den antisemitiska rasismen.
