Nils Bejerot - Sveriges stora social- medicinare skulle den 21 september 2021 ha fyllt 100 år.
Internationellt blev Nils Bejerot globalt erkänd i alla samhällen och samhällssystem som en av de främsta forskarna, teoribildarna och praktiska klinikerna i socialmedicin och framförallt då om de beroendeskapande drogernas påverkan på samhället och dess individer. Hans forskning och slutsatser respekterades både i USA och Sovjet-ryssland, Västtyskland som Östtyskland, i våra skandinaviska grannländer likväl som i Italien, Frankrike och England Som ordspråket säger kan det vara svårt att bli "profet" i sitt eget land.
I Sverige blockerades Nils Bejerot i massmedia. Vid de få tillfällen han släpptes fram, så misstänklig- gjordes han först. Man feltolkade avsiktligt t.ex. den socialmediciska epidemiologi-teorin. Den hade uppstått genom det detektiv-arbete som fanns vid ett kolerautbrott i London. Man såg att sjukdomen spreds i vissa områden, men inte andra. Då fakta analyserades så såg man enbart en skillnad mellan områdena. De hade olika vattenförsörjning. Slutsatsen blev att kolera på något sätt spreds genom vattnet. Den medicinska forskningens fader Semmelweis gjorde en liknande upptäck angående skillnaderna i barna-dödlighet och dödlighet för de nyblivna mödrarna på två olika förlossningsavdelningar på samma sjukhus. Epidemi-begreppet var socialmedicinskt och etablerades långt före kunskapen om smittämnen (bakterier och virus) fanns.
Då narkotikamissbruket började öka i omfattning i Sverige på 1960-talet gick Nils Bejerot från att ha arbetat med och forskat på alkohol och människor som fått problem med sprit och annan alkohol till att i huvudsak fokusera på den nya spridningen av narkotika. Han hade studerat effekterna av motbokens avskaffande samt släppte allt annat för att se om strejken på Systembolaget under 60-talet fick någon påverkan på folkhälsan.
Som ung läkare arbetade han såväl på Gustav Jonssons berömda Barnbyn Skå, som på Beckomberga sjukhus, samt som socialläkare, nära socialkontorens barnavårdsverksamhet (barnavårdsnämnd) och arbete med familjer där det fanns allvarliga alkoholproblem direkt eller indirekt (nykterhetsnämnden). En tid även läkare på de miljöterapeutiska avdelningar som professor Sten Mårtens byggt upp på Rålambshovs sjukhus. Alla de verksamheterna hade på den tiden Stockholms stad som huvudman. På 1970-talet utsågs Nils Bejerot till professor i Socialmedicin vid Karolinska institutet. Hela sitt yrkesliv var Nils Bejerot en kliniker dvs. han träffade patienter. Utöver andra uppdrag var han hela tiden konsult åt Stockholmspolisen, vilket ibland gav honom epitetet polisläkare. Ofta hade han med sig sin lilla chiwawa, Fiffi också i tjänsten. Vet inte om hov var med vid hans bedömningssamtal på häktet. Fiffi kallades ofta Nisses polishund. De kriminella jag mött som träffade Bejerot på häktet gav omdömen om honom som reko och jysst. Det var också skälet till att bankrånaren Janne Olsson bad att få tala med Bejerot (få som förhandlare) under Norrmalmstorgsdramat. Bejerot gjorde efteråt en analys av situationen bl.a. reaktionerna hos gisslan. Det gav upphov till termen och begreppet Stockholmssyndromet.
Filmaren, journalisten och författaren Janne Mattsson som tillbringade ett tiotal år av sin ungdom i fängelse för narkotikarelaterade brott, ville gärna under sin aktiva tid som missbrukare få stöd som kunde underlätta fortsatt missbruk. Fast den avmattade lusten för amfetamin kostade allt mer på alla sätt och vis bio-psyko-socialt. Han beskrev hur mellan anstalterna hade en sysselsättning på RFHLs kontor och under några dagar så gick han påtänd, snetänd, stirriga och nojig fram och tillbaka på kontoret och flyttade böcker in och ut ur ett skåp. Inget brydde sig, ingen frågade och ingen kommenterade. Likgiltigheten verkade total. En dag besökte han en kompis som var på en Rålambshovs s.k. knarkavdelningar. En av personalen förklarade att Jannes kompis var och spelade bordtennis och följde honom dit. Han kom in mitt i en match mellan kompisen och en äldre snubbe. Kompisen ville spela klart. Efteråt frågade Janne vem f-n var det där. Svaret var - det är Nisse Bejerot. Janne utbrast då - f-n han är ju en jävla fascist - det säger alla. Kompisen svarade med ett garv - nä Bejerot är jysst. Janne Mattsson var en väldigt intelligent person och började sen ompröva sina tankar om droger och kriminalitet äkta vänner (människor) och äkta hjälp. Tillsammans med andra såsom vännen Lasse Strömstedt tog han sig ur sitt missbruk och hade stöd av Bejerot. Janne visade sedan under sin nyktra tid en stor solidaritet med sina olycksbröder och systrar. Filmerna om Hassela och A.P.Nyman - alkoholist är legendariska. Han lyfte också upp de småflickors öde då de nedknarkade utnyttjades på bordeller för samhällets toppar av den sk bordellmamman. Hans bok om dem blev sedan film. Själv var jag med honom till Österåker där vi träffade personalgruppen på de sk knarkfria avdelningarna. Janne avled innan hans och Deanne Rauschers bok publicerades eller filmen med Pernilla August i huvudrollen spelades in. Med väldigt olika bakgrund är och var både Janne och jag delar av Nils Bejerots socio-kulturella släktträd. Vi hade både förmånen av att ha fått många nyanserade och personliga samtal med vår mentor om narkotikafrågan och annat viktigt i livet.
Då Bejerot analyserade olika tidigare vågor (epidemier) av narkotikamissbruk så såg han några avgörande skillnader. Under amerikanska inbördeskriget var morfinet precis skapat samt injektionssprutorna. Det var det mest blodiga kriget med de största förlusterna i USAs historia. Pga krigsskadorna med amputerade kroppsdelar etc. erbjöds tiotusentals krigsinvalider morfin. Flertalet blev djupt beroende och skämdes pga det. I Japan användes centralstimulerande droger typ amfetamin på soldaterna för att öka deras prestationer och förmåga att hålla sig vakna. Efter kriget förbjöds amfetamin i Japan och de beroende avgiftades och lämnade missbruket utan vårdåtgärder. En förklaring att det lyckades var att de fd soldaterna själva inte accepterade sitt beroende. Mellan de tre vågorna fanns det individer i eliten som tog narkotika - ibland glamoriserades det eller demoniserades, men det var bara i små grupper (kluster) bland läkare, kulturarbetare eller mycket rika som det förekom droger som amfetamin, morfin, heroin, kokain och cannabis. Den stora ofta accepterade drogen i väst var alkohol och det mer smygande beroendeframkallande nikotinet
I tredje världen fanns endemiska bruk av stimulantia som kat, hasch, kokablad. Ofta i en utspädd form med låg effekt, mer jämförbart med svenskt kaffedrickande. Fast lokalt förekom även där omfattande komplikationer. Bejerots vän och kollega vid Colombia University Gabriel Nahaas har beskrivit hur i hans barndoms Egypten stora grupper hade drabbats av amotivations- syndrom efter att ha brutits ned av omfattande cannabismissbruk tills de t.ex. satt apata och viljelösa i gatuhörnen för att tigga.
Den skillnad Bejerot såg i den våg som tornade upp sig i Sverige under 60-talet var att den expanderade parallellt med ungdomskulturen. Efter kriget kom den sk. baby-boomen med barnkullar som var ca. 20% större än tidigare. På 50-talet började man utskristallisera tonåringar som en egen köpstark befolknings-kategori. Kontrollen över ungdomarna och särskilt tonårsflickorna minskade dels från föräldrarna men även genom att de stannade längre tid i skolan. Flertalet började inte längre arbeta vid 12-14 års ålder och då avkrävas att vara högproduktiva. Anställningstryggheten var fortfarande mycket låg.
Med denna nya ungdomskultur kom också en ny syn på sexualitet och i praktiken underlättades det av utvecklingen av preventivmedel som latex-kondom, pesar och P-piller. På olika sätt beskrivs kicken av de potenta drogerna jämförbart med en sexuell orgasm fast flerfaldigt starkare. Beträffande amfetamin och injektion av t.ex. Preludin och Ritalina så kombinerades sexualdriften inkl. driften efter orgasm med drogens effekt. Lite liknande de soldater som kunde hålla sig vakna i flera dygn under krig så kunde nu sexualakter pågå oavbrutet i flera dygn vid bruk av amfetamin. För opiater som morfin och heroin minskade sexualdriften och ersattes av driften efter drogen. Då narkotikan nu nådde den stora gruppen unga och fick en enorm efterfrågan fanns för första gången en stor marknad för en ny kategori brottslingar genom organiserad narkotikahandel. I början kunde ungdomar med hjälp av fickpengar, egna bankkonton, studielån och ungdomslöner försörja ett ökat missbruk (ungefär parallellt till hur en rökare reglerar inköp av cigaretter). Effekten av en drog minskar genom sk. toleransutveckling och den första jungfru-tiden med superstarka effekter återkommer inte trots ökad doser. Då beroendet är etablerat och doserna höga klarar flertalet inte av att finansiera sina inköp längre. Då fanns i huvudsak tre vägar 1/ att bli en del av en brottsorganisationen som säljer narkotika till barn och unga dvs. en liten eller större langare 2/ att börja stjäla, bli rånare eller inbrottstjuv 3/ Prostitution Oftast då unga kvinnor som såldes till äldre män. Ett vanligt fenomen då är att en ung man 20 - 40 år skaffar en yngre flickvän som får sin jungfrusil och en intensiv period av sex. Därefter måste hon rädda pojkvännen från torpeder som kräver honom på pengar (falska eller äkta dödshot) Hon vill hjälpa honom och även kunna få fortsätta ett häftigt sexliv och ständigt rus av droger. Är fortfarande ung och fräsch, lätt att sälja till pilska kunder. Utförsbacken är nu snabb och brant. Ungdomsåren tenderar att vara äventyrliga och det är rätt vanliga nyfikna ungdomar som dras in i 60-talets knarkvåg. Skillnaderna till att ta sin första cigarett, eller första grogg är inte så stor på 60-talet (7-8 år efter att motboken slopats) och synen på rusmedel är under förändring.
Det här är min vardagsbeskrivning av det som kan hämtas i Nils Bejerots vetenskapliga arbeten populärvetenskapliga böcker, debattartiklar och kröniker i t.ex. FIB-kulturfront.
Bejerot stämde alltid av det han fann i sin forskning med det hans patienter och klienter öppenhjärtligt berättade för honom. Han var en stor humanist, gick aldrig förbi en trasig människa på stan utan att fråga hur det stod till. Han kunde fråga en 20-åring - hur tror du att du har det om fem år? Du är 19? Ok 20. Hur vill du ha det då du är 25? Kanske övertyga en polis att köra någon till ett lasarett, eller själv ringa efter en ambulans om det krävdes. Det fanns ingen tillstymmelse hos Bejerot att vara hård. Han hade själv erfarenheten av att som tonåring vistas i en utsatt patientgrupp på sjukhem för TBC-sjuka (sanatorium) där kanske en tredjedel av hans medpatienter dog. Han hade en djup solidaritet med människor i utsatta situationer. Han var en frän debattör, kanske påverkad av sin engelska hustru Carol. Efter en frän offentlig debatt bjöd han nästan alltid med den eller de han debatterat med för att kunna föra ett mer ömsesidigt resonemang i frågor som engagerad dem så djupt. Sådana back-stage-samtal uppskattade han mycket.
Bejerots grundinställning var att alla med missbruksproblem hade samma rättigheter till vård som andra. Vårdlagstiftningen fick inte vara avskräckande på t.ex. trasiga injektionsmissbrukare som behövde kroppssjukvård. Det var ett av skälen till att han avvisade förslagen till utvidgad psykiatrisk tvångsvård i de sk LPM/LPV-förslagen då den extremt lösa, slarvigt skrivna Socialtjänstlagen skulle införas i början på 1980-talet, då samtidigt Nykterhetsvårdslagen och Barnavårdslagen slopades. (det här var ett par av skotten under vattenlinjen på det ofärdiga svenska folkhemsbygget. Strategin var utveckla inte - riv ned)
Bejerot såg på 1970-talet och framåt inte bruket eller missbruket av narkotika som sjukdom, eller som uttryck för sjukdom. Det kunde leda till sjukdom, skada eller som komplikation ge sjukdom. Ibland kunde de som började använda droger ha somatiska eller psykiska sjukdomar, fast t.ex. förekomsten av injektionsmissbruk hos schizofrena verkade närmast vara noll. Fast vid hög dos av THC vid cannabis-bruk gav det alltid en psykotisk effekt, sk toxisk psykos med paranoja och, eller hallucinationer samt skrämmande illusioner. De som var vanerökare av hasch och marijuana visste ofta var den gränsen gick. Självfallet skulle vid vanlig sjukvård människan som helhet bedömas så även ett drogmissbruk.
Bejerot var positiv till olika behandlingsmetoder som Levi Petrus-stiftelsens arbete. Han gillade också Hasselakollektiven. Jag tror främst av två skäl 1) de unga människor som var där påminde honom om hans egen tid i TBC-vård. Deras dödsrisk var också ungefär lika hög på en 5 - 10 årsperiod. Det var rörande att se Bejerot nästan 60 år gammal och med bara en lunga kvar spela fotboll med 16-17 åringar på Franshammars gård i Hassela. 2) Engagemanget från de unga vuxna plus enstaka medelålders som arbetade där. Hassela -rörelsen uppfyllde också hans minimikrav på ett konsekvens-pedagogiskt tänkande (om än inte lika strängt som på Synanon och Daytop Village). Hassela och LP-stiftelsens vårdformer ursäktade inte individernas drogmissbruk. De kunde konstatera tillståndet men accepterade inte att missbrukat fortsatte.
De organisationer han mest förordade var länkarna som han ofta rekommenderade arbetare med alkoholproblem, samt anonyma alkoholister (AA) och i förlängningen anonyma narkomaner. som han rekommenderade till akademiker
Forskningen på vårdinsatser mot narkotikamissbruk såg under 80-talet ut så att vid injektionsmissbruk, var inom en 10 års tid 1/3 döda 1/3 fortsatte på ungefär samma sätt som tidigare och 1/3 hade slutat. Bland de som hade slutat var inte vårdinsatser mot missbruket någon avgörande faktor. Lika vanligt var att de slagit i botten och inte ville dö, knarket gav inga kickar längre utan bara besvikelse och kanske depression. Ibland tog de sig ur helt på egen hand. Ibland med hjälp av nyktra kamrater, ny partner, eller släktingar som inte gett upp, någon kunde ha fått en religiös uppenbarelse och stöd från ett samfund.
Det Bejerot avvisade var insatser som ursäktade missbruket, kriminaliteten och prostitutionen. Eller blundade för det. De som verkade tro att de skulle behandla en lätt neuros, eller fobi - fokuserade och ältade "tumsugning och kall välling" och då stärkte de kognitivt inlärda skälen för fortsatt knarkande. Det visade på en deterministisk framtid.
På individ och grupp-nivå ansåg Bejerot att de utsatta skulle få nödvändig och laglig hjälp. (punkt) Man skulle uppträda uppriktigt kärleksfullt mot dem. Han var negativ till den omdömeslösa utskrivningen och t.o.m. utpyttsningen av narkotika för att injiceras på egen hand såsom skedde i mitten av 60-talet i Stockholm vilket 2-3 dubblade antalet sprutnarkomaner i stan under 1-2 år. De sprutnarkomaner som fanns fick så mycket amfetamin och morfin att de själva kunde värva och sälja stora delar vidare till nyrekryterade brukare.. Det fanns internationellt liknande slarviga program som skapade fler problem än de löste.
Bejerot såg positivt på t.ex. professor Gunnes metadonbehandling i Uppsala. Han var också positiv till de narkotikafria avdelningarna på fängelset i Österåker.
Narkotikapolitiken
Det som Bejerot ansåg vara helt avgörande var tillgången och tillgängligheten av droger i ett samhälle. För att få spridning utanför den medicinska sfären måste den vara attraktiv. Annars vill ingen ha den. Inledningsvis måste det vara kul, skönt och härligt att knarka. Om det bara ger illamående, nedstämdhet, huvudvärk, magsmärtor och inflammation i pungen vill ingen ha den eller betala dyra pengar för det. Det vore som att lyssna på musik som spränger båda trumhinnorna och gör en döv. Sådana biverkningar om de finns måste komma långt senare då man är fast
Den nivå som Bejerot ansåg som helt avgörande var politiken och särskilt då narkotikapolitiken, lagstiftningen och rättsväsendet. Parallellen kunde vara arbetsmijö-lagstiftningen och skyddsarbetet på arbetsplatser, eller trafiklag-stiftningen. Om det kom in en fallolycka från en industri så skulle de skadade självfallet få bästa möjliga vård. Om man då granskade arbetsmiljön och upptäckte att flera anställda redan tidigare fallit ned från en ställning så måste huvudfokus var att stoppa anledningen till att flera anställda skadats där. Om arbetsgivare följer en lagstiftning som inte stoppar en farlig arbetsmiljö så måste lagen ändras. Eller om konsekvenser från en arbetsgivare och ibland även anställda saknas då skador och fara uppstår så är lagen uddlös och måste skärpas. Ni kan tänka liknande paralleller i trafiken och trafiklagstiftningen. Vad blir konsekvensen om man helt slopas bilbesiktningen och tillåter vilka fordon som helst på våra vägar och obegränsat med utsläpp.
Varje samhälle måste analysera sitt bästa sätt att reducera tillgången på farliga rusmedel, droger och narkotika på en hotande fri rå-kapitalistisk drogmarknad.
Knarkvågen på 1960- och 70-talet var en ungdomsepidemi som spreds över hela barn, ungdoms och unga vuxna-generationen. Fast nästan ingen började efter fyllda 30- 40-år. Idag finns denna våg spridd över hela befolkningen. De som överlevde sin ungdom i den vågen är idag omkring 70 eller 80 år. En del har fortsatt att småknarka och festknarka i 50- 60 år. Hela tiden har de gött kriminella och brotts-syndikat, stenhårda islamister i Afghanistan och folk-mördare i Mexico, Colombia och övriga Latinamerika. Så samtidigt som dagens samhälle och politik behöver skydda nyfikna och äventyrliga barn, så är de numera bara en begränsad del av den rå-kapitalistiska knarkmarknaden. Så de som förordar att släppa alla eller vissa droger fria kan argumentera som harmoni-liberalerna i mitten av 1800-talet, som då inte visste eller förstod att de gynnade en helt cynisk rå-kapitalism. Precis som demokratin behöver rimliga regler behöver marknadsekonomin det.
Idag på Nils Bejerots 100-årsdag så vore det intressant att fundera över vilka analyser han skulle ha gjort nu och vilken forskning han hade prioriterat. Vilka lagar och restriktioner han hade förordat idag.
Vi är ju nu i Covid-pandemins fjärde våg och i den finns det likheter med både polio- epidemien, asiaten, den fortfarande pågående HIV-pandemin. Fast också det narkotikabruk som exploderade för 50- 60-år sedan och bitit sig fast i Västvärlden.
Jag kan se paralleller i hur yrvaken, virrigt och opportunistiskt som 1960-talets Medicinalstyrelse reagerade och fullständigt galna och dysfunktionella experiment genom den gratis distributionen av morfin och amfetamin att okontrollerat distribueras och injiceras intravenöst på egen hand. Det är första gången i Sverige som jag känner till där medicinska myndigheter frångick våra regler för läkemedel och den medicinsk etiska försiktighetsprincipen.
Så man kan fundera över vilken socialmedicinsk forskning som Bejerot direkt skulle ha startat då pandemin nådde Sverige första kvartalet 2020. Hade det varit den övergripande smittskydds-politiken - hur regler och regleringar genomförs för att hindra att få in viruset. Respektive när samhälls-spridning finns, hur det kan spåras och isoleras. Kanske hade han avgränsat sig till alkohol och narkotikaforskning. Hur t.ex. alkoholvanorna påverkats under pandemin eller hur distributionen av narkotika påverkats. Han skulle säkert också ha startat en studie om nyrekryteringen av narkotika brukare/missbrukar blivit en ungdoms-epidemi igen då så mycket av vuxenmarknaden kring krogar etc. närmast stängts. Eller om langningen genom hemleveranser istället ökat.
Mina patienter har alltid varit som en slags tredje familj för mig med "kusiner och tremänningar" ju längre samarbete kring deras vård desto närmare i vårt nätverk. Jag kommer alltid att känna sorgen efter min 15 år äldre namne, som jag vardagligen träffade på jobbet, dvs stormen på Beckis hösten 1966. Han fick nedtrappande doser av metadon för att dämpa suget efter morfin och beroendet. Då han var hungrig efter knark kunde han vara både farlig och obehaglig. Hösten -66 var han en rätt hygglig person. Han gillade att prata med mig, kanske få lite debriefing av allt hemskt, men också för honom spännande som han ständigt råkat ut för. Han gillade jazzmusik, men skaffade också pop- och rockmusik jag kunde lyssna på under mina arbetspass där nere på isoleringen. Han rymde och kom tillbaka efter ett par dar. Det vi inte visste var att han besökt doktorn i knarkbutiken vid Ängby torg och lyckats smuggla in knark. På morgonen då jag kom höll man på att tvätta och göra iordning hans lik. Nedtrappningen genom metadon hade minskat hans tolerans för morfin. Så då han under natten hade tagit en injektion morfin förlamade det hans andningsmuskulatur så han kvävdes till döds utan att kunna larma om hjälp. Då vi städade ut hans rum hittade vi åtta flaskor ren morfin, legalt utskriven av den sk knarkdoktorn i Ängby, en kilometer från avdelningen. Detta till en patient som stod under metadonbehandling och var tvångsintagen pga allvarliga psykiska problem. När narkotikapolitiken kommer så nära en så reagerar man (jag) både professionellt och personligt. De två nivåerna kände jag också igen hos Nils Bejerot. Både han och jag såg ofta konkreta uttryck för bristerna i narkotikapolitiken, eller andra delar av den ofärdiga välfärden och folkhemsbygget. Vi träffade de berörda människorna ansikte mot ansikte.
Bejerots motståndare
De grupper av människor och enskilda individer som för egen del eller som medberoende önskade fri tillgång på sk rusmedel, (alkohol, narkotika, nikotin...) De som ideologiskt inte gillar lagar och gränser.
Flera med affärsidéer om flummiga behandlings-projekt. En del av fascistoida skäl som att vara övermänniska och fritt göra vad man vill utan hänsyn till andra. Andra var kommunister som är besvikna på knegarna och hellre ser att de marginaliserade blir de nya revolutionära trupperna. (lite som då skribenten Ulrika Meinhof slog sig ihop med bankrånaren Andreas Bader och startade en terrororganisation i Västtyskland. Motsvarande krafter i Sverige spred falsk information om Nils Bejerot. En tredje kategori var kriminella i de små brottsorganisationer som började bygga sig stora och knyta ihop sig med de internationella maffiorna.
Sommaren 1981 intervjuade jag den ansvarige för Carabieneris narkotikapolis i Rom. Han beskrev att den europeiska knarkvågen kom sent till Italien. Den sicilianska maffian som lät importera råopium från t.ex. Afghanistan kunde ha heroin-laboratorier i Frankrike och sedan exportera narkotikan globalt via Holland. Maffian ville hålla rent runt sin egen dörr både på Sicilien och övriga Italien av flera skäl - de ville inte få in missbruk bland sina familjemedlemmar. De ville inte heller ge onödiga ledtrådar till den italienska polisen eller provocera politikerna till hårdare polisinsatser. Fast efterfrågan fanns bland de italienska ungdomarna. Det medförde att små ligor på 10-20 personer och lösare nätverk började cirkulera. De kunde själva skaffa cannabis från Turkiet, eller åka till Amsterdam och hämta tillbaka det heroin den italienska maffian fört dit. Så 10-15 år efter Sverige började knarkmissbruket explodera i hela Italien och tillgången försörjdes av ca. 200 ligor som cirkulerade runt och försökte hålla sig undan både maffian och polisen. En del av ligorna bestod av italienare andra kom från Balkan och olika delar av Jugoslavien. Bejerot förmedlade också en kontakt med FNs Institute for social defense i Rom. Så mina intryck kunde stämmas av med professor Asuni som var chef där. Besöket fick ekonomiskt stöd av CAN (centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning), samt god hjälp från italienska kulturinstitutet i Sthlm och Sveriges ambassad i Rom.
Hatet mot Bejerot var i vissa kretsar helt oförsonligt. I slutet av 1970-talet då Nils Bejerot och hans fru var på en jugoslavisk restaurang i Stockholm, så tog polisen en man med gevär som låg och väntade på Bejerot utanför hans villa i Bromma.
Ca. tio år senare lyckades de indirekt ta Nils Bejerots liv. Någon anlade en brand i familjens hus. Den släcktes fast det var så mkt skador och rökutveckling att Bejerot och hans hustru Carol kunde inte sova där. Bejerot gick i timmar och bevakade huset, men en väktare som polisen och/eller försäkringsbolaget tagit dit försäkrade Bejerot att huset skulle bevakas hela natten. Så småningom åkte Bejerot till det anvisade hotellet. Tyvärr hade väktaren lovat mer än man höll. Huset lämnades tidsvis obemannat och gärningspersonen återvände och startade en ny brand som inte kunde stoppas. Huset brann ned och hela Bejerots forskningsarkiv samt utkast till ett dussin böcker han tänkte skriva i pensionsåren brann upp. Mordbranden knäckte hans hälsa och den TBC som i ungdomen kostat honom så mycket, (inte minst en lunga som gasats för att rädda hans liv). Den blossade upp efter nästan femtio år och tog hans liv.
Enligt den information jag har så var polisarbetet ungefär lika misslyckat som efter Palmemordet. Ingen misstänkt har gripits eller dömts för den mordbranden.
De representanter för knarklobbyn som i gamla tobaksindustrin, den nya Cannabis-industrin och internationella knarkorganisationers intressen vill förvrida och förfalska Bejerots gärning, är det svårt att resonera med. Det är ungefär som att vädja till ägarna till de stora trålare som nu skövlar Östersjön som helhet och speciellt Stockholms skärgård att bli goda människor som inte förstör vår natur... Det ligger inte i deras intresse att ändra sig.
Ordfronts förlag har jag stött sedan det bildades och har stor respekt för många som arbetat där och deras författare. Nu skrev redaktören för Ordfront magasin en artikel om Bejerot. Den var dålig. En negativ granskning och inte den sakligt kritiska jag hade förväntat mig från Ordfront. Ett förlag som t.o.m. publicerade den alternativ utredning till lagstiftning för att inte skyffla in narkotikaberoende personer under en medicinsk, psykiatrisk tvångslag. Jag deltog i alternativ-utredningen och det var Dan Israel från Ordfront som gav ut den för offentligheten. Jag har svårt att avgöra om artikeln bara är insinuant och springer i flock med det nygamla drevet mot Bejerot, eller bara handlar om att vara dåligt påläst och slarvig. Förmodligen en kombination.
Bejerot var långt ifrån den hårda linjens fader. Han värnade i alla lägen de äkta utsatta, men inte aggressorer. Alla skall ha samma rätt till sjukvård och hälsovård, men man skall inte satsa på kvacksalveri som stjälper de utsatta. Bejerot ville fokusera de avgörande insatserna till en samhällsnivå och en skyddande lagstiftning. Han ville bara ha tvångslagstiftning som begränsad åtgärd då någon var på en nivå att gå under och dö om denne inte kunde lyftas ur sin svåra missbruk. Han ville också att socialtjänsten (samhället) skulle kunna ingripa i barnfamiljer där barnen for illa pga allvarligt missbruk hos en eller båda föräldrarna. Då skulle domstol kunna ge socialtjänsten rätt att t.ex. förbjuda föräldrarna att supa eller knarka samt kontrollera det för att slippa omhänderta barnen. Han knde då bl.a. stödja sig på professorerna i barnpsykiatri - Ingvar Nylander avhandling om barn till alkoholiserade fäder och den uppföljande forskningen av P-A Rydelius.
Då lagförslaget kom om att kriminalisera eget bruk av narkotika så var både Bejerot och jag tveksam till det. Innehav av större mängd skulle självklart vara det, men att ha det i sin kropp nja... Risken med det var bl.a. att det kunde hindra narkomaner att söka nödvändig sjukvård.
Påståendet att Bejerot skulle ha varit en hård teknokrat är helt galet. Han hade nära vänner med missbruksproblem som han stöttade i vått och torrt. Han var alltid väldigt nära missbrukarna på stan, pratade med narkomanerna på häktet. Lyssnade på dem, tog till sig deras argument, men ställde också ärliga raka frågor. Ingen läkare i Sverige lär någonsin ha träffat så många människor med missbruksproblem, som Nils Bejerot gjorde. Hans omtanke gjorde att han accepterade sprutbyte pga HIV-risken m.m.
Nils Bejerot var först tf professor i socialmedicin vid KI och senare professor. Den socialmedicinska institutionen var lokaliserad till Kronan i Sundbyberg för både forskning och klinisk verksamhet. Det var ingen hederstitel såsom Ordfront skriver.
Mitt inlägg på Facebook om Nils Bejerot
Tack detsamma! Om du är insatt i samsjuklighetsutredningen och har synpunkter du vill dela med dig av eller vill knyta an till RNS är du välkomme
' xlink:href='%23b'/%3e%3cuse fill='black' filter='url(%23c)' xlink:href='%23b'/%3e%3cpath fill='white' d='M12.162 7.338c.176.123.338.245.338.674 0 .43-.229.604-.474.725a.73.73 0 01.089.546c-.077.344-.392.611-.672.69.121.194.159.385.015.62-.185.295-.346.407-1.058.407H7.5c-.988 0-1.5-.546-1.5-1V7.665c0-1.23 1.467-2.275 1.467-3.13L7.361 3.47c-.005-.065.008-.224.058-.27.08-.079.301-.2.635-.2.218 0 .363.041.534.123.581.277.732.978.732 1.542 0 .271-.414 1.083-.47 1.364 0 0 .867-.192 1.879-.199 1.061-.006 1.749.19 1.749.842 0 .261-.219.523-.316.666zM3.6 7h.8a.6.6 0 01.6.6v3.8a.6.6 0 01-.6.6h-.8a.6.6 0 01-.6-.6V7.6a.6.6 0 01.6-.6z'/%3e%3c/g%3e%3c/svg%3e){kind=small}
