Frisinnade Centerpartiet :)
Det ser ut som om Sabuni tar en San-kyu på sig själv, vilket är rätt kännetecknande för "Liberalerna" i modern tid. Liberalismen är den genuina vänstern sedan franska revolutionen. Idag accepterar man att beteckna sig som höger och blåa. Vid upprepade tillfällen har man skjutit sig i vänsterfoten helt oprovocerat. Det här är ett parti med rötterna i 1860-talets stora liberala genombrott, med helt jämställd näringsfrihet för alla svenskar (1864)fljt av upphävandet av ståndsriksdagen och införandet av tvåkammare-riksdagen samma årtionde. På så sätt kunde industrialismen och det moderna Sverige byggas. Folkrörelse-förankring hade man i bl.a. frikyrkorörelse, företagar-rörelse, nykterhetsrörelse och fredsrörelse. Då 40-50 år gått och landet industrialiserats fanns en ny arbetarklass och folkrörelsen kompletterades med en arbetarrörelse och fackföreningsrörelse som i den svenska socialdemokratin i huvudsak kom att bli social-liberal i att den accepterade alla de demokratiska liberala perspektiven på alla demokratiska fri- och rättigheter, parlamentarism och en autonom rättsstat. En bromskloss i politiken var konservatismen som ofta inte var reaktionär, utan mer tröga och bromsande. I utkanten fanns de direkt reaktionära, kungafjäskande (envåldshärskare) antidemokratiska.
De krafterna fick dock allt mindre folkligt inflytande fram till dess att den liberal-konservativa ledningen i Högerpartiet fick nog och drev igenom ett namnbyte till Moderata samlingspartiet. Så i Sverige har inte ens det gamla högerpartiet varit höger de senaste dryga 60 åren. Med Kristdemokraterna kom en ny liberal-konservativ kraft fram - det partiet har en mer gedigen konservatism som ökat genom åren och som åtminstone är ljusblå. De har hittills under sina 50 år ställt sig till höger om liberalerna och moderaterna.
Två partier i Riksdagen har inte en ökad och utvecklad demokrati som politiskt mål. De värnar primärt inte demokratiska fri- och rättigheter, pressfrihet, individers äganderätt en demokratisk rättsstat. De har både sina rötter i två olika slags fascism obehagliga på delvis olika sätt. V har sedan starten varit styrd av den ryska kommunismen, en social-fascistisk och nationalistisk rörelse historiskt grundad i Stalin-leninismen. En av illusionerna i V är att Sovjets förfall började med Stalin men det var lenin som började med förföljelser och massmord på oliktänkande efter att han och partiet förlorade valet1918 till Socialrevolutionärerna som kommunisterna då krossade. De inledde också mordkampajer mot t.ex. judar och judiska intellektuella till den grad att nationalsocialisten Goebels i början av 30-talet hyllade dem för morden på hundratusentals judar i Ryssland. Då 1956 efter Stalins död ryssarna själva avslöjade hans brott så påbörjade C.H. Hermansson redan innan han blev partiledare en första uppgörelse med Stalin. Man döpte också om partiet från Sveriges Kommunistiska Parti till Vänsterpartiet Kommunisterna, men mer uppgörelse blev det inte. Väldigt listigt tog man över det liberala begreppet och termen vänster. Man gjorde det också lättare för socialdemokratin att lättköpt använda kommunisterna som röstboskap och stödparti i riksdagen, då S förlorade samarbetet med Centerpartiet efter den katastrofala pensionsmodellen ATP som drevs igenom och C såg faran med. Fortfarande vurmar man allmänt i V om Kubakommunisen, Castro och den vackra mördaren och sociopaten Che Guevara, Venezueladiktatorer etc. Före Sovjetunionens sammanbrott 1989 sprang man på varande kommunistisk partikongress i Östeuropa och hyllade efterkrigstidens värsta tyranner samtidigt som man i Sverige visade ett leende janus-ansikte. Vill Dadgostar kunna accepteras på riktigt utanför den frälsta vänstersekten så måste hon röka ut den här skiten ur sitt parti. Precis som C.H. har hon många bra sidor och politiska uppfattningar inte minst om narkotikans roll i gäng-kriminaliteten. Då kommer vi till Sd som skapats ur ny-nationalsocialismen och vit- maktrörelse. Som ett frontparti för högerextremism och extrem nationalism har man fokuserat på de svenska misslyckandena i migrationspolitiken som varit både naiv och slarvig med en misslyckad integration. Det är i dessa politiska sprickor som Sd ständigt slår in kilar och dammar på med sina släggor. Utöver det dammsuger man marknaden på möjliga opportunistiska tankar ungefär såsom V gör. De behöver ändå inte ta ansvar för det. Sd är inget konservativt parti - de är såsom de med gemensamma fascistiska rötter, ett radikalt parti i kombination med ett reaktionärt parti (typ skicka alla tillbaka)
Det borde då vara en guldålder för en äkta vänstern, den liberala. Tyvärr finns där ett allvarligt självskadebeteende. Dessa frisinnade liberaler som samsats i Folkpartiet och internationellt var ledande i solidaritet med Afrikas folk och anti- appartheit började destruktiva uppgörelser. I många av dessa har Lars Leijonborg svingat högeryxan. Så var det i ungdomsförbundet för ca. feḿtio år sedan , då Pär Garthon och vänster-liberalismen förlorade och mer eller mindre drevs ut. Många vänsterliberaler stod nära syndikalismen, fast utan socialism som vissa syndikalister stod för. De normala mitten-liberalerna kom då att bli Folkpartiets nya vänster och en rätt dominerande kraft t.ex. Lars Westerberg och även Jan Björklund. Tyvärr har med minskad folkrörelse den folkförankrade liberalismen successivt också minskat. Då har vådaskotten i vänsterfoten duggat tätt. Reklam-nissarna drev igenom att partinamnet Folkpartiet slopades. Nu går man på ett krokigt träben. Sedan tappade en av de isolerade vänsterliberalerna Birgitta Ohlsson bort sig och tyvärr antog skepnaden av den olycksalige riddaren och angrep sin vänster-mitten partiledare. Hon förlorade fast tog samtidigt energin både ur sin partikamrat och partiet. Utan folkrörelse kan liberalismen ibland bli för individuell och t.o.m. egocentrisk. (jag önskar av hela mitt hjärta att Birgitta repar sig efter sin svåra cancer - hon har mycket ogjort)
Expressen har spela en destruktiv roll de senaste tio åre då Anna Dahlberg m.fl. försöker valla in de liberala mittpartierna i en fiktiv höger där inte ens Moderaterna hör hemma vilket verkligen är att i opinionsbildningen kratta manegen för Sd. Sabuni var en bra minister i Alliansregeringen, men saknar folkrörelse-bakgrund. Hon har alltför lätt halkat in i en slags Expressen-höger. Vi har haft en usel, handlingsförlamad S-regering i sju år - inte minst pandemi-katastrofen i landet visar på detta. Utifrån valresultatet var det minst dåliga för mittenpartierna L och C att driva igenom hundratalet liberala krav och vrida regeringspolitiken åt mitten. Tyvärr hade Sabuni inte politiskt kurage att hålla i detta utan irrade ut i Sd-träsket. Mycket av Ls egen rikspolitik är rätt bra, men man har ett par riktigt galna strategiska frågor. Den ena är arbetet för att göra det sköra EU med sina många brister, inte minst i utvidgningspolitik att bli federal-statligt, så att Sverige skulle bli ett slags Minnesota i ett amerikaniserat EU. Partiet har också blivit alltmer pro-amerikanskt och med ungefär den naiva syn på Nato som en och annan svensk officer som i den svenska nedrustningens tidevarv står som fågelholkar inför amerikansk militär- industri. Visst Nato och USA har ett kärnvapenparaply över Sverige vilket minskar risken för angrepp mot oss såsom de vid annekteringen av Krim. Den största risken för att förlora norra Sverige idag är att Rysslands allierade i samverkan med Putin köper upp och investerar i Sverige norr om Dalälven och i de politiska vakum som uppstår där och via t.ex. fenomenet Barens-regionen bygger upp sin femte kolonn. Sverige behöver ett starkt försvar av hela landet. Antagandet bör vara att malmfälten och skogen hamnar etc. är värdelösa om de kontamineras vid ett kärnvapenangrepp. Ett svenskt flygvapen som kan värna landets gränser och taktiskt bomba militär-anläggningar även i och vid storstäder inom flygavstånd är en betydligt bättre väg att behålla freden än Natomedlemskap. Inte minst Trumpåren har visat vilken
opålitlig allierad USA är. De har också efter kriget haft en förmåga att lämna sina allierade sönderbombade och i kaos.
Skulle inte Liberalerna klara riksdagsspärren vore nog det rätta att deras sanna liberaler sökte sig till Centerpartiet som fortfarande har en stark folkrörelse-förankring. Hade Björklund orkat sitta kvar kanske han hade haft modet och förståndet att ingå ett tekniskt valsamarbete med liberalerna i Centerpartiet för att de liberala väljarna inte skulle förlora några röster om man hamnade under spärren. Varför inte på sikt ett gemensamt Frisinnade Centerpartiet, kallat Centern 
