Corona-kommissonens slutbetänkande som ett delbetänkande

 Pandemi- betänkanden

Kommissionen lämnar här sitt slutbetänkand enligt uppdraget från regeringen, men den betonar samtidigt att det ändå är ett slags delbetänksnde då pandemin inte är över. Texten skrevs under uppgången av den 4:e vågen med Omikron

Det finns två starka tendenser 1: Både regeringen och Folkhälsomyndigheten klandras för sina allvarliga brister i kampen mot pandemin. Statsminister Stefan Löfven klandras för att ha varit passiv, särskilt i inledningen då åtgärderna har en avgörande betydelse. Ungefär som då en eldsvåda bryter ut - då kan man inte klia sig i huvudet och begära in underlag först, innan man agerar. Regeringen kritiseras också för att i för hög grad ha hukat bakom Folkhälsomyndigheten och inte ha lyssnat på andra sakkunniga, t.ex. forskare, kliniker och vetenskapsmän. FHM får ok att i första hand ha använt sig av råd och rekommendationer MEN att dessa varit för otydliga och motstridiga. De var dessutom alldeles för saktfärdiga och passiva, särskilt under de första kvartalen 2020. Myndigheten kritiseras också från att inte ha tagit in kunskap och tankar från kliniker och forskare utanför myndigheten. terkommande brister är testning och smittspårning, samt myndighetens attityd gentemot munskydd i inomhusmiljöer. Den tidigare generaldirektören för FHM utpekas som anvarig för dessa brister. Kommissionen konstaterar att FHMs rekommendationer fungerat på en välutbildad medelklass. De som t.ex. kan arbeta hemifrån. Dock har inte arbetarklassen som inte kan arbeta hemifrån fått liknande hjälp utan övergivets. De som kan ta sig fram med bil har gynnats, men de i kollektivtrafik övergivets. Så arbetarpartiet har under pandemin övergivit arbetarna. Då man inte har skyddat de som arbetar inom vården har man inte heller skyddat de äldsta och sköraste.

Kommissionen ger de kritiker som finns inom t.ex. Vetenskapsforum Covid-19 rätt på alla dessa punkter. Själv är jag glad att inte hela staten blivit galen och att kommissionen nu efter ett gediget arbete nu (oavsiktligt ) ger ett stöd till kärnan av den kritik jag också har hävdat i två år. Sverige behöver sina visselblåsare, goda motarbetare och hjärtliga alarmister.

2: Den andra tendensen är de bra och snabba besluten från regeringen och Riksbanken, som får med beröm godkänt. Det är extrema skillnader mellan handligskraften på dessa skillda smhällsområden.

(mina kommentarer)

SMITTBEKÄMPNINGEN

Vägvalet i mitten av mars 2020: råd och rekommendationer och personligt

ansvarstagande. Få och sena åtgärder

• Det var i grunden rätt med råd och rekommendationer. Staten ska inte

begränsa medborgarnas personliga frihet mer än nödvändigt

• Kunskap (evidens) och beprövad erfarenhet betonades i stället för en

försiktighetsprincip som kräver handling

• Men mer behövs i särskilt kritiska skeden

Kampen mot smittan

Coronakommissionen 13

• När ett nytt och okänt virus som ingen är immun mot börjar få fäste

− det är ett särskilt kritiskt skede

• Då behövs insatser för att bromsa spridningen – för att vinna tid och få

överblick, mobilisera de resurser som finns och förbereda sjukvården

• Då kan inte kravet på evidens stå i vägen för handlande

• Då måste en försiktighetsprincip tillämpas – då måste man handla på

bästa möjliga antaganden

Mars 2020: ett kritiskt skede…

Coronakommissionen 14

• Mer kraftfulla åtgärder hade behövts

• Men Folkhälsomyndigheten och regeringen tillämpade evidenskravet

− inte försiktighetsprincipen

• Folkhälsomyndigheten intog en defensiv hållning där en bred

samhällsspridning förutsågs

• Folkhälsomyndigheten antog att de allra flesta skulle få lindriga symtom

och att de särskilt sårbara skulle kunna skyddas

− men det fanns ingen plan för skapa ett sådant skydd

Mars 2020: …ändå få och sena åtgärder

Coronakommissionen 15

• Hemvändande från sportlov vecka 9 borde ha mötts av tydlig

information och anvisning om hemkarantän

• Regeringen borde ha infört ett tillfälligt inreseförbud i mitten av mars

2020

• Deltagartaket för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar

borde från början ha satts lägre

• En tillfällig och partiell nedstängning av vissa kontaktskapande

verksamheter borde genomförts – och lagstöd borde ha funnits på plats

• Det var däremot en riktig avvägning att hålla förskolor och grundskolor

öppna

Mars 2020: Detta borde ha gjorts

Coronakommissionen 16

• Arbete med lagstiftning för att möjliggöra ingripande

smittskyddsåtgärder borde ha inletts redan under våren 2020

• Provtagning och smittspårning av alla med symtom borde ha byggts

upp snabbare

• Att bära munskydd i inomhusmiljöer och kollektivtrafik borde inte ha

avvisats som smittskyddsåtgärd

• Förberedelserna inför en andra våg borde ha påbörjats tidigare

Andra smittskyddsåtgärder

Coronakommissionen 17

• En samordnad nationell kommunikationsstrategi borde ha funnits redan

under våren 2020. Regeringens eget mål att ”dämpa oro” var otillräckligt

och kunde missförstås

• Folkhälsomyndighetens allmänna råd och rekommendationer borde ha

kommunicerats som tydliga förhållningsregler. De borde ha anpassats

för att nå alla

Kommunikation

Coronakommissionen 18

• Regeringen borde omgående tydligt ha tagit ledningen i alla delar av

krishanteringen, inte bara i fråga om ekonomin

• Det fanns hinder för regeringens ledarskap: i viss mån självständiga

myndigheter, regioner och kommuner med självstyrelse och

Regeringskansliets inre organisation. De borde ha kunnat bemästrats

• Hanteringen av krisens ekonomiska aspekter visar att en starkare nationell

ledning har betydelse

• Folkhälsomyndigheten ”höll i taktpinnen” ända fram till senhösten 2020

• Regeringen var alltför ensidigt beroende av Folkhälsomyndighetens och

dess chefs bedömningar. Det är inte en tillräckligt bra ordning för

avvägningar och beslut under en allvarlig samhällskris

Nationell krisledning

Coronakommissionen 19

Ekonomi

• Historiskt snabba, kraftfulla satsningar – ansvariga tog höjd för att hejda

ekonomisk katastrof

• Tillämpning av försiktighetsprincipen: snabbhet viktigare än träffsäkerhet

Smittskydd

• Få, sena och föga ingripande åtgärder

• Träffsäkerhet viktigare än snabbhet. Kunskap (evidens) och beprövad

erfarenhet betonades i stället för försiktighetsprincipen

De två tidiga vägvalen

Coronakommissionen 20

• Folkhälsomyndigheten bär ansvaret för att inledningsvis vidta och förorda få,

sena och föga kraftfulla åtgärder som inte lyckades begränsa smittspridningen

• Myndigheten bär ansvaret för att ha intagit en defensiv syn på möjligheterna

att bromsa smittspridningen

• För detta bär dess dåvarande generaldirektör ansvaret

Folkhälsomyndighetens ansvar

Coronakommissionen 21

• 2020 års regering och dess chef är ansvarig för att i huvudsak okritiskt fram till

senhösten 2020 ha godtagit Folkhälsomyndighetens bedömningar och för att

inte ha gett direktiv till myndigheten att korrigera sin kurs

• 2020 års regering bär därmed det yttersta ansvaret för de inledningsvis få och

sena åtgärderna och de följder dessa kan ha fått för den allmänna

smittspridningen

Kommissionen rosar här Regeringen och Riksbanken. Så här kan dåvarande finansministern Magdalena Andersson och Riksbankchefen sträcka på sig. De arbetade snabbt och resolut från dag ett. (min kommentar)

EKONOMI

Tidiga jätteinsatser

• Veckorna från 11 mars – historiskt kraftfulla åtgärder

• Penningpolitik: väldiga obligationsköp och låneprogram

• Finanspolitik: massiva direktstöd till företag, mer generös

socialförsäkring, stora bidrag till regioner/kommuner

Utvärdering

• Svensk politik i stort liknade den i andra länder

• Bidrog till lägre risk för finanskris och snabb återhämtning

• Rätt vägval – regering och Riksbank följde försiktighetsprincip, tog höjd

för djup kris; bara 150 av 300 mdr extra budgetmedel 2020 använda;

satte in även icke-traditionella åtgärder; mer snabba än träffsäkra

CORONAKOMMISSIONEN.COM

Slutbetänkande SOU 2022:10

Rysslands angrepp på Ukraina febr. 2022

 Rysslands angrepp på Ukraina 2022  - Vad vill och gör  Ryssland i Ukraina!?

Den enda i Sverige som kommenterar händelseförloppet i Ukraina på en någorlunda vettigt sätt är Katarina Engberg. Övriga trampar mest omkring i sina slitna ullstrumpor.

Carl Bildt spekulerar om att ett angrepp på Ukraina kan vara slutet för Putin. Men, hallå - makthavare stärks av att det egna landet är i kris och krig - det gäller i både diktaturer och demokrati. Tänk på pandemin och Löfvens enorma passivitet och dysfunktionella ledarskap under första halvåret 2020, så vände hans usla stöd i befolkningen med bara drygt 20& till över 40%.

Ryssland riskerar starka sanktioner från EU. Jovisst kan det svida. Fast Putin har försäkrats sig om stöd från storebror Kina, som både militärt och ekonomiskt är 5-10 gånger starkare än Ryssland.

Då nu Putin sänder 2/3 av sina militära styrkor till Ukrainas olika gränser spekulerar vissa om att Kina skulle passa på att ta de gränsområden de har konflikter med Ryssland om. Men, hallå igen.

De närmaste årtiondena vill och behöver Kina ha Putin och Ryssland som bundsförvant i Kinas egen expantion mot Europa, Mellanöstern och Afrika. Särskilt starkt gäller det den nya Sidenvägen och dess olika grenar. Kina och Ryssland har redan handlat gemensamt i Levanten. Tillsammans drar de flera av Mellanösterns stater till sig.

Svenska folket saknar kunskap om sin historia, om vårt lands historia som del av Norden och norra Euro-asien, vår geopolitiska verklighet.

Ryska folket har en betydligt större kunskap i sin historia. Fast de har också ett för dem självklart chauvnistiskt narrativ. Ryssland har under de senaste drygt trehundra åren lagt under sig hela norra Asien samt större delen av norra Europa. Det ryska folket var dessutom liveget (slavar) fram till slutet av 1800-talet och saknar nästan helt en demokratisk tradition. Kärnan i den narrativa synen på rysk historia är att den är expansiv. I vissa fall romantisk, som beträffande Alexander Nevskij. (lite som med andra hjältekungar). Myten om att han Alexander (av Novgorod) mötte svenske Birger Jarl i strid stämmer inte. Nevskij var vasall för den sista mongoliska horden i Europa, och tjänade den Gyllene hordens Batu Khan, och var gift med dennes dotter. Han ingick själv därmed i Chingizid-dynastin. Förmodlige skulle hans bror, storfursten Andreas, som Alexander störtade, ha varit en större och bättre rysk folkhjälte. Andreas flydde till Sverige och behandlades bra av Birger Jarl, återvände sedan efter några år. I den ryska självbilden och mentaliteten finns ett stöd för det Putin nu gör i Ukraina.

All Rysslands politiska kampanj de senaste månaderna är helt logisk och det de visar upp och säger är även det som de genomför. Ryssland tänker ta östra Ukraina under 2022. Det kan tänkas slå hårt mot andra delar av Ukraina för att skrämma och splittra det ukrainska folket. Resultatet av en sådan taktik är svårbedömd. Sedan ockupationen och annekteringen av Krim 2014 samt den begynnande utbrytningen av östra Ukraina från samma år med de sk Folkrepublikerna Donetsk och Luhansk. En annan effekt av denna upptrappning är at Putin nu lyckats få det tidigare trillskande Belarus att krypa in i den ryska famnen och nu har ett stort antal ryska trupper i landet.

Det lågfrekventa by proxy-krig som Ryssland fört där de senaste sju åren, har kostat ett par tusen döda i genomsnitt per år. Nu har Ryssland erkänt dessa utbrytare och besvarar deras begäran om militärt stöd genom att skicka in rysk militär trupp.

Så vad kommer sannolikt att hända?!

1) Den ryska militären stärker upp de områden som redan behärskas.

2) Ryssland erövrar de områden i regionerna som dessa sk Folkrepubliker gör anspråk på.

3) Förmodligen kommer dessa Folkrepubliker sedan att begära att få bli en del av Ryssland, så som Krim gjorde.

4) Det som är troligt, men något mer osäkert är att Ryssland sedan fortsätter att ta områdena Mariupol och kustområdena av norra Azovska sjön så att man behärskar bryggan över till Krim.

De tre första punkterna lär ske under 2022. Har snabbt handlar enbart om Putins militära bedömning.

5) Under den senaste tidens upptrappning har Putin knutit Moldavien närmare. I dagens militära övningar så finns rysk trupp i Moldavien som ett hot mot sydvästra Ukraina. Ett troligt, men osäkert scenario är att Rysslnd "hjälper" Moldavien att ta kuststräcken mellan Rumänien fram till floden Dnestr. Nu spärrar Ukraina, Moldaviens tillgång till Svarta havet.

I vår korta taktiska historia på 25 år (2010 - 2035) så är det nu klokt att under några år starkt markera mot den ryska expantionen. Sedan är det viktigt att gynna handel, diplomati och vilja till fred. Fast det måste grunda sig på en realtet att varje europeiskt land själv skall kunna värna och försvara sitt territorium. Det finns en väldigt falsk bild av att det bara är stormakter som vinner krig. Det vi sett de senaste 75 åren är att stormakter i själva verket förlorar krig. Det är ofta stadsgerilla och landsbygdsgerilla i skogar och berg som knäcker stormakterna. De senare har dessförinnan ofta bombat sönder många storstäder, men till slut gett upp. Sovjet kastades ut ur Afganistan, sedan trycktes USA, Nato och bundsförvantar ut av talibanska fotsoldater. I Vietnam bombade USA sönder Hanoi, men fick sedan i desperation fly från Saigon osv. Nästa mål för Ryssland kan vara att ta Narva-området från Estland. Då skulle också Nevskijmyten vara användbar. Bästa sättet att hindra det är att om några år ha byggt upp så mycket bra handel som möjligt och goda förbindelser med Ryssland att det voe dumt. Det vore ytterst dumt om Sverige börjar skicka trupp till Estland och övriga Baltikum. Gärna skänka deras flygvapen ett trettiotal JAS-plan.

Militär demonstrations-politik med soldater på marken är bara dumt. Ska Sverige skicka trupp till Baltikum då skall vi vara övertygade om att den samlade militär styrkan vid ett ryskt angrepp, kan bomba S:t Petersburgs-området och alla ryska hamnar i Finska viken, så att ett fortsatt angrepp stoppas. Samt att samtidigt stänga inloppet till Östersjön så att inte marina styrkor från Murmansk kan föras in. Tror inte regeringen och försvarsledningen att det är bra eller möjligt så bör man avstå.