Fördel DRD4-7R men inte sjukdomen ADHD
Anders Hansens utmärkta bok - Fördel ADHD - borde egentligen heta - Fördel DRD4-7R Vi har alla en mix av olika bio-psyko-sociala faktorer bakom vår personlighet och våra handlingsmönster. Barnmedicinens stora nestor i Sverige professor emeritus Hugo Lagercrantz konstaterar att människor är 100% gener och biologi, samt 100% miljö. Idag används de neuropsykiatriska sjukdoms-diagnoserna främst för att slippa ta ansvar. Kriminella och asociala individer skaffar sig en ADHD diagnos att skylla på så att de kan fortsätta knarka, slåss och stjäla. Andra kryper bakom det för att slippa ta ansvar. Skolor och myndigheter skyller på det för att få mer pengar, främst resurser till ökad byråkrati och skrivbordsarbete.
DRD4-7R är en gen som tjänat och tjänar oss bra. Den är knuten till jägare- och samlarsamhället, konflikter/krigare och folkvandringarna. När skolan är för stillasittande och likriktad, så tjänar det inte människor med DRD4-7R särskilt bra. Idag har ca. 15% av ursvenskarna och 70% av latinamerikanerna den genen i Ostasien endast enstaka procent (förmodligen från mongolerna).
Endast ett fåtal av de som bär DRD4-7R har problem med det som motsvarar en sjukdomsdiagnos som ADHD.
Vid nutida utredningar av ADHD räknas bara negativa resultat, dvs. de är utredningar på sluttande plan. Skall man komma någon vart med dessa så anser jag att man måste utesluta annan biologisk grund än DRD4 så bör man först kräva en Dna-test som fastställer att patienten har denna gen.
Man bör kunna avgränsa och sk differentiera gentemot medfödda eller förvärvade hjärnskador, eller grava miljöfaktorer som att föräldrarna och andra vuxna, super, knarkar och slåss hela nätterna så barnet inte kan sova.
Man bör också avgränsa mot låg intelligens dvs. -70 Iq, högre stående autism (ibland kallad asperger) och svåra psykiska funktionshinder. De kräver egna mer relevanta tilläggsdiagnoser för att kunna signalera efter rätt hjälp.
Jag är väldigt för ett salutogent perspektiv - i korthet att bygga på det friska, det funktionella, dvs. på det som finns och inte det som saknas. Med en avgränsning av ADHD till de som bär DRD4-R7 så an man lära av det som fungerar för de fullt friska med denna gen - skolsituationen, yrkesval och typ av arbets-situation.
Under några år var jag knuten till Bo Erixons Neurorehab-team på ALB för förvärvade hjärnskador. Ibland tillförde då barnpsykiaterna ADHD-diagnoser. Jag såg inget tillfälle då det var till hjälp. Det fanns redan inom den neurologiska barnsjukvården väl beskriven vad olika skador på hjärnan olika delar kunde medföra. Det de behövde från BUP-konsulterna var mer av krisbearbetning, dvs. hjälp i den chock det innebär att själv bli hjärnskadad, eller att ens barn blir det, oavsett om de drabbats av blödningar i hjärnan, proppar, avlägsnad hjärntumör eller skallskador genom en bilolycka. De behövde följas i upp till fyra år genom det första kvartalets chockfas, bearbetningsfasen och att nå en omorienteringsfas, dvs. nu lever vi livet vidare enligt de nya premisserna. Ofta var den psykosociala krisprocessen ungefär lika långvarig som vid närståendes död, eller svår skilsmässa - dvs. fyra år. Det var ofta ungefär den tid det också tog att se hur mycket hjärnan återhämtat sig efter skadan, hur intelligens-utvecklingen var, men också känslomässigt - hade relationerna till vännerna förändrats, hur gick det med skolbetygen, fritidsintressen...