Idag tänkte jag skriva om politik, fast först lite om vännerna, jobbet och min vardag. Jag har de senaste tjugofem åren tampats med några besvärliga, autoimmuna sjukdomar, som ömsom ligger och slumrar, eller lever rövare med mig. Hälsan har byggts upp av jujutsuträning och annan koryu budo.I höstas upptäcktes en sömnstörning som innebär att jag vaknar minst varannan minut vilket kan förklara att jag som alltid haft ett perfekt blodtryck och låg vilopuls plötsligt hade höjt båda med 50%... Med snarkskena verkar det nu stabiliserats, men nu håller astma, allergi och magtarmsjukdom på som tagteam och jäklas. Jujutsun och träningen av Hontai Yoshin Ryu har varit otroligt bra detta "skolår" både för mig och klubben - med fantastiska läger, besök av vår stormästare och mitt besök i Japan i mars. Kompisarna åker nu till storlägret i Italien och jag stannar hemma och firar min fina dotter Emma, som fyller 30 år. Tre av mina gamla vänner finns särskilt nära i mina tankar - Nisse, Nils Gärdegård som nu fightas mot ett elakt cancerangrepp. Vi två kämpade ihop mot allvarliga angrepp på den psykiatriska undantagslagen som skulle vidgas på ett oetiskt sätt - vi lyckades få riksdagen att riva upp förslaget - nu har den galna arkitekten bakom förslaget gjort en parallellt ny omgång, 30 år senare för att kommunerna skall slippa engagera sig i missbruksproblematik och låta de tung-gumpade landstingens läkare pillra bort det istället. Några av de ledande i föreningen FIB-kulturfront fick ett skov paranoia då Nisse var ordförande och agerade för att valberedningen skulle peta honom. Många ville agera å hans vägnar och följa i den allmänna vänsterns fallenhet för fraktionsstrider. Nisse och jag resonerade igenom det och jag föreslog en jujutsu-teknik - stig åt sidan och låt det passera - välj dina strider... Nisse överraskade alla genom att fortsätta sitt arbete som vice ordförande med utmärkt kontakt med den nya ordföranden Tom Carlsson. Själv satt jag ett par år i tidningens redaktionskommitté. Nästan ett decennium senare hängde Nisse med mig och Gläntan på en patientresa till Italien där han gjorde ett research inför ett jobb åt patientorganisationen, RSMH. Min gamla arbetskamrat Ernst Siepmann som något år tidigare flyttat hem till Köln anslöt sig till oss i Venedig. De blev kompisar och Ernst särbo Victoria, Nisse och dottern Karin firade nyår i Berlin då Järnridån började rämna. Ernst är nu ett par veckor i Stockholm, men mer om det i nästa blogg och då kanske det blir lite mer politik - och något om min kompis BluesPär Adolfsson...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar