fredag 4 juni 2021

Bostadspolitik




Inlägg i nyhetsflöd

Dags för en bostadspolitik

Sverige har en katastrofal bostadspolitik och så har det varit i modern tid. En akilleshäl i folkhemsbygget och välfärden. Särskilt bedrövligt är det med hyresrätter. En blygsam minoritet har låga eller rimliga hyror. De flesta höga. Ju nyare desto dyrare. Detta oavsett attraktionen i området, möjlig livskvalitet, kommunikationer etc.
Nuvarande nybyggda bostäder är svindyra. Så nuvarande system är bara rimligt bra för de som redan har äldre fina lägenheter i attraktiva områden. De berörs ytterst lite av de förändringar som regeringen, C och L nu genomför. Det öppnar bara för fri hyressättning endast i nybyggda lägenheter. Resultatet av det måste följas noga. Svenska offentliga verksamheter kan inte skriva avtal. Deras jurister fattar inte affärsjuridik. Deras ekonomer fattar inte marknadsekonomi. En övergång som denna kräver också juridiskt stöd och mäklarhjälp till de blivande hyresgästerna.
Den svenska byggmarknaden/byggmaffian är dopade med statliga medel och inte vana att hålla i pengarna. I den bostadsbrist som gäller så är folk desperata efter någonstans att bo. Så byggindustrin dopas med skattepengar. Sedan går staten och kommunerna in med bostadsbidrag och gottköps-system. Fast det handlar hela tiden om folkets pengar. När staten eller kommunerna använder skattebetalarnas pengar för boende så blir det hälften var - dvs. hällften går till byråkrati, ökad byråkrati och fler byråkrater - den andra halvan går till hyresgästerna och deras boendekostnad.
Utopisterna söker en lösning och biter fast vid den i väntan på paradiset. I demokratin eller om man så vill liberala demokratin finns inte utopiska lösningar Allting måste ständigt förbättras och utvecklas. Hur bra lagar man än har kommer alltid en klick att söka kryphål. Det finns alltid giriga och glupska. Detta i såväl demokrati, kommunism, eller nationalsocialism. Revisorer är kanske samhällets viktigaste yrkeskår. Inte minst de i offentlig verksamhet som skall se till att myndigheterna sköter sig och att skattepengarna inte slösas bort.
Minns de banbrytande socialdemokraterna Wigforss, Hanssons och Möllers perspektiv - att varje förfelad skattekrona är en stöld från folket.
Tänk om staten skulle ha en myndighet för kläder och ett Ekiperingsförbund som skulle förhandla med butikskedjor och textilindustrin om priserna på klänningar, kostyer och T-shirts. Hade det då funnits några T-shirts för under 1000 kr eller strumpor under 500kr, klänningar under 5000 eller kostyer under 10000. Sedan hade det kommit krav på klädesbidrag till de med lägst lön och pension, samt höjning av barnbidragen osv

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar