Pratade idag i telefon en längre stund med min faster Astrid. Vi talade en hel del om min far, Stig Ekman. Han smittades i 10-11 års åldern av TBC i en benskada och hamnade 1½ år på sanatorium på Västkusten. Kom sedan hem, avslutade skolan... Hade i tonåren många intressen, skytte var ett, spela trumpet var ett annat. Han spelade i ett blåsband i Söderhamn med bl.a. den senare kände klarinettisten och bandledaren Gunnar Hammarlund. (som bl.a.i sitt band hade Söderala-sonen Jan Johansson som pianist. I Härnösand spelade Stig i FCO-orkestern. Då han kom i 15- 16 årsåldern engagerades Stig som luftbevakare, flygspanare och placerades vid gränstrakterna i norr, Pajala. Kanske det stimulerade hans flygintresse då han senare skaffade sig pilotutbildning och flygcertifikat. Hemkommen åkte han senare till Härnösand för att utbilda sig vid Vanföranstalten, vars utbildningar han var behörig till efter benskadan. Hans önskemål var ursprungligen att utbilda sig till konditor, men rekommenderades istället skräddaryrket och han blev en skicklig skräddare. Då han gick skolan och utbildade sig lärde han känna min mor, Solveig som då arbetade som sjukvårdsbiträde inom den ortopediska sjukvårdsdelen. Han var där också god vän med Dr Heijne. Den senare kommer jag ihåg som en av Härnösands få ägare av ett privatflygplan en Cessna (tror jag). Efter skilsmässan gick Stig först till sjöss. Enligt Astrid var det väldigt svårt för honom att inte få träffa sina barn (folk var inte så vana vid skillsmässor då) Han gick till sjöss och flyttade sedan till Göteborg. Stig anställdes som skräddare i välrenomerade Wettergrens kappfabrik, körde taxi, flög, tävlade i skytte, skidskytte osv. Många järn i elden - känns igen på nåt sätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar