Idag är det 28 grader och friska vindar. Vädret svänger. PostNord levererade lite hushålls prylar från Amazon, bl.a. en storleksanpassad tvättkorg.
Det viktigaste av allt Douglas Murrays senaste bok " Om demokratier och dödskulter" med underubriken: Israel, Hamas och västvärldens framtid, utgivet i Sverige av Nopolar. Författaren har en av världens skarpaste hjärnor. Han reser genom ett sargat Israel, i oktober 2023, möter och intervjuar överlevare, anhöriga, soldater och även terrorister... Vad hände och varför?
Hamas ord den 7:e oktober: "Vi älskar döden mer än ni älskar livet"
Två antagonistiska ideologier och samhällen står emot varandra.
Det livsbejakande, i grunden fredliga, frihetliga och konstruktiva demokratiska - respektive det döddyrkande och destruktiva.
Richard Dawkins skriver om boken: "Hans senaste bok är bortom lysande och bör läsas, måste läsas av alla
Jag kommer efterhand jag läser boken och dess kapitel att kommentera här. Det blir blandningar av Murrays text och mina kommentarer och tillägg. De konkreta fall jag skriver om har jag främst via Youtube sett tidigare beskrivning av, förutom Murrays redogörelse. Det finns många berättelser som jag inte mött tidigare. Jag gör också egna tillägg i min analys.
1. Inledning
Murray var hemma i New York då 3000 beväpnade terrorister slog till. Hamas hade då 40000 välutbildade elit<soldater. Så omkring 7,5% av Hamas soldater deltog i massakern. I den andra terrorvågen deltog ytterligare 3000 civila, i huvudsak yngre män för att härja och plundra. Terroristerna växlade i klädsel från civila, till Hamas kamoflageuniform, ibland hade de sytt upp fejkade israeliska uniformer, dessutom klädde de av IDF-soldater de dödat och tog deras uniformer. Attacken var ytterst välplanerad. Israels underrättelsetjänst är främst i världen. Murray har dock sett tendens till att de kanske drabbats av en del hybris. Informationsläget var osäkert. Sedan tjugo år utsätts Israel av robotar och bomber ständigt. I norra Israel är tiotusentals israeler evekuerade, ofta fattiga sådana som inte har råd att bo i Tel Aviv. Andra bor nästan i sina skyddsrum. Murray går ned till Times Square och där pågår excalterade Pro-Hamas demonstrationer. De skriker och hyllar massakern. Runt om i Västvärlden sker samma firande av vänstern och islamisterna. På vissa håll brutalare. I Kanada lblir synagogor, judiska skolor och butiker attackerade med brandbomber. Alla dssa länder har finansierat det palestinska projektet Hamas och PLO i årtionden. (Efter Sovjet-kommunismens kollaps har kommunistiska palestinska enheter som al Fatah, PLO och Palestiska myndigheten närnast också kollapsat och har tappat det mesta av sitt stöd. De hålls bara under armarna av FN, USA och EU, kanske allra mest Sverige. Islamo-fascismen och Muslimska Brödraskapet dominerar helt det palestinska projektet. Precis som extremhögern tidigare förnekat förintelsen så förnekar Hamas supportrar att Hamas gjort något klandervärt.
I London senare ser Murray en 46 minuter lång film där terroristerna filmat sin tortyr, våldtäkter och mord på helt obeväpnade civila i alla åldrar. Små barn bränns levande. Våldet och mördandet i filmen verkar oändligt i en scen försöker en terrorirt gång efter annan hugga huvudet av ett offer som ligger på golvet. Unga människor på Nova-festvalen, en halv mil från Gaza. De springer i skräck för att fly. 360 unga människor där dör och 40 tas gisslan. En scen som gruppvåldtas en kvinna av skrikande jublande terrorister, den andre våldtäktsmannen skär av ett av brösten under våldtäkten och andra börjar slänga runt det som en blodig boll. Det här sker inte i ett vakum de här terroristerna har förberetts på detta sedan modermjölken. En ung terrorist ringer mitt under mordorgien hem till föräldrarna och skryter att han dittills dödat tio judar. Mamman jublar och säger att hon önskar sig vara där med honom. Pappan och brodern instämmer. Terroristen, det fega kräket uppmanar dem att öppna hans whats up och se alla bilderna på offren. Det här är värre än tyskarna vid förintelselägren - de skröt inte och försökte dölja sina dåd för omvärlden. Likadant med Stalin läger i Gulag. De här tror att de följer de sk böckerna, testamenterna och koranen, fast det är bara satans tolkningar de upphetsat dyrkar då de gör Islam till en dödskult.
Kristendomen har glömt vad att vända den andra kinden till egentligen betyder. Numera är det mest en masochism där man snarast tigger om mer stryk. Vi ser andra terroristdåd, som det i Manchester på 24 ungdomar sprängdes ihjäl av en islamofascist. Då sjöngs det om att inte visa vrede. På snarligt sätt i Norge efter att högerextrema nazisten Breivik sköt ihjäl 74 ungdomar och skadade hundratals. Då tyckte inte politiken att folket skulle rabbas av vrede. I mitt perspektiv preis som Murrays är detta helt galet Är det någon gång alla vettiga demokratiska människor har fullkomlig rätt att visa ilska och raseri i ett avgrundsvrål och krav på hårda straff och rättvisa är det vid dåd som dessa. Det måste höras så högt att det skrämmer vettet ur alla terroristernas. Poliser och domstolar skall hålla huvudet kallt men lyssna på den allmäna rättsuppfattningen. Den politiker som i detta läge leker sällskapsleken "den vuxne i rummet är bara ett slappt rövhål
Murray åker sedan till Israel och under eskort in i Gaza. Han tillbringar lång tid med att sitta och lyssna på de kidnappades familjer vid Hostage Families Forum i Tel Aviv, som snabbt och bit för bit startade som ett nätverk och livlina för de anhöriga.
Det israeliska samhället sviktade och myndigheterna vaknade sent. Angreppet kom en storhelg vilket också påverkade senfärdigheten. Det fanns dock enskilda människor som spontant agerade snabbt, effektivt, och räddade många liv.
Murray betonar att det Israel kastades in i den /:e oktober kan vi alla drabbas av i olika versioner. Han pekar på det sena 1900-talets relativism och försök att marginalisera det onda, de onda handlingarna, med överdriven förståelse för brottslingarna, ofta mer än för brottsoffren. Vid ett barnamord är det skillnad på en vuxen sadistisk sociopat som på ett rått sätt dödar ett litet barn, respektive barnets ansvar i situationen - de är inte lika goda kålsupare.
Murray avslutar inledningen med att konstatera att de 7:e oktober visar avgrunden mellan 1) Gott och Ont 2) Fred och Krig 3) Demokratier och Dödskulter
Köp och läs Douglas Murrays bok!
2. Kapitel 1 - Vad hände
3. Kapitel 2 - Vad jag såg
4. Kapitel 3 Hur världen vände
5. Kapitel 4 Klyftan
6. Kapitel 5 Från nederlag till seger
Douglas Murray är född 1979 i Hammersmith, London. Han är journalist, författare. Medarbetar på The Spectator, kolumnist på New York Post och Free Press, samt skriver för The Telegraph och The SUN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar