tisdag 18 november 2025

Måsen och räven

 Måsen och räven

Inatt skulle jag stänga fönstret som vätter mot Halvmåneparken och dammarna på Beckomberga. Ser att det är något som rör sig märkligt. Det är en ensam mås som rör sig ungefär så som en lekande tjäder. Måsen är mitt i gatan. Rör sig först i en riktning, krumbuktar sig och svänger åt andra hållet och sedan tillbaka. Min första tanke. Är det en slags parningslek? Efter ett par minuter dyker något annat upp i utkanten av synfältet. Det är inte en mås. En hund? Det ser närmast ut som en irländsk terrier. Den avancerar relativt snabbt mot måsen.

Ser då att det är en ovanligt mörk rödräv. Den är stor, välnärd, med yvig svans och tjock päls. Måsen flyttar sig sig i riktning mot Bromma sjukhus. Den ökar farten precis så mycket som krävs för att hålla räven på lagom avstånd. Måsen verkar helt beredd på att lyfta när som helst. Den lockar räven bort från sitt bo och ungarna. Jag förhåller mig neutral. Den här stora vackra räven behöver sin mat. Måsarna har minskat i antal och har också sin plats i den fantastiska naturen. Måsen leder räven allt längre bort tills jag inte ser dem längre.

Lite avslutande moralism. Bra att det finns rävar i parken. Förhoppningsvis kan det få ägarna att hålla sina tamkatter inne. Utekatter fungerar inte i stadsmiljöer. Här finns det några som går in i portarna för att värma sig och göra sina behov om de inte gör det i förskolornas sandlådor. De och några förvildade katter tar småfåglar och groddjur. Sedan smittas de med parasiten toxoplasma och smittar ned sin familj. Ca. 25% av vår befolkning är drabbade av Toxoplasma och har låtit dessa parasiter bygga bo (cystor) i våra hjärnor. Inte bra, obra...

På landet kan man ha utekatter, men då inte låta dem bo inne i sovrum och barnkammare. Sedan får man öronmärka dem och se till att de inte förvildas. Det kan finnas en miljon förvildade katter i Sverige. En stor skada på naturen.

Ikväll tackar jag både räven och måsen för denna uppvisning av avancerad överlevnadskonst. En konst på liv och död. Ur mitt perspektiv var ni båda vackra och beundransvärda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar