utkast
MENTALITETEN BAKOM ATT LÄGGA NED SOLLEFTEÅ SJUKHUS
Varför vill Västernorrlands socialdemokrater och moderater slakta Sollefteå sjukhus och med det sjukvården i Ådalen?
Varför ansökte de inte om att utveckla det till ett beredskapsjukhus, som regionpolitiker i liknande situation i Västmanland gör för Köpings nedläggningshotade sjukhus?
Rent logiskt är det obegripligt att socialdemokrater och moderater i Västernorrland envetet driver att Sollefteå sjukhus skall läggas ned. Det finns inget förnuft, ingen långsiktig ekonomisk vinst och ger enbart sämre vårdresultat, vilket redan visar sig. Det är också ett dråpslag mot hela samhällsbygget i Ådalen. Den bästa vården och bästa resultaten finns bland de mindre och medelstora, fullvärdiga sjukhusen i landet. Däremot skall landets högspecialiserade sjukvård t.ex. transplantationer bedrivas vid enstaka universitetssjukhus för att ge optimala resultat. Primärvården skall vårda måttliga krämpor och tidigt upptäcka svåra sjukdomar. All sjukvård sker i cirkulära processer i en hel vårdkedja oavsett om man begripr det eller inte.
Förklaringen måste sökas på en annan nivå än förnuft och saklighet. Den handlar om mentalitet och grupptänkande. Det i samtiden dominerande synsättet i politiken och media, dvs. ett politiskt paradigm. för eliten. I Västernorrland finns det dessutom en provinsiell form, ett slags Sundsvallsyndrom.
Det konstruktiva paradigmet 1830 - 1990
Perioden 1870 - 1970 i Sverige, brukar kallas Hundra år av tillväxt. Industrialismen, det ökade bygget av demokratin - folkhemmets epok. En ny frihetlig, kulturell och politisk mentalitet uppstod på alla samhällsnivåer i mitten av 1800-talet, påverkat av upplysningstiden och framsynta fördemokratiska strävanden. Den mest drivande politikern och statsmannen i spetsen för utvecklingen var Johan August Gripenstedt (1813 - 74). Han var länge landets finansminister. Från ståndsriksdagen drev han tillsammans med statsminister Louis de Geer igenom tvåkammarriksdagen, 1866. En parlamentsysten som med demokratiska modifieringar bestod till 1971. Landstingen (läns-regionerna) hade instiftats av Axel Oxenstierna på 1600-talet och fick sin moderna form 1863. Riksdagens första kammare utsågs av landstings- fullmäktige. De större städerna som Stockholm stod utanför landstingen.
Förordningen om näringsfrihet kom 1864 . Varje vuxen svensk fick rätt att starta och driva företag. Den starkaste feministiska reformen på 1800-talet. Det var en förutsättning för näringslivet och industrins snabba expansion. Järnvägen byggdes och trots att Gripenstedt var harmoniliberal ansåg han att stambanorna var en statlig angelägenhet. I utrikespolitiken bröts handelshindren ned. Det här var en ytterst dynamisk period där tiden från tanke till handling och resultat var kort Landet valde att inte förena sig med Danmark i dess krig mot Tyskland. Den svenska ekonomin satte fart vilket gav förutsättningar för ökad välfärd. Folkskolan infördes. Sjukvården byggdes upp, både vetenskapligt och praktiskt med allt större sjukhus, alltfler vårdplatser och förlossningavdelningar (BB). Barnadödligheten sjönk och livslängden ökade. Folkrörelserna inklusive arbetarrörelsen påverkade politiken med en slags konstruktiv, demokratisk populism. 1921 kom den allmäna rösträtten för alla myndiga medborgare. Den politiska mentaliteten dominerades av ett konstruktivt paradigm över alla partigränser.
Det destruktiva paradigmet
Angreppen på landets sjukhus och vårdplatser.
1971 infördes enkammarriksdagen varvid direktkontakten mellan parlamentet och landstingen bröts. Mandatperiod förlängdes från tre till fyra år och de diffrentierade valdagarna slogs samman. . Finansieringen av partierna flyttades på ett avgörande sätt från medlemmarna till staten genom statliga partibidrag. Det skedde på ett markant sätt en allmän centralisering.
Samtidigt kom den tidigare epokens tidsandan att avlösas av ett mer destruktivt politiskt paradigm. Från en slags tes till dess antites för att resonera med hjälp av Hegel. Realistisk och optimistisk framtidstro ersattes av dystopi i kombination med irrationella politiska drömmar. Sverige skulle inte gå i spetsen genom goda exempel, utan skämmas för att inte ha räddat världen. Politiker konkurrerade inte längre om att bygga upp, utan om att riva och lägga ned, centralisera, koncentrera och ödelägga periferin. Svenskarna skulle ha ett kollektivt dåligt samvete och älta våra synder. Straffa folket för dess tillkortakommanden. Hela landsbygden kunde negligeras. Offermentaliteten blev axiom. En del insiktfulla granskningar av svensk politik jämförde den med andra länder som Finland yttrade sig i termer att Sverige tedde sig som en pubertetskultur, dvs. ett gäng politiska fjortisar jämfört med vuxna europeiska länder. Man bör inte sätta fjortisar bakom ratten på långtradare och bussar.
Nedläggning av 100000 sjukhusplatser sedan 1980
Sjukvården och sjukhusen var ett av de första områdena i Sverige som drabbades av den nya politiska mentaliteten och det destruktiva politiska paradigmet. Mellan 1980 - 2005 gick Sverige från 120000 vårdplatser till 20000. Befolkningen har ökat med två miljoner sedan 1980. Under 1990-talet slopades 80% av alla somatiska sjukhusplatser. Femton av de somatiska sjukhusen lades ned och på övriga stängdes vårdavdelningar och minskades antalet platser per avdelning, vilket gjorde det lättare för personalorganisationerna att blunda för andra effekter. På kort sikt kunde det minska trycket på de anställda. På ett emotionellt plan i politiken blev det som om sjukhusen vore ett större problem än svåra sjukdomar. Sjukhus var skrämmande. Där dog människor, eller kunde få infektioner i operationssåren. Korn av sanning i ett falskt perspektiv. Beträffande obehaget med de psykiatriska sjukhusen har Strindberg beskrivtit det utmärkt i romanen Svarta fanor då huvudpersonerna vid nyårsnatten till det nya seklet 1900 går genom Rålambshovsparken och hör de psykiskt sjukas skrik från det då nya psykiatriska sjukhuset Konradsberg. Därefter satsade politiken stort på att bygga asylen Långbro 1910 och det stora moderna Beckomberga 1932, som då var ett av stadens mest prestigebyggda projekt under 1930-talet tillsammans med Slussen och Bromma flygplats.
Ett av de tydligaste symptomen på omsvängning var 1984 då det socialdemokratiska landstingsrådet i Stockholm i en tidningsartikel skrev Spräng Beckomberga i luften. Jag var då sjukvårdsplanerare på psykiatriblocket på Beckomberga. Min närmaste chef, överläkare och blockchef för psykiatrin i norra Stockholms län, kontaktade henne och bad om ett telefonsamtal innan hon tryckte ned spaken, så att patienterna och personalen kunde evakueras. För sitt angrepp på psykiatrin belönades landstingsrådet med att bli försvarsminister, därefter administrativ chef för Svenska kyrkan. Skamlöst användes fördomarna om de "sinnessjuka" till att uppvigla stöd för att beröva dem sin främsta vård. I intelligentian fanns en närmast schizofren kluvnad till psykiatrin - man vurmade för akademikernas dröm om självförverkliganden i terapi och psykoanalys. Fast de mest sköra och sårbara med psykos-sjukdomar orkade man inte se. Detta fenomen fångades upp av politiken. Fakta är att 80% av sjukhusplatserna lades ned.
En stor del av den bio-psyko-sociala kompetensen inom psykiatrin gick förlorad inom ett par årtionden. De nya st-läkarna läste inte längre den svenska forskninge De fick inte heller möjlighet till att vardagligen träffa och lära känna svårt psykotiska personer. Man kunde inte skilja på rimligt nedstämda och djupt deprimerade, så då resurserna för de sjukaste skars ned började normalbefolkningen övermedicineras, så att idag en miljon svenskar äter antidepressiva läkemedel, som bara har god effekt på de sjukaste och t.o.m. kan skapa kemisk obalans hos flertalet. De psykiskt sjukas svårigheter och behov försummades. Mentalsjukhusen sågs av intelligentian som förtryckande institutioner som enligt italiensk anarkism (Basaglia) borde tömmas och rivas. Alla landets psykiatriska sjukhus lades ned och många revs direkt, som Gådeå i Härnösand. 80% av de psykiatriska vårdplatserna hade skurits ned. Istället sprutades psykospatienterna ned och gavs depåpreparat var 14:e dag.
Flertalet svårt psykiskt sjuka blev sittande ensamma i en liten lägenhet i en oändligt torftig tillvaro. En stor del av det destruktiva paradigmet är svenskt fast angreppen på de sköraste psykiskt sjuka spreds i andra delar av Västvärlden, värst kanske i USA. I New York drevs 80000 patienter från psykiatrin ut på gatorna som hemlösa. Frivilligorganistioner som Fountain House kunde hjälpa några tusen. Så blev det i Sverige också. Trots att i Sverige hamnade inte flertalet på gatorna, utan lämnades åt sig själva i lägenheter.
Tio år senare skedde motsvarande angrepp på barnpsykiatrin. I Stockholm lades fyra av fem barnpsykiatriska kliniker ned 2001. De svårast och sköraste lämnades därhän medan normalpopulationen, dvs. "vanliga" barn drabbades av en utredningsgalenskap. Ofta pga en felkonstruerad skola, som kommunaliserats utan förberedelser. En fjärdedel av den svenska befolkningen har de sk jägargenerna och har större behov av att vara i rörelse. Det är t.o.m. en väldigt frisk normalgen. Endast en liten minoritet har så etrema varianter av enna att de behöver diagnos och behandling. Närmast alla behöver dock en helt annorlunda utbildnings- och lärande-situation i skolan.
Glashuset nyaKarolinska
Den tredje september 2010 tog jag en lunchpaus och gick ned i sjukhusparken på Karolinska då kronprinsessan Victoria skulle ge startskottet och tryckte ned reglaget för den första sprängningen vid bygget av det nya sjukhuset. Sprängarna hade dock brustit i förberedelserna och ett antal stora stenbumligar (5-10kg) flög högt upp i luften, hade det gått riktigt illa hade det kunnat träffa både kronprinsessan och oss åskadare. Med lite vidskeplighet så kändes det som ett illavarslande omen och sedan blev allt värre och galnare. Kanske symbolen främst var att hon sprängde Stockholms tidigare universitets-sjukhus i luften. Den bastanta tegelbyggnaden på urberget, skulle komma att ersättas med ett glashus 2017. Resultatet blev nya Karolinska. Det gigantiska glashuset som kostat skattebetalarna tio gånger mer än motsvarande sjukhus i resten av världen. Ett monument över politisk galenskap och storhetsvansinne. En byggnad totalt missanpassad till vår oroliga samtid. Vid ofred skulle det räcka med en bomb i närheten för att krossa hela glasfasaden, skada och döda otaliga patienter och personal. Liknande effekt skulle också ett terroristattentat kunna få. Att kasta tio gånger för mycket skattepengar i sjön för ett dysfunktionellt glashus. På Axel Oxenstiernas tid hade de ansvariga steglats och placerats på Galgberget som kråkmat.
I ett mer hållbart perspektiv skulle de äldre byggnaderna ha renoverats samt en ny tillbyggnad ha skett. Huddinge sjukhus skulle ha fått vidareutvecklas för södra Stockholm i samverkan med Södertörns högskola som på så sätt kunnat utvecklas till ett fullvärdigt universitet. Södersjukhuset vore ett utmärkt universitetssjukhus för Stockholms stad. Astrid Lindgrens barnsjuk hus byggdes 1997 genom att en befintlig byggnad på Karolinska kompletterades med tre nya hälften så höga, i formationen av en fyrkantig borg med innegård. Nya byggnader idag blir sällan bättre än bra underhållna.
Örnsköldsviks sjukhus är ett bra exempel på sjukhus som underhållits och fått kompletterande byggnader under en period av ca. 100 år.
Läkare och personal är ofta väldigt tåliga och anpassar sig till sin situation. Det går att anlägga ett fältsjukhus nära en krigsfront och skickliga operationsteam kan få det att fungera. Fast då man vansköter de anställda närmast patienterna, den kliniska personalen, då tappar man kompetensen, vilket är den avgörande resursen. Den planerade personalförsörjningen kräver tidspespektiv på 10 - 20 år. Samtidigt behöver beredskapen inför ofred och krig kunna klicka in omedelbart inom en timma.
Det politiska och ekonomiska ansvaret för sjukvården finns sedan 55 år helt hos regionerna
Det är kaos i det politiska ansvarstagandet. Landstings-regionerna med sitt kombineraea ansvar för sjukvården finansieras av en stark skatterätt. Regionerna driver sjukvårdsfrågorna och fattar besluten. Då resultaten av sjukvårdspolitiken visar sig destruktiv så kritiseras regeringarna. Från dag ett kliver dessa direkt i rävsaxen. Då de haglas med reportrarnas frågor så börjar alla sjukvårdsministrar, finansministrar och regeringschefer att skaka, stamma och lova ökade bidrag till att korta vårdköer, öka barnpsykiatri, psykiatriambulanser, ökad äldrevård osv. Regionernas sjukvårds-marodörer flinar, fortsätter och klarar sig undan. Det rikspartierna bör göra är att direkt utesluta de medlemmar och partiavdelningar, som driver en destruktionspolitik som direkt hotar medborgarnas liv och hälsa och/eller är ett hot mot rikets säkerhet. Regionerna tar gärna emot pengar från staten, som de sedan gör som de vill med. Är det projekt de inte vill binda upp sig till så låter de det bara passera. Hälso- och sjukvårdslagen förvandlas till ett reklamblad utan konsekvens, då det nästan saknas sanktioner mot de huvudmän som bryter mot den. Helst skulle de helt stryka sjuvården från det i förmån av ett svävande och flummig hälso-perspektiv att bygga byråkrati på. Det finns ingen legitimation att dra in för sjukvårdspolitiker och administratörer vars beslut leder till ökat lidande och död. Det här oansvariga beteendet från regionerna var uteslutet under tvåkammarriksdagen då landstingen/regionerna utsåg ledamöterna i första kammaren. 1971 så hade antalet primärkommuner minskat med nästan 90%, idag är de 290 stycken, vilket gjort att skillnaden mellan regioner och primärkommuner minskat betydligt. Det är också en del av att centralisera både makten och resurserna från gräsrötterna och den lokala samhällena inmot alltmer koncentrerade centrum. Stockholmsregionens invånarantal är tio gånger större än Västernorrlands och ca. tre gånger mer än hela Norra sjukvårdsregionen med de fyra nordligaste länen. Det vore galet om Norrland hade fler än ett universitetssjukhus det i Umeå. I Stockholmsregionen vore tre både vettigt och rimligt, fast helst inga fler bräckliga glas-sjukhus.
SKR, den privata skuggregeringen och fejkade myndigheten
Parallellt har under 2000-talet en korporativ aktör tagit över de båda kommunala arbetsgivar- organisationerna dvs. personalorganisationernas fackliga motpart. Då de slogs ihop till SKR, 2007. började helt utanför väljarnas insyn och valmöjlighet område efter område annakteras. SKR har ca. 450 anställda och kontor i Stockholm och Bryssel. Ett sidoprojekt är ett forskningsinstitut tillsammans med Friskolornas riksförbund och en annan skolorganisation. Först ut att allvarligt kritisera SKR för antidemokratiska tendenser och strukturer var Bengt Göransson, fd socialdemokratisk skolminister och ordförande för ABF. SKR agerar som vore det en myndighet eller parallell regering. Det SKR yttrar brukar okritiskt förmedlas vidare av både SVT och den vanliga dagspressen. I direkta medlemsavgifter från primär och sekundärkommunerna i Västernorrland tar SKR in ca. 15 miljoner kronor per år. SKR är en drivande kraft bakom Sussa-avtalet för journalsystemet Cosmic med dess galna konfiguration som visat sig odugligt i nio landstings-regioner. I upphandlingen finns ett otydligt ansvarsförfarande från de nio regionerna De regioner som gjorde en direkt upphandling av Cosmic fick ett system som fungrar som förväntat. Intresse-organisationen SKR driver även siten 1177 SKR är som en ideel organisation, och intresseförening inte bunden av offentlighetsprincipen. Att de skapade Sussa visar på bristen av statlig styrning av de nationella sjukvårdsintressena. Den demokratibrist som enkammarriksdagen och kommunreformerna skapade 1971 gav intresse-organisationen som idag är SKR möjlighet att stiga in och ta sig en makt, den inte har rätt till. Skulle man flytta över SKR till USA vore det en mäktig lobbygrupp som skulle strida mot konstitutionen.
Region Västernorrland och våra primärkommuner bör omedelbart lämna SKR. Läns-regioner och primärkommuner kan som arbetsgivare bygga upp egna kompetensen att själva förhandla med personalorganisationrna.
Försvaret drabbades lika hårt som sjukvården - halva landets yta lämnades helt utan försvar
Det destruktiva paradigmet drabbade inte bara sjukvården. Försvaret och beredskapen för kris, katastrof och krig skars ned i samma omfattning som sjukhusvården. Ibland samverkade dessa projekt. Då regementet KA5 i Härnösand lades ned, fanns det inget krav från denna del av staten att det skulle finnas ett tillgängligt akutsjukhus. Tidigare krävdes att ett regemente hade högst en kvarts transport av skadade till ett akutsjukhus. Då samtidigt den marina närvaron minskade kunde en av landets tre tryckkammare skrotas på samma sjukhus. Avtalen med staten hindrade inte längre landstinget/regionen att lägga ned Härnösands sjukhus.
Antalet flygflottiljer skars ned med drygt 80% från 21 till fyra. Det blev ett tomrum mellan F21 i Luleå och F16 i Uppsala. På marken blev det ett militärt tomrum för halva landets yta. Efter 1997 fanns det inget regemente mellan Boden och Kungsängen utanför Stockholm. Det enda kvar var ett decimerat Hemvärn, dvs. en frivilligorganisation, som först nu börjat förstatligas. Värnplikten hade successivt skurits ned till att helt avskaffas 2010. Det var skadligt för landets försvar och skapade som bieffekt en stor ungdomsarbetslöshet. Värnplikten motsvarade tiotusentals arbetstillfällen för unga.
En elefant i rummet är dock att för varje nedlagt sjukhus och regemente så skapades tio dysfunktionella statliga myndigheter. Inte ens Rysslands annektering av Krim och provokation till inbördeskrig i Ukraina via femte kolonnare fick politiken att vakna till - den nedbrytande mentaliteten satt för djupt. Halva landet var försvarslöst i 25 år. Finnarna skakade på huvudet. De hade vid fyra tillfällen och krig under 1900-talet fått kämpa för varje tum av sitt land. Finland byggde nu samtidigt under hela efterkrigstiden upp Europas tredje starkaste försvar. och per capita det starkaste i världen.
Den krigsförberedande sjukvården i Sverige skrotades. Den sjukhusform som drabbades allra tydligast under den destruktiva epoken är fältsjukhusen där 46 sjukhus av 50 lades ned så fyra blev kvar. Den destruktion som försvaret drabbades av är tiofalt värre än vad spionerna och landsförädarna Wennerström och Berglin någonsin åsamkade landet. Turligt nog hade industrin långa och bindande avtal med staten och försvaret, annars hade väl allt lagts ned utom några scoutkårer för vuxna.
När nu inlandsbanan skall rustas från Gällivare till Filipstad och Göteborg, så är det ett behov i den svenska vardagen i inlandet. Det sker dock främst som en upprustning av totalförsvaret och efter krav från Nato. Det möter nu effekter från det försumliga och destruktiva paradigmet, då denna järnväg är så illa underhållen. En del av de viktiga bi-banorna som lagts ned har de vandaliska krafterna inte nöjts sig med mindre än att ha rivit upp den gamla järnvägsrälsen.
Migrationspolitiken gjorde en liknande omsvängning från konstruktiv till destruktiv
Precis då landet började byggas i mitten av 1800.talet förlorade landet en miljon av de unga och strävsammaste i en enorm migration till Amerika. Vi kom långt med de som stannade kvar fast behövde ännu fler. Då vi höll oss utanför den sena 1800-talet och 1900-talets krig blev efterfrågan än större. Vårt näringsliv ångade på allt mer. Migrationen till landet under 1900-talet blev både solidarisk och Sverige först. Vi tog emot flyktingar under mellankrigsperioden samt under andra världskriget och det fanns ett hjärta för de utsatta fast de förväntades anpassa sig och assimilera snabbt. En särskilt uppmärksammad grupp är de finska krigsbarnen. Efter kriget stod svensk industri fullt rustad och det krigsdrabbade Europa behövde byggas upp. Arbetskraft värvades från Norden, främst Finland, Italien och Balkan. Sverige gjorde nåt bra för 1900-talets migranter och tjänade på det. Antalet skurkar var som i den svenska befolkningen i samma ådersspann, ibland mer annars mindre.
Med det förändrade paradigmet förändrades det. Nu plockade intelligentian fram offerkoftan. Eländet i världen är Sveriges och Västvärldens fel. Nu skulle vi betala för det. Asylsystemet som infördes efter andra världskriget för att rädda förföljda religiösa och politiska, demokratiska personer i diktaturer. Flyktingar ifrån krigsområden var det tänkt att FNs flyktingverksamhet skulle hjälpa i närområdets grannländer. Fast från 1980-talet kom migrationen till Sverige att omfatta nästan bara utomeuropeiska personer, ofta från Mellanöstern. Få av dem var ledande politiker, eller förföljda aktiva. Det ledde till en helt annan slags migration. En del av den dirigerad av diktaturer, som mullornas Iran som fortsatte sin förföljelse av demokratiska iranier även i Sverige.
Hur kan man förstå 1980-talets svängning i politiken? Varför blev samhällsbygget och folkhemstanken impopulär? I media angreps Folkhemmet för att det inte var perfekt. Det sägs att Rom inte byggdes på en dag, fast det utopiska drömsamhället Sverige skulle det. Genom att en naiv politik viftade med sitt trollspö så simsalabim där landar det himmelska, gröna luftslottet. I den politiska praktiken konkurrerade man om att lägga ned så mycket man hann, fast i ideologierna skapades utopier med dyra falska drömmar. Pensionerna gick från tidigare beräknade 85% från de bästa åren ned till omkring 50 - 60%, man drömde om total jämställdhet samtidigt som ålderismen drevs hårt.
Rysslands aggressivitet gav ett sent uppvaknande
Rysslands angreppskrig på Ukraina började ge ett uppvaknande för vissa ur Törnrosasömnens destruktiva paradigm. Från att förbjuda pensionsfonderna att satsa på försvarsindustrin och kluvenhet om Nato-medlemskap så svängde det 180 grader på nolltid. Nu är försvarsindustrin en av våra ekonomiska hörnpelare och ett hopp inför framtiden. Fast stora delar myndigheter, byråkrati och politiker vill på sitt vanliga organisationströga sätt fortsätta att dra allt i långbänk och sköta inköp av skor och uniformer som vore det Gripenplan.
Totalförsvaret tittar nu också på sjukvården. Dess myndigheterna ser nu att landet redan i fredstid saknas 2000 sjukhusplatser. Fast i region-buskarna fortsätter de enligt tröghetslagen som om inget har hänt, med att lägga ned mera. Någon i region Västernorrland proklamerade - vi har inte gått med i Nato. Varpå ryska ambassaden säkert skålade och Putin log. Företrädarna skar ned 80% av alla sjukhusplatser och blev hyllade och firade av sina gäng. Skygglapparna mot verkligheten funkar fortfarande.
Sundsvallssyndromet
Det här matchar mentaliteten i dtn politiska sundsvalls-syndromet hos främst regionens moderater och socialdemokrater. Allt de rör vid förvandlas till grus. De binds samman av intentionen att samla alla länets resurseras i en hög i Sundsvall, ett Babels torn i Le Corbusiers anda. Nedläggningen av sjukhusen i Härnösand, samt flytten av lärarhögskolan där till Sundsvall och flera liknande utslag att detta Sundsvalls-syndrom med mardrömmen om att simsalabim vara Norrlands hufvudstad. En ny hägring är att skapa nya Norrlands Centralsjukhus 2040. Moderatdrömmen om en egen variant av Stockholmsmoderaternas skandalbygge nyaKarolinska, 2.0 i Sundsvall. När det är klart kan resten av länet läggas ned, sjukhus, näringsliv och allt. Övik kan kanske söka skydd i Västerbotten, som de ångermanländska grannkommunerna, Nordmaling och Bjursholm redan gjort. Sundsvall behöver äga hela länets befolkning för att bli jämnstora med Trondheim och Uleåborg, vardera med drygt 200000 invånare. Sundsvallsyndromet en provinsiell politisk masspsykos, vars symptom visar sig på olika sätt. Ett var att lägga ned Härnösands lasarett, sedan Sollefteå BB och nu hela sjukhuset. De kulturella och mentala rötterna finns hos de nyrika träbaronerna vid förra sekelskiftet med en bipolär kombination av nyrik omnipotens blandat med mindervärdeskomplex. Parallellt med detta slår dock det gröna luftslottet undan lönsamheten för länets träindustri, som blir allt mer olönsam och med sjunkande aktiekurser. Det går dåligt i det sundsvallspolitiken rör vid, som Logistigparken, som först skövlade området på fina kulturbyggnader från 1800-talet för att sedan köra projektet i botten med flera brottsmisstankar som följd och inte bara utbredd oskicklighet.
Västernorrlands län behöver tre akutsjukhus och en komplett vårdkedja
Befolkningen i Västernorrland behöver minst tre akutsjukhus. Det bor en kvarts miljon invånare i länet vars delar i stor utsträckning kan vara svårtillgånglig med skogar, branta, höga berg, sjöar, älvar, och åar av olika storlek. Nästan årligen sker stora oväder som fäller träd över vägar spolar bort vägbanor och även delar av järnvägsträckor. Flertalet även mindre vägar är byggda för tung timmertransport. De är dock inte alltid underhållna och under vintern kan det vara blixthalka och under våren stora tjälskott och gropar som ofta den tyngre transporten klarar, men inte ambulanser eller personbilar med havande kvinnor och hjärtsjuka barn. Naturen krafter är stora i länet och de måste räknas in i planeringen av sjukvården. Det finns skäl för att sträckan mellan Härnösand och Örnsköldsvik kallas Höga kusten. Större delen av E4 längs denna kuststräcka ligger i Kramfors kommun. Sjukvården här går inte att planera som för de större städerna. Fem av länets sju kommuner utgår från kusten, varav de tre i Ångermanland sträcker sig djupt in i inlandet. Ånge i Medelpad och Sollefteå i Ångermanland är inlandskommuner. Regionen saknar ambulanshelikoptrar och Ambulansförbundet har klagat över de stora bristerna i länets ambulansverksamhet. I Västernorrland vore det helt oansvarigt och i mina ögon rent kriminellt att inte ha ett fullvärdigt akutsjukhus i länets inland. Det finns nu två sjukhus i utkanterna av länet vid kusten, Sundsvall och Örnsköldsvik, samt det tredje mitt i länet och inlandet, Sollefteå akutsjukhus. På en något längre sikt bör Härnösands gamla lasarett utvecklas till en närsjukhus. Det både för att invånarna idag behöver det, men även med tanke på återuppbyggnaden av försvaret och den militära utbildning som redan bedriv i staden. Marinhamnen kommer att bli central för försvaret av hela Norrlandskusten. Idag bedrivs primärvård, folktandvård och annan vårdverksamhet i lokalerna. En etapp på den vägen till närsjukhus är att återskapa den nedlagda Rehab-medicinen, samt utveckla en dygnet-runt jour.
Kommuner med tätorter/städer på 15- 20000 invånare och större, behöver som regel egna lasarett i formen akutsjukhus, eller närsjukhus. Det flyttar också den sk slutenvården närmare primärvården och vise versa. Det gör att inlagda patienter finns närmare sina hem och anhöriga. All klinisk medicin är bio-psyko-social och närheten till anhöriga och vänner är en viktig och ibland avgörande salutogen faktor, dvs. hälsobyggande. Det gäller att bygga på det friska och läka det sjuka. Det här har man ibland efter strukturrationaliseringen i Sverige för 50 - 60 år sedan glömt bort. Då stora delar av befolkningen drevs från landsorten in till miljonprogrammets förortsområden i storstäderna. Med en ökad aliention och spricka mellan generationerna i familjer och släkter. Det var svårt att bära med sig hembyn till Rinkeby och Rosengård Det är dock ofta betydligt mer levande bland våra migranter. Även ur ett ekologiskt hållbart perspektiv är det viktigt att inte bygga in oändligt mycket transporter i den vanliga sjukvården. Till skillnad från den mest avancerade högspecialiserade sjukvården med transplantationer som skall bedrivas vid enstaka universitetssjukhus.
Ibland mystifierar man sjukhusbyggen. I grunden är det lokaler som andra, som bostäder, industrier m.m. I perioder har man i Sverige byggd bra med hög kvalitet. Beträffande sjukhus är det till säkert 90% bättre att renovera, anpassa och utveckla befintliga byggnader och ibland göra tillbyggnader. Landet behöver göra sig mindre beroende av den globala betongindustrin utan att bygga glashus som kollapsar vid första bomb eller sprängattent.
Rädda Sollefteå sjukhus!
Sollefteå och befolkningen i Ådalen behöver sitt akutsjukhus. Sverige och Norden behöver dessutom att Sollefteå sjukhus utvecklas till ett beredskapssjukhus. Precis som mellersta Norrland behöver ett regemente, I 21 för att försvara oss, hela landet och Norden. Sverige behöver kunna hållas samman och vara bra för alla medborgare och invånare. Landet kan inte ha varianter av politiska svarta hål som lämnas till förödelse. Här har landets rikspartier ett enormt ansvar.
Utvecklingen av Sollefteå sjukhus kan bli avgörande för att vända den svenska politiken och bryta med det destruktiva paradigmet.
Akutsjukhuset i Sollefteå är också helt avgörande för de tre Ådals-kommunerna Sollefteå, Kramfors och Härnösand, både för den aktuella sjukvården, men också för en möjlig arbetsmarknad och bostadsmarknad. Stora delar av Ånge kommun och angränsande områden i Jämtlands län använder också Sollefteå sjukhus, då det är närmare än till Sundsvalls och Östersunds sjukhus. Kompetenta medicinare måste kunna tänka alternatiuva tankar och inte låta det bästa vara det godas hinder, som då en stroke drabbar en person och denna kan tas till ett närliggande universitetssjukhus på två minuter så kan man använda plan A - är det någon i Junsele som på 20 minuter kan vara på Sollefteå akutsjuhus så får det bli plan B. Timing och situation bestämmer medicinsk åtgärd.
En nedläggning av Sollefteå sjukhus skulle också medföra att de övriga två sjukhusen riskerade att kollapsa - de har redan allför ofta tvingats i stabsläge. Fast S&M i länet och andra karriärsugna medlöpare, sitter fast i sitta destruktiva tänkande. De märker inte att runt om sig lämnar många sin tidigare mentalitet för att i en ny syntes bygga och utveckla det som krävs. I Stockholm har långsamt sjukvården börjat återbyggas efter moraset nyaKarolinska. Försvaret återuppbyggs. Covid-pandemin och stora skogsbränder har visat på bristerna i landets beredskapen vid katastrofer och samhällskris. Försvarets skrotade kompetens för krigs-sjukvård. Totalförsvarets beredskap har börjat återuppbyggas. Den norra sjukvårdsregionen och militär-regionen kommer att behöva beredskaps-sjukhus.
Sollefteå Beredskapssjukhus
Sollefteå sjukhus är det i första hand allra rimligaste pilotprojektet som beredskapssjukhus i Norra sjukvårdsregionen och Norra militärområdet. Alla sjukhus i Sverige behöver dessutom beredskapsanpassas så att den ordinarie sjukhusvården kan bedrivas i skyddsrumsliknande lokaler djupt under jord vid ofred. Södersjukhuset planerades under andra världskriget och fick lokaler lika mycket under jord som ovan, sju våningar under jord med järnvägsspår rakt in.
Ett led i utvecklingen och att reparera demokratibristen från 1971 då klyftan mellan staten, riksdagen och landstingen/regionerna uppstod kan nu repareras i en första etapp. Förstatliga de sex sjukhusregionerna och universitetssjukhusen, vilket skulle avlasta länsregionerna. Umeå universitetssjukhus vore olämpligt som beredskapssjukhus. Fast detta universitetssjukhus behöver själv utveckla nya beredskapsplaner för hur den högspecialiserade sjukvården kan bedrivas i krig och kanske då omlokaliseras till sjukhus i inlandet, samt djupa lokaler i underjorden som de på Södersjukhuset. Vi kan här se ett större engagemang, politiskt och ekonomiskt från staten för att samverka med länsregionerna genom att ha ett ansvar för beredskaps-sjukvården samt universitets-sjiukhusen. Det skulle också ge ett utrymme för att utreda både länsregionerna och primärkommunernas långsiktiga organisation och utveckling. Beredskapssjukhuset i Sollefteå skall vid krig kumma ta emot skadade soldater och civila från Norra Finland, Norrland och ec. från Nordnorge beroende var ev frontlinjer finns. Dessutom de som skadats av bombningar och drönarattacker mot både militära mål och civila från kuststädarna.
En del av den demokratibrist som uppstod 1971 och sprickan mellan riksdagen, staten och regionerna kan i ett första steg lösas genom att snarast förstatliga de sex sjukvårdsregionerna och universitetssjukhusen. Det skulle avlasta länsregionerna ekonomiskt, samt hjälpa till att länka ihop hela landets sjukvård, samt styra upp grundnivån för all sjukvård i landet. I den aktuella uppgiften att skapa nya beredskapssjukhus, samt reparera den skada som skett då drygt 90% av fältsjukhus slopades under 2000-talet.
Mentaliteten bakom de desperata nedläggningarna
Tillbaka till rubriken om vilken mentalitet som ligger bakom det närmast desperata projektet att lägga ned Sollefteå sjukhus. Det har ett samband med en demokratibrist som uppstod omkring 1971 vid införandet av enkammarriksdagen samt att landstinget/regionen kopplades bort från riksdagen. Den politiska eliten och intelligentian skifftade perspektiv från att bygga landet till att riva och lägga ned i ett omfattande destruktivt paradigm. Det fick ett starkt fäste i Västernorrland. Fast för att förstå det starka och speciella uttryck det har I västernorrland är att det kombinerades med en förvriden lokal partiotism, som annars ofta märks i ytterlighet om destruktiva fotbollsfirmor. Det är är inte bara som att hålla på sina egna idrottare, eller känna sig stolt och glad då en ortsbo får framgång. Det här handlar om en kärna av missundsamhet och avund. På ett mer patologikt sätt än i någon annan större stad i Sverige har det i dettaa län utvecklats ett Sundsvallssyndrom som är dåligt för alla även sundsvallsborna. Inget ont om skator, fast Sundsvall har blivit ett politiskt-ekonomiskt skatbo dit alla länets resurser skall samlas. Det är i denna politiska majoritetsgrupp med moderater och socialdemokrater ett självklart för givet tagande och då måste andra slaktas, som tidigare sjukhuset i Härnösand och nu Sollefteå. I det ungefär lika stora Gävleborgs län, som också drabbades av 90-talets detruktiva nedläggningar så har man tre akutsjukhus och tre närsjukhus. dvs. alla städer har sitt eget sjukhus. Det finns skäl för att i Västernorrland tala om ett destruktivt Sundsvallsyndrom.
Fotnot
Definitionerna av begreppen mentalitet respektive paradigm som används i artikeln kommer främst från Göteborgsprofessorn, vetenskapsfilosofen Håkan Törnebohm. Han resonerar om att man inte kan påstå att en grupp människor har samma personlighet, däremot att de har samma mentalitet. Utvecklingen av Göteborgsparadigmet ur Kohns mer generella teori om paradigm innebär att det i ett internationellt forskarsamhälle kan råda ett paradigm, eller att mentaliteten i politiken kan det skifta mellan och från ideologi till ett bredare paradigm. Termen syndrom kommer från medicin, socialmedicin och socialpsykiatrin och avser en viss störning av hälsan. Begreppet grupptänkande kommer från Jannis. På ytligare plan finns tankar om mode och tidsanda. I USA splittras politiken mellan WOKE och MAGA, som ersatt tidigare mer pragmatisk politisk ideologi och praktik med dominerande inslag av både liberalism och konservtism i båda de två stora partierna. Woke har på universiteten och i intelligentian i stor utsräckning slagit ut en vetenskaplig och empirisk forsningsbaserad humaniora, vilket bl.a. banat väg för politisk islam och islamofascism in i samhället. För att återvända till Törnebohm så menade han att all forskning och vetenskap behöver granskas ur de tre vetenskapliga grundperspektiven: a) positivism b) hermeneutik/fenomenologi c) kritisk metod. Detta oavsett om det handlar om naturvetenskap, beteendevetenskap eller samhällsvetenskap. Varför social kritisk teori och betendevetenskaplig granskning vid naturvetenskaplig forskning? Svaret ligger i att den också bedrivs av människor i samhällen och finansieras av intressen. (Se AI)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar