måndag 28 augusti 2017

SKOLAN

 Svensk skolas utveckling de senaste femtio åren är otillfredsställande. Alla medborgare får ut alldeles för lite av de skattemedel som satsas. När grundskolan infördes sänktes kvaliteten så att avslutat gymnasium efter tolv år kom att ligga i den nivå som realskolan (läroverket) uppnådde efter nio års skolgång. Jämförelsevis så har samhället kastat bort tre år för varje barn, samtidigt har t.ex. värnplikten helt eller delvis avskaffats. Hur kan detta försvaras inför medborgarna, ibland kallade skattebetalarna. Parallellt med detta har lärarnas löner och status sjunkit som en sten. Fokus har förskjutits från utbildning och bildning, kunskaper och färdigheter till social samvaro och psykiskt status. Efter stark kritik mot skolan och skolledningarna har dessa istället för att förbättra ramarna för undervisning ökat lärarnas administrativa uppgifter för att visa att ledningen inte brister så deras karriärer hotas. (Liknande förhållanden är det också för läkare, sjuksköterskor och para-medicinare i vården) Lärarens roll som ledare av klassrumsarbetet och suverän bedömare och betygssättare undermineras. Genom att stora delar av specialpedagogiken för olika elevgrupper med inlärningssvårigheter bantats ned så har flertalet skolor flyttat in dessa svårigheter i klassrummen. Barn med olika slags handikapp som inte klarar gruppsituationer sitter nu med  diverse åtgärder i normalklasserna - det kan vara barn vars korttidsminne är särskilt känsligt för distraktioner och inte kan koncentrera sig om de störs då de läser och räknar - blandas med stökiga, trotsiga eller överaktiva barn. Nu far alla dessa kategorier illa - läraren klarar inte att leda arbetet och undervisa. Skolledningen kommer då på att ett eller flera barn behöver en psykiatrisk diagnos (ibland lite inlindat som neuropsykiatrisk), vilket nu ofta relativt snabbt levereras av ett hjälpsamt men högst reducerat BUP, eller från ett privat test-företag. Fast det stannar vid diagnos och ibland diverse medicineringar av gamla preparat i nya former utprovade på vuxna. Så småningom fattas beslut om att ett barn i klassen får en resursperson - eftersom få barn behöver det på heltid ens i dagens modell - blir det ofta så att den personen istället blir en resurs för läraren och hjälper flera barn. Hjälpen räcker oftast inte till för att lösa de särskilda barnens behov, men kanske hjälper skolan att få behålla läraren. En annan bekymmersam faktor som ökat genom åren i vår narcissistiska kultur är de krävande föräldrarna. En klassföreståndare har inte bara 25 elever att ansvara för utan också 50 föräldrar (+ ev. styvföräldrar, syskon och mor- och farföräldrar...) Då Sverige under Novemberkuppen 1985 drog proppen ur sin ekonomi dalade statsfinanserna och så småningom dumpade regeringen Persson på 90-talet skolan på kommunerna och därefter började skattefinansierade privatskolor tillåtas inom en väldigt luftig kontrollram. Under de senaste trettio åren har skolan som arbetsplats och läraryrket blivit allt mindre populär. Lärarhögskolorna har haft svårt att fylla sina platser, så det har varit enkelt även för studenter med låg inlärningskapacitet att komma in. Trots att de teoretiska kraven på lärare har sänkts så har stora grupper lärarstudenter inte klarat sin utbildning och inte kommit ut i läraryrket. Länge klarade man sig genom de äldre lärarna som nu i hög grad har gått eller snart går i pension. Resultaten kommer nog att fortsätta sjunka i skolan under lång tid, så räkna inte med snabba lösningar. Ge under tiden allt rimligt stöd till lärarna och strama åt riktlinjerna. (inget fritolinande)
Det är viktigt att ge en bra grund för alla att kunna läsa, skriva och räkna. Sedan utgå från var och ens talang och förmåga, i perspektiv av läroplaner och skolplikt. Det florerar i media och politik en bild av att inga personer som saknar studentexamen och inte har högskolebehörighet vore anställningsbara. Den växande tjänstemarknaden talar emot. Min sexåriga dotterson lär mig detaljer om min smartphone jag inte kan, trots att han ännu inte kan skriva och helst leker i skolan (nollan). Rent tekniskt kan man sätta de de flesta 8-10 åringar i en snabbköpskassa. Det finns mängder av tjänster och hantverk som behöver folk som arbetar i fastighets- och trädgårdsskötsel, sjukvårdsbiträden och hemtjänst. De kan anställas efter kort introduktion och under kompetent handledning. Nästa nivå kräver ett par år av yrkesutbildning på gymnasienivå, som bilmeckar, byggnadsarbetare, undersköterskor, trädgårdsarbetare, frisörer...

Långsiktiga åtgärder
1.  Återförstatliga skolan. Låt staten bevilja privata skolor men med betydligt stramare tyglar och skarpare krav på pedagogisk och didaktisk vetenskaplighet samt beprövad erfarenhet. Staten måste beredd att när som helst gå in och ta över om det inte fungerar. En viktig utveckling av staten är att viktiga statliga myndigheter regionaliseras, såsom skarpa tidigare länsstyrelser och att kompetens från landstingen används i statligt regionala styrelser, kommittéer och råd. 

2.  Skolmognadsbedömning. Kontrollera under nollan, förberedelseklass vilka barn som klarar en grupp- och klassrumssituation. Hur deras kommunikation och inlärning fungerar. Om de kan sitta stilla och lyssna, tur-tagning då man förväntas prata. Identifiera olika kategorier barn med särskilda behov och som av olika orsak inte klarar en gruppsituation. Upprepa denna bedömning med treårsintervall. Dagens bokstavsdiagnoser går alldeles för långt in i normalpopulationen av elever och är generellt sett inte till någon egentlig nytta för de flesta. Hitta den mest handikappade procenten barn som behöver skräddarsydda lösningar och inför en statlig skolgaranti så att de får nödvändig hjälp. Utan ordentlig bedömning vet man sällan hos det enskilda barnet/eleven var huvudsvårigheten finns ur ett bio-psyko-socialt perspektiv. 

3.   Lärare-rekrytering och utbildning. Arbeta metodiskt med att höja lärarnas löner och arbetsvillkor. Fortsätt att utveckla karriärstegen. Skärp lärarutbildningarna och inför en generell, lägsta betygsnivå och högskoleprovsnivå. Testa också studenternas verbala förmåga och ledarskapsförmågan i en grupp. Personligen anser jag inte att det skall finnas traditionella arbetsgivare - fackföreningsförhandlingar av löner inom offentlig verksamhet i stat och kommuner. Efter den s.k. SACO-strejken och lärarstrejken för 40-50 år sedan har det bara lett till sänkta löner för de kvinnodominerade yrkena som lärare och sjuksköterskor. Det bör istället införas statligt reglerade minimilöner och lönespann i en avtalad karriärstege - enligt nivå av utbildning, erfarenhet och faktisk kompetens. Indelningen i regioner bör ske i en balans mellan invånarantal, yta och belägenhet...

4.  Ta in didaktiska superstars (tänk Hans Rosling) varje termin på högstadiet och gymnasiet i naturvetenskapliga ämnen och humaniora. De kan hålla föreläsningar för flera klasser i skolans aula och parallellt även indirekt ge tips och ev. nya perspektiv till lärarna.  Föreläsare som är godkända konsulter av skolverket, rekryterade från elituniversitet och som t.ex. kan sammanfatta poängen med matematiken i årskurs nio. Sånt som eleverna kanske annars får gå en preparandkurs för att ta in om de skall läsa matematik och naturvetenskap på universitetet eller på KTH.  Jobba in att det är coolt att vara smart.

5.  Ta tag i hemmets läroplan och elevens egen läroplan  (L. Grossin) Det räcker inte bara med skolans läroplan. Eleven måste vilja lära sig för att kunna lära sig. Familjen måste vilja att barnets anstränger sig att försöka förstå samt tränar upp sin vetgirighet. Föräldrarna bör själva utifrån sina förutsättningar hjälpa barnen med skoluppgifter. Läraren och skolan kan bara ge förutsättningar för en elev att lära - inlärningen måste den sköta själv - precis som när den lärde sig gå och att cykla, samt använda mobilen och surfplattan. 

6.  Gör bedömningar och betygsättning till något neutralt och normal. Alla är födda jämlika, med samma absoluta människovärde och likhet inför lagen. Alla är samtidigt födda olika och med olika talanger och personliga förutsättningar.

7.  Förkovra lärarna. Under några årtiondena då kraven för att komma in på lärarutbildningen sjönk, så sjönk också begåvningsnivån bland de studerande så att även utbildningens krav behövde sänkas. Trots att de faktiska kraven sjönk så kände sig studenterna överansträngda. Nu behöver det ske en höjning av kompetensnivån på lärare. Alla lärare behöver en grundläggande didaktisk, edukativ och pedagogisk grund. Sedan är det ämnena och skolnivån som avgör de krav lärare behöver klara. Undervisar de i fysik och kemi på gymnasiet, eller slöjd på mellanstadiet.

8.  Forskningsanknyt skolan. Stimulera forskningsinriktad fortbildning för lärare och skolledare. Här handlar det dels om grundläggande forskningsmetod (Törnebohms tänkande att alla forskning är i olika grad positivistisk, hermeneutisk och kritisk) Det handlar också om didaktisk och pedagogisk forskning - det vi idag vet om lärande och kunskapsbildning. Barn och ungas lärande - samt lärares förmåga och möjligheter att undervisa samt skapa situationer för lärande. Sedan handlar det om ämnesforskning - t.ex. matematik-pedagogik. Slöjd- och hantverkspedagogik - vilka olika mål kan finnas t.ex. träna barnens motorik att kunna hålla i och hantera redskap. Prestationskrav att kunna sy en duk, eller slöjda en träkniv. Kulturella att värna och utveckla olika hantverk, traditionella och nya.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar