söndag 29 januari 2012

Stefan och sossarna...

Brådskan i politiken är illavarslande. Nu har Ss vu visat snabb handlingskraft och utsett en av vännerna i innersta kretsen till ny ordförande, men är det så klokt. Den nya partiordföranden,Stefan Löfvén är en stark socialdemokratisk ledare för metallarbetarna. Vilken inriktning företräder Löfvén inom (S)? En är traditionen att gynna storföretag, banker och exportindustri på bekostnad av  små och medelstora företag. Under sjuttiotalet talades  inom vänstern om att den s-ledda staten gynnade monopol-kapitalet. Ideologiskt har s-propagandan slagit mot borgare och småborgare i ett klass mot klass-perspektiv. Sedan har man gjort undantag för de företag som man av opportunistiska skäl gillar t.ex. artister, idrottsproffs, författare och konstnärer, eller kooperativt drivna företag, eller företag som drivs av hantverkare som ideologiskt anses tillhöra arbetarklassen, som byggnadsarbetare, målare, snickare m.fl.  Metallsossarna har varit ytterst framgångsrika och i nära samarbete med de stora företagen fört en lönepolitik som gynnat dem ömsesidigt. Det har lett till att relativt lågutbildade löntagare har haft höga löner, som ändå inte slagit igenom taket för företagens konkurrenskraft. I stället har de gynnats av att alla offentliganställda akademikers löner har sjunkit under fyrtio års tid. De lågutbildade kvinnorna inom offentlig verksamhet har i stort sett en bibehållen lönenivå, där de tjänar betydligt mindre än än männen inom industrin, men marginellt mindre än akademiskt utbildade kvinnor. Med Stefan Löfvén ökar klyftan bland s-väljarna mellan de gynnade männen inom industrin och kvinnorna i arbetslivet utanför. Samma tänkande och samma splitt finns i de politiska attityderna till ROT, respektive RUT-avdragan. S gynnar gärna hushållsnära hantverks-företag med traditionella manliga uppgifter, snickare och målare, men inte kvinnliga med tjänster i hemmet som städning, eller som nu med gynnade av restauranger genom reducerad moms. Löfvén vet detta och att det kommer att fjärma partiet från många - så han kontrar med att deklarera att han är feminist!? (och hur har det märkts på arbetsmarknaden, tycker han) En tredje inriktning inom (S) är klientiserings-sossarna dvs. en extrem socialliberal grupp för ömsesidigt beroende  mellan sedimenterade välfärdssystem, som fixerar utanförskap istället för att lösa problemen. Min uppfattning är att vi behöver ett tryggt välfärdssamhället som prioriterar de allra mest utsatta och behövande av unga, gamla och sjuka - bra kunskapsinriktad utbildningssystem för barn- och unga - en effektiv och fri sjukvård som prioriterar de stora och allvarliga folksjukdomarna, samt bra ålderpensioner och äldrevård. För att genomföra detta krävs effektiva och skarpa tillsyns-myndigheter som ingriper med kraftfulla sanktioner när det behövs. Nu har vi ett omfattande välfärdsmissbruk där förslappade och klientiserade delar av befolkningen bör vara arbetsföra. De har alla ett eget ansvar för sin situation och samtidigt finns en tung klientiserande apparat som för in dem i inlärd hjälplöshet, där det går att leva hyggligt på en nivå motsvarande de lågavlönades. Metall-sossarna står inte för denna linje. Den företräds av de andra delarna av S tillsammans med motsvarande falang inom Vänsterpartiet och även ultraliberaler bland folkpartister och de centerpartister som finns kvar i Olof Johanssons perspektiv, samt de kristdemokrater som har rötterna i svenska kyrkan - ett exempel är den gamle fördärvaren Gerhard Larsson, som under senare år utmärkte sig genom att för skattemedel föra sin vinkällare till Frankrike när han avgick som landshövding och sedan presenterade ett förslag där han vill föra ansvaret för missbrukarvården från primärkommunerna till landstingen, vilket är ren idioti - missbruk botas inte med sjukvård. Genom att välja Löfvén markerar sossarna också gentemot vänsterpartiet att man tänker slåss om de väljare som varit på väg att lämna (s) för (v). I invandrarpolitiken finns motsvarande konflikt som rör sig mellan behov av arbetskraft utifrån, samt en rimlig och generös solidaritet enligt Geneve- konventionen för de politiskt förföljda - respektive en förslappad politik där godtyckligt, alla eller inga är välkomna - som klienter.
Den andra splitten eller konflikten med Löfvén som ledare är att nu uppstår i praktiken en uppdelning mellan den utomparlamentariska, traditionellt, manligt, arbetslivsinriktade socialdemokratin där det också finns ett konservativt, norrländskt perspektiv. Intressant är att paradoxalt nog försvagas LO och deras ordförande som av tradition sitter i s-ledningen. Nu tar det dominerande förbundet över ledarskapet. De ställs mot sossarnas riksdagsmän och deras ledare i Riksdagen.
I nuläget är det en lättnad att det politiska landskapet klarnat och att det inte skyms av galna, hypomana utspel, utan substans så som det har varit under det senaste åren.
Vi lever i en demokrati och det skall vi vara glada för. Vår demokrati är långtifrån perfekt. Den behöver erövras varje dag genom demokratiska fri- och rättigheter, yttrande och åsiktsfrihet, fri press, samt motsvarande skyldigheter - och som Diderot påpekade ett upplyst, dvs bildat folk som kan skaffa sig underlag för överlagda val. Det kräver också parlament och demokratiska institutioner. Ett personligt dilemma är mitt ansvar att delta i val, dvs. att rösta. Hittills har jag mest haft projektet att rösta bort de som inte sköter sig - det gällde i högsta grad valet 2006 och min röst på Alliansen. Sedan överaskade Reinfeldt och än mer Anders Borg som finansminister, som lyckades med att ge oss vanliga löntagare ett minskat skattetryck och bättre ekonomi, samtidigt som de i den hårda internationella, ekonomiska krisen under flera år lyckats  värna oss, så 2010 röstade jag mer för alliansen. I nästa riksdagsval blir det nog att rösta mot de värsta igen - i dagsläget att minska inflytandet för Sverigedemokraterna och kommunist-resterna i Vänsterpartiet. Personligen hoppas jag att Sjöstedt sätter ned foten i sitt parti och ber de europeiska folken om ursäkt för partiets stöd till de fd. kommunistiska regimerna. Det skall bli intressant att följa de nya ledarna för de rödgröna, s,v och mp...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar