måndag 10 januari 2022

Motkulturell Jujutsu - Tankar och minnen ur en Intervju

 Motkulturell Jujutsu

Tankar och minnen ur en intervju


Utkast till blogginlägg.
Filmintervjun i veckan fick mig att både minnas och fundera.
Min syn på mig själv och världen formades i grunden i tidiga tonåren. Det bejakande ett kulturarv väldigt mycket förmedlat av min mormor och några få äldre. Det sökte också förändring och utveckling på många plan.
Mormor Frida var en fantastisk berättare. Mycket av hennes berättelser utspelades vid sekelsiftet 1900. I skolan var historia mittfavoritämnet. Jag förstod mer och mer av demokrati, folkrörelser och arbetarrörelsen. Familjen och släkten hade under 100 år varit engagerad i den frireligiösa folkrörelsen, främst då mormors morfar. Nykterhetsrörelsen samma person.
I nästa generations- led gällde den profana nykterhetsrörelsen, fredsrörelsen och arbetarrörelsen. Min morfar kämpade på alla dessa områden. Han var nykterist, men inte absolutiskt. Krävde traditionen vid undertecknandet av ett avtal att man skålade, så tog han den nubbe som erbjöds. Han var en militant fredsvän som reste land och rike runt, höll föredrag och organiserade fredsföreningar. I trettio år satt han i kommunfullmäktige för sossarna, ofta som ordförande.
Han tyckte i mitten av 40-talet att S svek på avgörande punkter och gick till de frisinnade liberalerna. Det var ett mindre steg än många kanske tror. Under 1900-talets tre första årtiondena byggdes det demokratiska moderna demokratiska Sverige främst av liberaler och socialdemokrater. Båda partierna var social-liberala.
Från liberalernas kris efter skotten i Ådalen Lunde-kravallerna, så splittrades och försvagades det liberala partiet. Under nästan trettio år så drevs utvecklingen av Sverige som industrination, välfärdsland och folkhem, av det alltmer social-liberala Bondeförbundet/Centerpartiet och de allt starkare socialdemokraterna. Samtidigt återhämtade sig folkpartiet.
Brytningen i deras samarbetet och ofta regeringskoalition kom vid pensionsstriden då S drev igenom det fullständigt vansinniga ATP-systemet. Där Centera hade ett betydligt bättre som kombinerade kollektiva pensionsfonder med enskilda så att varje anställd parallelt fick ett eget pensionskonto. Åren kring 1960 blev också brytningspunkten då socialdemokratin gick från att vara ett folkrörelse- och arbetarparti till ett kaderbaserat, statsbärande maktparti.
Jag blev samtidigt engagerad och påverkad av den utvecklingen och förändringen i samhället. Strukturrationaliseringen där landsbygden förtrycktes och även bönder, små- och medelstora företag. Begreppet monopolkapitalism uppstod och S främsta projekt var att bygga en axelmakt mellan en allt mer dominant stat respektive storkapitalet och den stora exportindustrin.
Själv blev jag en uttalad motståndare rill rovdriften på människor och natur. De åren på 60-talet var vänsterliberalerna i folkpartiet och dess ungdomsförbund, de ledande krafterna i den internationella solidariteten. Det var de som åkte till Sydafrika och larmade om apartheit, samt till USA och stödde medborgar-rättsrörelsen. Samtidigt skedde i ungdomsgenerationen, globalt i hela västvärlden en kulturell revolt. Den hade legat och pyrt i musiker och konstnärskretsar. För mig blev den främst uttryckt av Beatles och Bob Dylan. Beatles attityd gestaltade att där fanns mer att hämta och det skulle komma mera. Twist and shout!
Flertalet av de äldre blev förfärade. 1964 kammade jag ned luggen och slutade "halv-snagga" mig. Jag köpte samma år Dylans The times they are a changing. Åkte hem till min morbror och moster, båda lärare och präktiga sossar med plattan. Tänkte att de gillar ju trubbadurer - men reaktionen var som att ha gett dem en stöt. Tio år senare hade de accepterat Beatles två första LPn.
När man nu ser Peter Jacksons bearbetsning av Beatles-filmen Get Back så framstår ju också tydligt den conterculture som det handlade om, en motkultur som med jujutsuteknik bringar eller försöker bringa en förstelnad alltmer dysfunktionell maktdominerad kultur, i en annan och bättre riktning.
I alla demokratiska rörelser så sker misstag. Om då rörelsen eller riktningen är sant demokratisk så korrigeras de. Ifall den organisation som uppstått kring de demokratika projekten förstelnar, blir egennyttig så blir den också organisationskonservativ. Organisationens bevarande blir uppgiften och byråkraternas egennytta
. Demokrati, frihetlig, dvs. liberal demokrati, blir aldrig färdig. Den är ingen utopi - den lovar inget paradis. Den utopiska politiken blir alltid auktoritär,.Är den religiös finns där ett prästerskap som vet. Vi har IS som ett brutalt exempel. Historiskt, katolska kyrkans roll i folkmorden i Latinamerika, eller Ku-klux-klan i USA. Är utopin kommunistisk (revolutionärt socialistisk) så finns det klassfiender som skall utplånas. Det är ett världsligt prästerskap som vet bäst, förtruppen, avant gardet som tar makten i arbetarnas intresse och bygger sitt proletariatets diktatur. Konkurrenter och dissidenter skickas till läger i Gulag. National-socialisterna, som likt andra fascister är radikala, slår kilar i demokratins svaga punkter tar politiken ut på gatan med våldsamma upplopp - eller som Mussolinis marsch mot Rom.
Den tidiga insikten sedan ungdomsåren är att alla vi människor är från födseln absolut jämlika. Det är demokratins grundbult. Absolut jämlika, men olika till kroppar och mentalitet, samt födda till olika historiska- och samhälls-situationer.
Öka jämställdheten, förbättra ett alltmer rättvist och rättfärdigt samhälle. Det är demokratiska projekt.
Jämlika och olika.
(fortsättning följer)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar