Pratade med min gamle vän och tidigare jobbarkompis Ernst Siepmann. Han återvände till Köln och Tyskland för drygt 30 år sedan. Vi jobbade i ett fantastiskt gäng på Beckomberga sjukhus för att utveckla psykiatrin och ge de svårast psykiskt sjuka och handikappade en värdig och anständig vård.
Tyvärr bestämde storlandstingen och S-politruken Leni Björklund sig för att Beckomberga och de andra mentalsjukhusen var något ont som skulle avvecklas istället för att vården skulle utvecklas - så som hon beskrev det i en artikel - Beckomberga skall sprängas i luften.
Min dåvarande chef, blockchefen Richard Morawski ringde henne och bad henne säga till innan hon tryckte på knappen så att han kunde evakuera patienterna och de anställda.
Idag är Beckis ett fint bostadsområde för medelklassen.
Med denna merit i bagaget blev Leni(n) sedan försvarsminister och därefter chef för Svenska kyrkan, vilket känns rimligt så här på Långfredagen.
Så samtalet med Ernst blev både en slags nostalgitripp till den tid som flytt (Madelene-kaka) och en Golgatavandring.
Ett och annat var faktiskt bättre förr. Hegels och Marx dialektiska och materialistiska historieuppfattning stämmer inte i all sin determinism. För att citera en annan Ernst - den svenska socialdemokratins största tänkare och ideolog - Ernst Wigforrs, som 1909 skrev om Marx historieteori - och sig själv "det är en frigörelse från Marx, i viss mån åtminstone. Men det behövs för han har gjort mig konservativ. Jag var i grunden radikalare, innan jag började studera socialismen." ( i ett brev till hans vän Albert Nilsson) Marx determinism verkade göra den politiska kampen onödig - utvecklingen skulle ju ändå ske - proletariatet skulle ju segra och socialismen var ju oundviklig. Marxismen är i hög grad strukturerad som en religion och redan i Kommunistiska manifestet jämför Marx med kristendomen. Det har sedan visat sig att Marx profeter varit både änglar och djävlar. En av dem satte kniven i den svenska psykos-sjukvården.
Intressant att den främste av våra socialdemokratiska tänkare var så själv-observant att han iakttog hur han blev mer konservativ av den marxistiska socialismen. Utan att känna till detta gjorde jag motsvarande observationer om mitt eget tänkande under 1980-talet, då jag bit för bit lämnade ett socialistiskt tankesätt för ett ökat demokratiskt och social-liberalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar