Moderaterna har gått från att vara det gamla konservativa högerpartiet, som var konservativt både i den lilla och stora världen. Det gamla Högerpartiet var också kallsinnigt till både arbetarrörelsen och övrig folkrörelse. Redan på 60-talet började en uppgörelse inom Högerpartiet med den tidigare höger-konservativa inriktningen, vilket underströks med namnbytet till Moderata samlingspartiet. Samtidigt började också folkrörelsepartiet, Bondeförbundet en liknande vandring mot mitten och tog namnet Centerpartiet. Båda partierna började nu indirekt också att konkurrera med den svenska demokratirörelsens liberala organisation, Folkpartiet tidigare också kända som de frisinnade. Under lång tid fanns ingen konservativ högerflank inom svensk riksdagspolitik. Den luckan täpptes till hälften då Kristdemokraterna (Kd) kom in i riksdagen. Kd är konservativt beträffande den lilla världen (familj etc.) och liberalt i den stora. Skall man nu mäta en global och cirkulär politisk värld med en gammaldags trälinjal med en vänster respektive högersida samt ett centrum, så kan Kd till hälften betecknas som ett högerparti.
Under Reinfeldt och hans tydliga kursförändring för moderaterna har de etablerat sig som ett mittenparti. Då de svenska socialdemokraterna inte förmådde att förnya sig under den långa systemkris som de befunnit sig i, så har moderaterna gått in i den lucka som uppstått då S väljarunderlag minskat. Moderaterna har idag en snarlik politik som engelska New Labour hade under Tony Blair. Ett par av skälen till att socialdemokraterna inte förmått förnya och utveckla sig är att de som skattefinansierat kader-parti klarar sig ändå. Moderaternas nya fokus var på välfärd och sambandet mellan riktiga arbete och välfärd. Det blev Nya Moderaterna. Tydligast kan den kursförändringen ses genom Anders Borg som finansminister. Hans finanspolitik kan jämföras med en socialdemokratisk gigant som Ernst Wigfors. Den utvecklingen har också inneburit att moderaterna gjort en politisk rockad med centerpartiet och folkpartiet och placerat sig i mitten (i centrum).
Utopistiska rörelser både politiska och religiösa pekar ut olika slag med problemfria paradis som målet. Socialdemokraterna har haft både folkhemsideal och det sociala servicesamhället på sin agenda. Överslagen efter detta är att människor med relativt normala problem vänder sig till kommun och stat för att få en lösning. Redan de socialmedicinska forskarna, makarna Inghe började på 60-talet utge en årlig serie böcker med rubriken den Ofärdiga välfärden. Socialdemokratin hamnade i en fälla där alla typer av enskilda behov skulle lösas av offentligt anställda, men tyvärr var ofta dessa uppgifter som att lära barn gå utan att barnen skulle behöva anstränga sig eller använda kroppen. Det förhållningssättet har passiviserat hundratusentals vuxna svenskar och spridit sig i skolans värld med risk för de uppväxande generationerna. Sanningen är att välfärden alltid kommer att vara ofärdig - den behöver ständigt att byggas. På samma sätt som demokratin - den har inga slutmål utan ständigt utvecklas och kämpas för i både det lilla och stora samhället. Här finns en skillnad mellan S och M. Moderaterna har genom att de tidigare inte varit lika knutna till regeringsmakten och sammanblandningen mellan begreppen samhälle och stat, kommit längs i denna insikt.
Socialdemokratin skulle ha kunnat använda de åtta åren i opposition till att utveckla sin förstenade och ålderdomliga partiorganisation och bristerna i politiken. Tyvärr har den mest används för maktstrider mellan fraktioner och personer.
Nästan all forskning pekar på att i en nära framtid kommer det att krävas mycket stora och utvecklade resurser, inte minst metodiskt och organisatoriskt. Detta framförallt för kommunerna.
I de samhällspolitiska målen har S och M nästan identiska mål beträffande skola, vård och omsorg. Utrikes- och försvarspolitiskt är de också lika.
S sitter dock i praktiken fast i sin skoltradition som har några dysfunktionella och nihilistiska komponenter - förakt för bildning, förakt för krav på elever och lärare, nedvärdering av kompetensens betydelse, dvs. kunskap och meriter något som medfört en statussänkning och nedprioritering av utbildning. Det uttryckts bl.a. i sänkta lärarlöner och att S-regeringen och staten dumpar ansvaret för skolan på primärkommunerna. En av grunderna för detta finns i själva den ledande S-kadern från 70-talet och följande decennier - den saknade i stort meriter från akademiska yrken och utbildning, samtidigt som folkbildningsfolket förlorat terräng - ett stort undantag är gamle skolministern, ABF-aren Bengt Göransson. En av samtidens klokaste politiska tänkare. En del av oss som var aktiva i rörelsen för kunskap i skolan hade också bundsförvanter i en del socialdemokratiska pedagoger som gick emot partiströmmen.
S sitter dock i praktiken fast i sin skoltradition som har några dysfunktionella och nihilistiska komponenter - förakt för bildning, förakt för krav på elever och lärare, nedvärdering av kompetensens betydelse, dvs. kunskap och meriter något som medfört en statussänkning och nedprioritering av utbildning. Det uttryckts bl.a. i sänkta lärarlöner och att S-regeringen och staten dumpar ansvaret för skolan på primärkommunerna. En av grunderna för detta finns i själva den ledande S-kadern från 70-talet och följande decennier - den saknade i stort meriter från akademiska yrken och utbildning, samtidigt som folkbildningsfolket förlorat terräng - ett stort undantag är gamle skolministern, ABF-aren Bengt Göransson. En av samtidens klokaste politiska tänkare. En del av oss som var aktiva i rörelsen för kunskap i skolan hade också bundsförvanter i en del socialdemokratiska pedagoger som gick emot partiströmmen.
Skillnaden är att är att moderaterna säger att medborgarna kan få ut mycket mer av de skatter de betalar. De både säger och till stor del har visat att skattesänkningar till en mer internationell nivå gynnar skapandet av arbetstillfällen och faktiskt också indirekt leder till ökade skatteintäkter.
I detta mittens rike, som gynnar de allra flesta medborgarna direkt och indirekt kanske alla, så erbjuder moderaterna samma välfärd till kostnaden av 75%, vilket ger utrymme för förväntade ökningar, Socialdemokraterna påstår istället att den snarare skall kosta 110% och nämner inte de nya utmaningarna som tillkommer.
(siffrorna är höftade)
Många ytliga beskrivningar av politiken görs utifrån en höger-vänsterskala, som är väldigt svart-vit, eller
Många ytliga beskrivningar av politiken görs utifrån en höger-vänsterskala, som är väldigt svart-vit, eller
blå-röd. Ofta är det som att försöka mäta en jordglob med en gammal skollinjal av trä med en blå respektive röd ände...
För att försöka komplicera det bara en smula. Betrakta ett tag istället politiken som en cirkel där mitten utgörs av en centralpunkt där ett fiktivt optimalt värde för medborgarna i landet finns. Mitt intryck är då att i en inre cirkel som upptar drygt halva volymen finns socialdemokraterna och moderaterna som ett yin-yangmärke - den ena droppformade färgat gul med en blå prick och det andra droppformat blå med en gul prick. I det cirkelformade fältet utanför yin-yang kan man beroende av väljarunderlag relativt fritt placera centerpartiet, miljöpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna. Sedan en första yttre cirkel,Vänsterpartiet som har totalitära i gamla kommunistpartiet, men idag i huvudsak är ett socialdemokratiskt parti, även om där fortfarande finns många socialistiska revolutionsromantiker, varav en del ser sig som kommunister. I den yttersta ringen finns Sverigedemokraterna, som sannolikt är en slags ondskefull enhetsfront för främlingsfientlighet i dess kärna finns sannolikt djupt rasistiska och fascistiska element, men de som visar sig utesluts för att frontens fasad inte skall spricka.
I SVTs program Agenda sönd. 14 december 2014 konstaterar den förre socialdemokratiska statsministern Göran Persson mycket av ovanstående bedömning av att S och M idag är de stora mittenpartierna då faktiskt moderaterna har fört sin politik in i mitten. Han pekade på en rad frågor t.ex. om arbetsmarknaden och LAS, där M står närmare S än de övriga partierna gör. Han pekade också på att Mp tidigare visat en politisk mognad och funnit lösningar tillsammans med alliansregeringen. I höst har de dock lyft fram en del omogna troféfrågor t.ex. att hindra Förbifart Stockholm vilket blockerat möjligheten till en dialog och förhandling mellan S-Mp-regeringen och den borgerliga oppositionen. Persson konstaterade att läget är ganska lugnt den tagna allians-budgeten går att regera med även för sittande regering. Det kan bli en riktigt spännande valrörelse med rikspolitiken i centrum
För att försöka komplicera det bara en smula. Betrakta ett tag istället politiken som en cirkel där mitten utgörs av en centralpunkt där ett fiktivt optimalt värde för medborgarna i landet finns. Mitt intryck är då att i en inre cirkel som upptar drygt halva volymen finns socialdemokraterna och moderaterna som ett yin-yangmärke - den ena droppformade färgat gul med en blå prick och det andra droppformat blå med en gul prick. I det cirkelformade fältet utanför yin-yang kan man beroende av väljarunderlag relativt fritt placera centerpartiet, miljöpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna. Sedan en första yttre cirkel,Vänsterpartiet som har totalitära i gamla kommunistpartiet, men idag i huvudsak är ett socialdemokratiskt parti, även om där fortfarande finns många socialistiska revolutionsromantiker, varav en del ser sig som kommunister. I den yttersta ringen finns Sverigedemokraterna, som sannolikt är en slags ondskefull enhetsfront för främlingsfientlighet i dess kärna finns sannolikt djupt rasistiska och fascistiska element, men de som visar sig utesluts för att frontens fasad inte skall spricka.
I SVTs program Agenda sönd. 14 december 2014 konstaterar den förre socialdemokratiska statsministern Göran Persson mycket av ovanstående bedömning av att S och M idag är de stora mittenpartierna då faktiskt moderaterna har fört sin politik in i mitten. Han pekade på en rad frågor t.ex. om arbetsmarknaden och LAS, där M står närmare S än de övriga partierna gör. Han pekade också på att Mp tidigare visat en politisk mognad och funnit lösningar tillsammans med alliansregeringen. I höst har de dock lyft fram en del omogna troféfrågor t.ex. att hindra Förbifart Stockholm vilket blockerat möjligheten till en dialog och förhandling mellan S-Mp-regeringen och den borgerliga oppositionen. Persson konstaterade att läget är ganska lugnt den tagna allians-budgeten går att regera med även för sittande regering. Det kan bli en riktigt spännande valrörelse med rikspolitiken i centrum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar