Jag har tidigare bloggat rätt sporadiskt på www.christerekman.blogg.se
Jag uppfattar mig som en politisk människa, som alltid har för vana att reflektera över skeenden i omvärlden ur ett politiskt perspektiv. Vanligen är inte reflektionerna partipolitiska. Jag har inte varit partipolitiskt aktiv under de senaste 30 åren. För mig handlar demokratins kärna om medborgerliga fri- och rättigheter, pressfrihet i en balans mellan olika likaberättigade intressen, åsikts- och yttrandefrihet, inkluderat religionsfrihet, demonstrationsrätt etc. Den handlar om frihet och att i fria val få välja sina ledare. Diderot poängterade att demokrati kräver ett upplyst folk. Demokrati kan inte genomföras med kupper eller krig. USAs galna sätt att agera när man utifrån en förvrängd religiositet tror att det med krig går att frälsa Iranska folket till demokrater... Vi ser också de smärtsamma politiska skeendena i de forna Sovjetstaterna, Ryssland och Vitryssland med auktoritära regimer med endast en liten strimma demokrati. Putins regim är auktoritär och bör granskas. Hur riskerar dock alternativet att bli? En totalitär nykommunistisk regim och/eller en auktoritär, nationalistisk, nynazistisk...
Religiös tro är i sig själv ett begränsat hot mot demokratin. Man får tro på vad man vill. Problemen är när organiserad, politisk religion angriper demokratiska fri- och rättigheter, eller på annat sätt hotar friheten. Påvens kvinnofientliga (människofientliga) politik, t.ex. avseende preventivmedel och abort, dödar tusentals personer, varje år. De judiska högerextremisterna i Israel, varav många är uppväxta i det totalitära Sovjet. Tveklös är dock islamismen, vår tids nazism och idag en klart värre politisk kraft än. Då handlar det inte om någon psykotisk fobi mot musselmaner eller allmänna fördomar. Den politiska islamismen handlar om en samtida reaktion, en reaktionär politik mot de demokratiska landvinningarna, de demokratiska fri- och rättigheterna, deklarationen om de mänskliga rättigheterna, Barnkonventionen och jämställdhet mellan könen, om sexuell frihet. Hitlerismen, den tyska nazismen började ta sig till makten via fria val och när man kom i maktposition krossades demokratin. De omgivande demokratierna försökte blidka och blunda. En liknande situation kan nu uppstå i nordafrika och mellanöstern, såsom i Iran för trettio år sedan. Muslimska brödraskapet grundades på 30-talet med Mussolinis fascistparti som förebild. Wahabitregimen i Saudarabien är ett annat reaktionärt exempel av många i arabvärlden. I Turkiet kan det vara så att militären är en demokratisk bastion som värnar en långsiktig demokratisk utveckling med respekt för ett sekulärt samhällstänkande och att de som med religiös vidskeplighet vill ha stöd av befolkningen för att ta över makten är de verkliga antidemokraterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar