onsdag 21 december 2011

Frotterar man sig med skit blir man skitig...

Pressen spekulerar över hur mycket kungen har träffat lättklädda damer. Det är väl få reflekterande människor i Sverige som har några överdrivna förväntningar på maktens kvinnosyn. Vi som har varit med ett tag vet att för några decennier sedan var läget i landet dessutom snäppet närmare talibanernas. Den demokratiska rörelsen, folkrörelsen inkl. arbetarrörelsen i Sverige, gjorde under 150 år upp med de värsta avarterna av sexualiserat kvinnoförtryck. För drygt hundra år sedan fanns det ungefär en bordell i varannan portuppgång på Östermalm. Den progressiva rörelsen för en fri, äkta kärlek och sexualitet, inklusive pornografiska skildringar, undermineras av gamla unkna avarter och gangsterism. Det handlar om nya-gamla former av slaveri med kriminella som organiserar slavarbete, fångna kvinnor och män som ligger med kroppen och ansiktet i marken centralt i våra större städer för att samla ihop stora pengar till brottslingar, på avstånd bevakade av torpeden. Barn som köps för att ingå tvångsäktenskap. Sedan finns nya och gamla former av ofri prostitution, med kvinnor i vanmakt utnyttjade av kopplare. Parallellt med det finns en demokratisk och öppen utveckling för rättigheten till sin egen sexualitet oavsett formen så länge den är frivillig och på ett faktiskt sätt inte är skadlig för andra, inskränker på andras rätt. RFSU, queer-rörelsen m.fl banar väg. Förenklat går det att påstå att det är ok att sälja sina tjänster och sitt arbete på rimliga villkor och inom rimliga ramar. Att sätta människor i vanmakt, att köpa och sälja människor måste alltid bekämpas och hindras. Det bör betraktas som brott mot mänskligheten.
Ur ett politiskt perspektiv är monarkin lika överflödig som kommunala lykt-tändare på gatorna. När kungarna betydde nåt i Sverige sparkades de om de inte var tjänstdugliga. Traditioner kan vara värdefulla och symboler. Skriv avtal med Bernadottarna att som ett privat kungahus tjäna Sverige i PR-syfte. Parollen privatisera kungahuset har en poäng. Det är ingen stor dagspolitisk fråga. Med en fortsatt demokratisk utveckling kommer så småningom de allra flesta att dra logiska slutsatser. Låt alla vara bundna av rikets lagstiftning. Deanne Rauschers bok om kungahuset är bara ett bihang till den som hon hjälpte Janne Mattson att skriva. Om hur landets egentliga, politiska maktcentrum med riksdagsmän och regeringsledamöter minglade på porrklubbar, umgicks med prostituerade och utnyttjade småflickor i nedre tonåren. De rörde sig i kretsarna kring bordellmamman och gravt kriminella.. I centrum stod den tidigare chefsjuristen i TCO och justitieministern Lennart Geijer, men många andra politiker fanns involverade. Palme och Fälldin lyckades rädda varandra och sitt brödranätverk. Ärliga journalister kastades ut i kylan tillsammans med Leif GW Persson och ärliga politiker som petades inför nästa val. Den enda som dömdes för sina sexualbrott med anknytning till bordellmamman, var journalisten Sigvard Hammar. Han erkände och dömdes för att ha köpt sex av underåriga till fängelse med villkorlig dom. I efterhand kan det ses som en markering i Kafka-format till topparna inom massmedia att politikerna inte tänkte falla ensamma... Den sk. bordellmamman var nära lierad med mr X som var känd gangsterledare i Stockholms undre värld. Mattson och Rauschers bok om denna mörkläggning är väldigt torrt och rörigt skriven, men den är som en tågtidtabell. med knastertorra polisrapporter om hur t.ex. Fälldin iakttas på en adress, (bordellmammans) ett tillhåll, som polisen spanar på. Polisen spekulerar inte, de bara antecknar iakttagelser. Till slut hopar sig polisrapporterna om vissa riksdagsmän så rikspolischefen Carl Persson tar upp det med statsminister Olof Palme, som startar den lögnaktiga dementi-apparaten. I boken beskrivs att unga kvinnor påträffas på gatan utanför riksdagshuset på mornarna, blödande ur underlivet. I kombination med torra iakttagelser och polisrapporter finns också en massa spekulativa berättelser från olika inblandade bl.a. från den kriminella världen. Där finns också en intressant intervju med en borgerlig riksdagskvinna som i unga år var prostituerad och då hade insyn i en del av det som förekom när riksdagsmän och ministrar lät sig korrumperas av kriminella och prostituerade. Man såg ett antal år senare Rosengren trampa på i samma fotspår fd. TCO-chef och minister som använder företagskortet för att betala skyhöga notor för sig och sina gäster på porrklubb. Det fanns rakryggade riksdagsmän som motionerade frågan, Gunilla André (c), Bonnie Bernström (fp), Kerstin Nilsson (s). I riksdagsdebatten 1977 utspelas sedan en scén som påminner om kongressförhören i Gudfadern 2, svart blir vitt och vise versa. Det var inte många manliga ledamöter i Risdagen som stödde kvinnorna, Per Garthon och ett några till. Bland riksdagsbröderna så sa Hans Alsén (s) "Prostitution måste bekämpas. Men ska vi moralisera? Är inte kunderna samma offer som flickorna? Ska vi då offentliggöra kundernas namn?" Kerstin Karlsson (c) gick till de utpekades försvar " Det är väl inte bara politiker som går på bordell. Riksdagsmän och -kvinnor är väl vanliga människor och måste få ha sin frihet..." Bonnie Bernström har för något år sedan kommenterat riksdagsdebatten  :"...När det handlar i allmänhet om mäns sexuella förehavanden så sluts leden....gifta män i en ekonomisk gråzon som styrs av deras sexuella intressen. Det är då brödraskapet sluter sig samman...Inte heller journalistiken fungerar utan man har attityden att det där ska vi inte lägga oss i. Vi koncentrerar oss på deklarationer i stället"  Av Mattsson och Rauscher bok framgår att en stor del av den politiska toppen i landet under 70-talet satt i de kriminellas knä och utnyttjade unga flickor. Läs gärna mer i boken "Makten, männen, mörkläggningen" på Vertigo förlag. Märkligt att ingen har skrivit ett filmmanus om den här härvan.( Leif GW kunde få sin första Hollywood-succé)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar